Tröttheten

Igår var jag så trött när arbetsdagen var slut att jag knappt visste vad jag hette.
 
Jag lyckades ändå rasta Hisan, för jag vill knappt kalla det för att rida. Började med en kort tur ute och hade tänkt avsluta på Warren-Haistings. Eller vi avslutade där, det gjorde vi. Men Hisan fokuserade på allt möjligt annat och jag hade inte kraft att återfå hans fokus så jag hoppade av och gick hem med honom. Hade jag bara varit lite piggare så hade det säkerligen gått bättre. Men om man är så trött som jag var så är det ju dessutom dumt att bråka, ingen part blir gladare av det. 
 
Idag hoppas jag ha mer ork att rida i stället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0