Luftat fröken svart

Idag var Lillas ben fint igen. Det var ett lurigt sår hon hade som gav svullnaden. Lilla fick en oplanerad vintervila på en dryg vecka. Men i slutändan har det nog bara gjort henne gott. Hon är "hård", har hög smärttröskel, så att hon vilar för vad som för ögat bara verkar vara ett sår är enbart för att jag inte vill att hon bara skall bita ihop och knata på. Just därför fick hon också gå själv i hagen ett par dagar, enbart för att tvingas att ta det extra lugnt. Så elak är jag som matte. Igår hade hon tröttnat på att gå själv, ett tecken på att hon vilat nog.
 
En lång historia kort, jag skrittade henne därför uppsuttet idag. Lugna aktiviteter på hästryggen tror jag bara är nyttigt för min fot. Den får svikta lite lugnt i stigbygeln av hästens gång och jag får dessutom stretcha lite i och med att jag har foten i en annan vinkel i stigbygeln mot när jag går.
 
Lilla skötte sig så klart prickfritt trots att hon var enormt pigg efter vilan. Hon är inte en söthäst för inte.
 
Hisan var med ute då Lillas medryttare red honom. Lite omvända roller helt enkelt.
 
Det skulle gjort sig fint med en bild men svart häst i decembermörkret gör sig helt enkelt inte alls bra på bild...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0