Hisan betyder häst

Nu skall det bli lite mer fart här på bloggen för nu tar det fart runt hästarna igen. Idag har jag tränat båda helt själv. Det är första gången sedan benbrottet som jag kunnat göra det. Vilken milstolpe!

 

För att gå från noll till hundra så där direkt så hade jag bokat en träning för den tyske tränaren Kurt idag. Kanske tog jag mig lite vatten över huvudet när jag gjorde det. Jag har ju bara suttit på Hisan en gång innan i veckan och då kollade jag i princip bara av att benet pallade alla gångarter. Nu blev det 45 minuters drillande i dressyr. Jag insåg i vart fall att jag kunde klara det. Benet "höll" för det. Men i övrigt var det inget toppenpass direkt. Stackars Kurt försökte få ordning på tempo, bjudning och en något matt ryttarinna. 

Får jag bara till lite mer ridning så skall nog det komma tillbaka men allt tar ju tid och jag är sjukt otålig. Dessutom får jag inse att jag nu något ofrivilligt blir "dressyrryttare" ett tag framöver. Sjukgymnasten får hjälpa mig med övningar för att bli stark och stabil i foten så att jag i vart fall kan få rida markarbete i min älskade hoppsadel.

 

Efteråt körde jag Lilla en sväng i skymningen. Hon gick ett kortare pass blandat trav och skritt. Ett sådant pass som jag hade velat rida med henne igår men då jag upptäckte att lädren var för korta på sadeln för att jag skulle palla annat än skritt. Det är väldigt bra att ha en inkörd häst när man själv är konvalescent.