Söndag

I morse regnade det men som tur var hade det slutat till när jag skulle till stallet.
Jag hade planerat att köra Lilla och det är inget vidare att sitta still i en vagn i blött väder.

Jag gjorde en test att köra årundan. Det kommer jag inte att göra om på ett bra tag kan jag säga. Den var under all kritik just nu. Årundan går bredvid Kävlingeån och där är vackert att både rida och köra men under vinterhalvåret brukar vatten i ån siga och då liksom slukar ån stigen så de blir ett. När vattnet drar sig tillbaka som det har gjort nu kan skicket på vägen vara mycket varierande. Denna gången åt det sämre hållet.
Testar man inte så vet man ju inte. Nu hoppas jag på att det skall vara någon körtävling på Flyinge snart för då brukar vägarna göras i ordning för de ingår i maratonprovet.
Årundan slutar i travrakan så när vi väl kom fram dit så körde jag 4 snabba repor där.

Vi var ute 50 minuter och avverkade 1 mil.

Vi har nu kommit så långt som vi kommer med träningen på hemmaplan. Nästa steg blir att åka in till Jägers. Det får bli om ca två veckor om inget oförutsett händer. Jag måste se till att jag har körsällskap när vi skall in också. Jag vill inte att hon skall träna själv då.

Lilla var hur fin som helst och när hon ökade bara flöt hon på.<3
 
Hisan fick bli trimmad i ridhuset. Det droppade nämligen lite och jag var inte sugen på att bli blöt.
 
Även idag var han superfin men vi blev lite distraherade av ett unghästekipage som inte visade någon som helst hänsyn. De hoppade sockerbitar men mellan att de rev "hindret" grovt så lyckades de med att galoppera rätt upp i rumpan på oss och vara lite all over. Hisan var rätt laddad idag så det var inte direkt till vår fördel.
 
Jag red ett rejält pass. Hisan blev svettig. Mobilen dog efter 34 minuter så jag vet inte rikigt hur länge vi red.
Jag har en liten teori om appen, jag tror inte att den följer helt i ridhuset... Det skall utforskas vidare. 3 km sa den att vi hade ridit när den dog... fortsättning följer.

Är det inte märkligt att en så pass rutinerad hoppehäst som Hisan kan blir helt otroligt rädd för hindermaterial som står utanför stora ridhuset? Nu när bruksprovet är över så hade allt ställts utanför där. Hisan fick spaghettiben och nästan kröp förbi dessa farliga ting båda gångerna vi passerade.
Hade det i stället varit uppbyggda hinder så hade det ju inte varit farligt... hästlogik delux...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0