God jul

Julstämningen infinner sig inte riktigt. Det är lite för varmt ute, nästan midsommarväder. Egentligen misstycker jag inte så mycket. Det är skönt att kunna vara i stallet utan långkalsonger under ridbyxorna och skönt att inte frysa häcken av sig. Framför allt då man sitter i vagn och kör häst.
 
Oavsett väder och vind vill jag passa på att önska de som läser en riktigt god jul!
 
I tisdags gjorde jag och Lilla ett skrittarbete i glasridhuset. Vi övade på att ta korta steg. Dessa kortare steg skall  sedan bli så bäriga som möjligt. Det går inte att ta lååånga kliv och stressa på och samtidigt bära, då skjuter man bara på. Lilla är jättebra på att skjuta på. Travare är fenomenala på det. 
Igår gjorde vi tvärt om. Då red jag ut och hon fick springa på. Skönt sa den lilla svarta. Bitar av ritten gick i distanstävlingsfart. Vi längtar båda till våren då vi kan ut på banorna igen. Men fram till dess så skall jag komma i form (så fort jag kan röra mig ordentligt vill säga). De långa lädren stör mig när jag rider. Annars så är de ledade stigbyglarna bra mycket skönare än de specialbeställda distansstigbyglarna som jag har...
 
Hisan gick ett galopparbetespass i det andra ridhuset i tisdags. Det blåste en hel del och jag ville rida i den skyddade verkstaden som det är där inne. Hisan kändes fin. Jag provade att stå i fältsits men i svängarna var det ingen höjdare för foten. Det är stor skillnad på fältsits i trav och galopp. Det blir mycket större belastning i galoppen och det är jobbigare att hålla foten stabil. När man har en kroppsdel fixerad under en period så är det först och främst det som man tappar. Styrka och stabilitet, men det kommer.
Igår red jag ut Hisan. Ja, ni läste rätt. Jag RED UT! Det borde inte vara en stor grej men det är det. Hisan kan lätt bli hoppig ute, i vart fall så här års, så jag har dragit mig för det. Men nu tänkte jag att det var väl självaste, om det inte skulle gå. Och det gick. Lite för långa läder för att jag skulle vara helt bekväm men de skall kortas upp successivt. Jag tänker mig ett hål i veckan eller så. Sedan när de är korta nog så kanske jag kan börja fundera på att hoppa igen. Jag skall ha tålamod (nytt mantra).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0