Jump, jump

Idag har jag och Hisan skuttat tillsammans för första gången efter våra frakturer. Det känndes bättre än jag väntat mig. 
Jag har haft för mig att jag skulle känna mig mer nervös och harig men i stället känndes det bara mer rätt.
Nu blev det inga höjder (host host, hö hö). På Flyinge får man inte hoppa annat än sockerbitar på egen hand. Högsta sockerbiten är 61cm enligt tillverkarens specifikation så det var så högt vi hoppade. Det betyder ju att det blev lite mer än ett galoppsprång i vart fall och lite mer än en bom på marken som vi har testat tidigare. 
 
Suddigt bildbevis
 
Nu skall vi bara lägga upp en plan för pay&jumps, träning och försiktig tävling i vår. Roligt skall det bli. 
 
Lilla vilade idag helt enligt plan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0