Inget vidare

Den här helgen går till historien som en av de sämsta när det kommer till hästeriet.
 
I fredags var jag ute och gick med Lilla. Min syster och hennes hund var med. Bra uppförande av Lilla förutom att hon frustade och fnös en massa med svansen i vädret när vi var borta vid tävlingsuppstallningen. Jag tänkte att hon fick nys på någon hingst eller så och därför fjantade lite. 
 
Igår när vi var borta vid körhindren fick hon spunk och ställde sig och snurrade runt på bakbenen vilket så klart ledde till att det som inte fick hända hände. Jag tappade henne och hon for hem som ett svart streck.
Resultat blev skrapsår på kotorna bak. Det kunde ju varit värre. Ingen svullnad eller så och ingen reaktion i hasen.
 
Idag bestämde jag mig för att köra henne en kortis i stället. Det skall ske nu enligt igångsättningsplanen så inget konstigt med det.
Men då for självaste fan i henne och på vägen hem vid körhindret ungefär så drog hon ner huvudet och levererade en serie brallar som varade i ca 50 m. Jag höll på att fara ur vagnen men lyckades kravla mig tillbaka till sitsen och ta ett rejält tag i ena tömmen som fick henne att sluta. Och så klart var det inte alls bra för min rygg det här.
 
Lilla har ALDRIG gjort något sådant här innan. Aldrig, aldrig. Hon brukar vara värdens snällaste så jag blev lite överrumplad kan man säga. Inte så att jag inte satt ordentligt i vagnen eller hade händerna i öglorna för det hade jag. Det var nog därför det gick att reda ut det, men som sagt hon är världens snällaste vanligtvis och har aldrig brallat förr.
Någon gång skall ju vara den första.
 
Nu lyckades jag ju lösa det men det var nära.
 
Skenhelig?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0