Uppblåst airbag i blåst

Nu är hösten här på riktigt. Och med den kommer de obligatoriska stormarna i Skåne. Vi klarade oss i alla fall genom hela september månad utan. Igår trotsade vi vindarna och höll hoppträning ute. Vi hoppade kombination med tre räcken 6,5 emellan och ett stigsprång med galoppbom framför på andra långsidan. 
 
I början av passet hoppade vi fram på stigsprånget. Hisan och jag missförstod varandra kapitalt i början av framhoppningen vilket ledde till att jag åkte fram på halsen och min airbag löste ut. Jag har ju inte testat den i skarpt läge tidigare så på ett sätt var det ju intressant (dock onödigt). Jag trodde att det skulle smälla till när den löste ut men det gjorde den inte. Den var ljudlös vilket var otroligt bra. Jag trodde även att den skulle ge ett högt tryck över bröstet så att man nästan tappade luften, men så var det inte heller. Den blåstes upp och blev hård, jag kändes "väl inpackad". Eftersom en uppblåst väst inte är till någon nytta fick jag fortsätta passet utan. Det var ju ingen höjdare direkt men nöden har ingen lag som det så fint heter. Jag fortsatte att hoppa och vid en av anridningarna fick Hisan för sig att en av de andra hästarna på banan var för nära och skyggade undan innan hindret. Efter olyckan är jag rädd för att ramla av vilket lätt leder till att jag intar min "safty position" som då ironiskt  nog är motsatsen. Jag lutar mig nämligen framåt. Det är ju den där instinkten som vi har att skydda bål genom att inta fosterställning som kickar in. Så vad hände, jo jag dråsade av. Nu slog jag mig inte ett dugg men jag var arg som ett bi på mig själv efteråt. 
 
Träningen avslutades ok, men jag var och år än arg på mig själv efter den där träningen. 
 
Idag har Hisan fått vila. Jag hann i stället ut på en väldigt lugn runda med Lilla. Hon behövde får röra lite på sig och jag ville känna av hur hon kändes. Nästa vecka också kommer det att gå att hinna ut i skymningen. Sedan blir det vintertid och då är det mörkt när jag slutar jobba. Mörkret är det värsta med de kommande tre månaderna enligt vad jag tycker. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0