Hoppning

I går kväll var det samma sak. Jag var allt för trött när jag kom hem för att ens tänka på att skriva något. 
 
Igår hopptränade jag i grupp för första gången på evigheter. Hisan visade på nytt suverän attityd till hoppningen. Han sög på hinder och bjöd. Ni fattar inte hur glad jag är för detta. Vid 14-års ålder har jag tillbaka den attityden och viljan som han hade som 4-åring. Nu låter det som om jag har haft 10 hemska år med honom däremellan men det är självfallet inte så. Hisan har hela tiden varit och är en fantastisk häst som vill göra rätt och älskar att hoppa. Vi har bara haft lite hinder på vägen om man säger så. Förra året var ett stort sådant hinder som vi nu har övervunnit.
 
Vi avslutade träningen med att hoppa en linje med räcke in tre språng oxer ut. Oxern låg på lite drygt 1.20 och känslan vi hade där var fantastisk. Hisan bjöd och jag tyckte att det kändes lätt. 
Nu vet jag att vi kommer att komma tillbaka även tävlingsmässigt på 1.20 i år och att hoppa 1.10 på nästa tävling är helt rätt beslut. Vi skall så klart träna ett par gånger till innan. Men nu känns det verkligen att vi är på rätt väg. 
 
Lilla vilade igår. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0