Återkomsten till 1.15

Idag har jag entrat tävlingsbanan igen. Denna gången har jag gått ytterligare ett steg längre mot att nå mitt mål för året.
 
Målet är 1.20, helst felfritt då, men det har jag inte ens gjort tidigare så att komma runt en 1.20 bana på ett bra sätt är grundmålet. Allt annat är plus i kanten.
 
Steget jag tog idag var att starta 1.15, alltså nästan 1.20.
 
Första klassen var 1.10 och den kändes superbra. Mellan hinder 7 och 8 gick det lite fort vilket gjorde att Hisan blev lite stark. Han kom därför nära och slog ut en bom ganska grovt. Felet låg så klart i min ridning för jag satt inte upp ordenligt och tog tillbaka i svängen inför linjen. Det ena ledde till det andra.
 
Oavsett är jag nöjd med rundan då den kändes mycket mer stabil än förra 1.10-starten som jag gjord.
 
 
Till nästa klass blev det inte lika bra. Fast en del av mig är glad att jag kom runt. Klasserna kom tätt och någonstans glömde jag bort mig själv. Hisan fick mat och vatten så han var nöjd och glad. Själv tappade jag bort att jag borde ha ätit något för att inte tappa orken och framför allt tankeförmågan. När mat fattas tycker jag alltid att det är tankeverksamheten som tar stryk först.
 
Efter halva banan tappade jag allt. Jag skulle ta en förhållning och fick soppa torsk. Brist på ben. Förhållning mot hinder utan ben på leder till tvärnit. Det vet jag ju...
Sedan hände liknande igen mot näst sista där vi kom för fort mot och jag övergav Hisan i stället för att sitta upp och ha ben på. Lite tagen av allvaret att det faktiskt var 5cm högre i denna klassen var jag nog allt.
 
Det är bara att göra om och göra rätt helt enkelt. Nästa helg har jag chans att göra rätt.
 
 
Summerat dagen så kan jag säga att alla språng där min ridning inte falerade var klockrena. Han hoppade superbra och med gajst och vilja. Så lärdomen jag drar av detta är att jag måste se till att energi finns hos mig. Jag får inte lägga mig fram och släppa handen utan snarare sitta upp och endast mjukna med ben om. Då hoppar han allt. Framför allt så är målet jag satt upp för året inte omöjligt att uppnå. Jag kan, jag vill och jag ska komma tillbaka. Hisan är redan tillbaka, och jag är supernöjd med honom, det är part nummer två i ekipaget som skall vara med till 100% också.
 
Så nya tag, gör om, gör rätt!
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tycker ni ser jätte fina ut. Bra jobbat och Hisan är så fin. Kram karro kempe

2015-08-30 @ 18:51:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0