Hoppträning

Alltså, åhhhh! Jag blir så irriterad på mig själv. Hur mycket har jag inte tränat på att han en något så när upprätt överliv? Ändå lutar jag framåt och jag märker det inte, det känns inte så. Baaahhhh!
 
Jag är osäker igen, osäker på mig, osäker på avstånd och framför allt osäker på Hisan. Är han frisk i sina ben? Rider jag på honom skador igen? Även om skadan var en gigantisk benbit, troligtvis ett islag från början dessutom så känns det som om det skulle kunna komma tillbaka. Jag sitter och mäter och grejar och då blir det sällan bra. 
 
Vi har dessutom fått till dressyren så pass nu att jag nästan inte får fram Hisan. Jag måste ut och galoppera! 
 
Han blir lätt lite så min kära häst. "Du sa ju samla... Och nu skall jag inte samla? Fan vad du är jobbiga matte! Jag gör som jag vill." " Är du inte med mig 100% så är du emot mig och då skiter jag i'et".
Kul kul.
 
Tur för honom att jag tycker om honom. :P
 
På det stora hela hoppade han fint och hindren låg väl närmare 1.10 så det går framåt. Bara inte så snabbt som jag önskar och självförtroendet är det väl inte helt hundra med. Men det skall komma. Jag kan!
 
Innan träningen longerade jag Lilla. Jag brukar sällan longera, jag tycker att det är svårt att göra det bra så det är ingen favorit övning direkt. 
Ämen idag hade någon bitit Lilla i sidan så att pälsen var lite bortskavd precis där sadeln skulle ligga och då blire ingen ridning. Skritt var det jag hade tänkt annars. Men det går säkert att rida i morgon så då kan jag ta det då i stället. 
 
Intressant att se sin häst från sidan i bland. Även om verkligheten överträffar bilden...

Lilla skötte sig största delen av tiden men sedan åkte svansen upp på arabvis och det brallades och busades lite väl mycket. Sötfröken har temperament och energi så det räcker och blir över. :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0