Målet nått

Söndagen började tidigt... galet tidigt. Jag och Fredrik steg upp kl 4:00 för att vara i Halmstad till klockan 8:00.
 
Hästarna var nog lite yrvakna när vi kom och undrade vad som var i görningen. Packning och fix i stallet avklarades innan vi rullade ut från stallplan kl 6:00. Packningen inför en distanstävling är en historia för sig. Till hoppning är det liksom inte så mycket som skall med. Men till distans... bilen var helt fylld till bredden med pryttrar. Vattendunkar, extra skor till hästen, täcken i mängd etc. Igår packades även regnsäkrade grejer då prognosen lovade väta.
 
Och regnade gjorde det, frös gjorde vi alla. Hela dagen...
 
Lilla var samlad och taggad inför starten
 
Vi var anmälda till vår första tävlingsklass på 5mil. Jag hade en bestämd ridplan för tävlingen. Den löd att rida i ett jämt och bra tempo hela vägen. Det gjorde vi verkigen. Första sträckan som var lite drygt 3mil låg vi på en snitthastighet av 15km/h. 
Banan beskrevs som flack av experter. Jag tyckte nog att den var rätt så kuperad med mina Skåne-glasögon. Fast jämför man med Värmland så var den absolut flack. Den gav oss inga bekymmer i vart fall. Lilla är vår införstådd med att man samlar sig i nedförsbackar och travar lite långsammar i balans medför. I stort sett travade hon på lös tygel i ett jämt tempo hela vägen. Precis så som jag vill att det skall vara på tävling. Jag stödjer henne när det behövs i övrigt försöker jag störa så lite som möjligt. 
I första vetgaten klantade jag mig lite. Eller egentligen klantade jag mig strax innan också. Jag skulle hoppa av Lilla i skritten, liksom i farten när vi kom in från första sträckan. Det klarade inte min fot som vek sig och jag drattade omkull. Väldigt osnyggt. Ingen skada skedd förutom på mitt ego som fick sig en törn. Bäst att lite göra några flashiga manövrar när man inte är i toppform helt enkelt. I vetgaten gick jag in för tidigt då Lilla inte hade pulsat ner helt än. Jag hade dålig koll och tappade därmed tid. Klantigt av mig. Men vi fick ett försök till som gick bra. Tyvärr straffade sig min palavrer då vi kom iväg lite senare efter vilan. De minutrarna jag tappade där kostade mig en placering med facit i hand. Surt men inget att gräma sig över allt för mycket..
sträckan nummer två som var knappa två mil gick i 16km/h. Lilla kändes lika fin som på första rundan. På upploppet som var hela 1km lät jag henne springa på lite grann. Jag ville dock inte att hon skulle gå sig helt slut i mål så tyvärr blev jag omriden sista biten. 
Det var de där minutrarna som jag tappade i vetgaten som låg mig i fatet. 
 
Under pausen tittade solen fram en kort stund. Resten av tiden regnade det.
 
Målet med dagen att rida en godkänd ritt. Vi uppnådde det med råge och hamnade första utanför placering. Betyget måste blir väl godkänd för Lilla. Nästa ritt kanske vi vågar rida på lite fortare. 
 

Årsdebuten i hoppning!

Då var årsdebuten på tävlingsbanan avklarad. Hisan och jag hoppade en meter i Eslöv, en av våra favorittävlingsplatser.
 
Hisan gjorde mig absolut inte besviken utan hoppade felfritt. Hoppningen kändes dessutom super. Han skyggade lite för banpersonalen mot hinder 6 men var väldigt lätt att övertala till hoppa ändå. Höjden kändes också väldigt bra och det bådar ju gott. Känslan från i torsdags var helt bortblåst vilket också var väldigt skönt. Nu är vi redo att ta oss an resterande säsong. 
 
 
 
Det är väl bara ryttarinnan som skall komma i riktig form då... Tagga tagga!

Det stora Värmlandsäventyret

I torsdags packade jag in Lilla i släpet efter jobbet och körde 7 timmar upp till Värmland. Innan vi åkte hann jag med två varv galopp på galoppbanan med Hisan. 
 
Lilla och jag var framme mitt i natten. Drygt som tusan var det att köra kan jag säga. Men det viktigaste av allt var att Lilla reste bra och det gjorde hon. Lite läskigt var det när jag körde vilse i Göteborg och det kom upp spårvagnar vid sidan av släpet men annars stod hon så lugnt så. Väl framme fick hon går en kort stund i ridhuset för att röra sig lite innan det blev till att sova i boxen. 
 
I fredags blev hon rastad lite i vagn. Vi passade på att testa det där med att dra rockad och sitta två stycken på kuskbocken högre upp. Nemas problemas sa Lilla. Vagn som vagn, så nu vet vi det. Det är alltså bara att tuta och köra. Sedan blev det hagvistelse i stora hagar. Helt annat äv vad vi har i Flyinge. Värmland är allt bra.
 
 
Lördag morgon tidigt åkte vi iväg till unghästfinalen i distansritt i Kristinehamn. En dryg timmes körning från var vi bodde. Vi åkte i mörker och kom fram till tävlingsplatsen i dagsljus. Lilla hade en box bokad där och kunde slappna av fint inför veternärbesiktningen. Vi startade sedan bra och Lilla rullade på fint i frisk trav i tre mil. Banan var bra mycket mer kuperad än vad vi är vana vid i platta Skåne men det verkade inte bekomma henne medan vi var ute. Men väl i veterinärgrinden verkar mjölksyran ha kommit i fatt henne och därför travade hon upp lite stelt. Vi fick därför tyvärr inte fortsätta tävlingen. Lite snopet men sådana är reglerna. Vi var helt enkelt inte tillräckligt förberedda för utmaningen. Jag har ju kvalat henne på bra mycket plattare tävlingsbanor och därför har vi inte stött på de här problemen tidigare. 
 
 
Vi är i vart fall en erfarenhet rikare. Jag vet nu att träningen måste läggas om mot mer mjölksyreträning. Men vi har hela vintern på oss till nästa säsong så det skall vi kunna fixa. Till våren skall vi komma tillbaka starkare och bättre. Kanske siktar vi även på att ta revansch i 6-års finalen. Vi får se.
 
Söndagen spenderade Lilla i solen i hagen. Hon verkade väldigt nöjd med det arrangemanget. Jag passade på att gå i skogen och plocka kantareller.
 
Färden hem idag gick också bra. Lilla stod snällt hela vägen alla sju timmarna hem. Nu skall både hon och jag ladda batterierna lite. 
 
 
 

Året sista utetävling

Idag var det då dags för årets sista utetävling. Hisan är ju framför allt en utehäst så det gäller att få sässongen att vara så länge som möjligt. Mitten av september tycker jag är rätt bra om man ser det så.
Vad som är lite knivit så här års är ju vädret och det lämnade verkligen en del övrigt att önska stundtals, men det gav också fina stunder. Båda mina ritter var i solsken men som det hade regnat däremellan. Framhoppningen var någon sorts lervälling och den var inte direkt Hisan favorit. Själva banan var ok, men något tung. Dagens resultat var lite en följd av detta. Men jag är ändå sjukt nöjd med Hisan. Vi petade en del hinder men attityden var fantastisk. Han tvekade inte en sekund och bjöd bra. Ibland ramlar det bommar, och idag var en sådan dag. 
 
Första rundan hade vi bara ett ner, otur med insprånget till kombinatione. Jag tyckte att rundan kändes bra och bjudningen fanns där. Mantrat sitt upp och håll kvar fungerade igen. Tro det eller ej men den här rundan blev jag placerad med. Det var två placerade i klassen och bara en felfri. Så kan det vara.
 
 
Andra rundan kändes på precis samma sätt så jag vet inte riktigt varför han rev just de hindren. Kanske sög underlaget på banan mer än rundan innan. Kanske fick han mjölksyra av det på något sätt. I vart fall är inställningen det viktiga. Han letade hinder vilket var himla kul och han var grymt positiv. Vad är då tre nedslag? Inget att hänga läpp för alls, vi tränar på och kommer igen, fast då inomhus nästagång. 
 
 

Där satt nollan!

I 1.15! Whiii, så nära mitt mål nu. Men skynda långsamt skall man göra.
 
Vi startde först i 1.10. Den rundan var verkligen skakig. Jag gjorde en lång anridning mot första och tvekade som bara den på avståndet i anridningen. Det är som en reflex i mig att ge handen och luta mig framåt när jag bli osäker. Jag måste jobba bort detta. Resultat blev ett stop. Sedan flöt det på fram till hinder nummer 6 som var kombinationen. Här var jag också osäker och lutade mig fram och gav hand.. Jag fick ett nedslag på slutet också plus en massa tidsfel. Jag måste säga att jag var rätt arg på mig själv efter ritten. Hisan kändes så fin och så red jag så illa.  
 
Jag bjuder ändå på rundan här. Den kan användas till analys. Analys är bra, speciellt om man lär sig av sina misstag.
 
 
Jag bröt ihop, drack ett par koppar kaffe och diskuterade med min tränare Tord. Vi satt också och analyserade vägar som de andra ekipagen i kommande klass red. Analys, analys, analys. När det sedan närmade sig min tur så hade jag en plan klar. Inte släppa, benen om och rid  planerade vägar. Det gick vägen. Vi nollade 1.15. Det var inte en runda som var klockren, vi var i och klonkade ett par bommar som låg kvar och fick ett "helikoptersprång" över betfor-hindret. Men vi nollade och känslan var fantastiks. Jag hade tanken håll i i huvudet hela ritten och vad Hisan bjöd när han fick mitt stöd. Det är ju det som är hela grejen. Han vill ha stöd och allt som oftast överger jag detta. Så klart att han inte vill hoppa då, han är ju inte dum. 
 
 
Nu skall jag bara se till att etablera den här känslan hos mig, sedan skall det inte vara så långt kvar till årets mål!
 
Igår lyckades jag rida hästarna utan att bli helt genomblöt trots regnet. Eller av turen runt årundan med Lilla så blev jag ganska så blöt. Men det berodde mest på att vi latjade i vattenhindret. Kommer man i frisk trav ner i ett vatten så stänker det. Men roligt var det. Det är det viktigaste.
 
Hisan försökte jag trimma på Melonbanan men den var nyharvad och allt för djup. Det fick bli Warren-Haistings i stället. Jag galopperade runt på spåret och gjorde tempoväxlingar. Hisan taggade till rejält vilket jag tror hjälpte till idag. Han var väldigt fin att rida fram till båda klasserna.

Återkomsten till 1.15

Idag har jag entrat tävlingsbanan igen. Denna gången har jag gått ytterligare ett steg längre mot att nå mitt mål för året.
 
Målet är 1.20, helst felfritt då, men det har jag inte ens gjort tidigare så att komma runt en 1.20 bana på ett bra sätt är grundmålet. Allt annat är plus i kanten.
 
Steget jag tog idag var att starta 1.15, alltså nästan 1.20.
 
Första klassen var 1.10 och den kändes superbra. Mellan hinder 7 och 8 gick det lite fort vilket gjorde att Hisan blev lite stark. Han kom därför nära och slog ut en bom ganska grovt. Felet låg så klart i min ridning för jag satt inte upp ordenligt och tog tillbaka i svängen inför linjen. Det ena ledde till det andra.
 
Oavsett är jag nöjd med rundan då den kändes mycket mer stabil än förra 1.10-starten som jag gjord.
 
 
Till nästa klass blev det inte lika bra. Fast en del av mig är glad att jag kom runt. Klasserna kom tätt och någonstans glömde jag bort mig själv. Hisan fick mat och vatten så han var nöjd och glad. Själv tappade jag bort att jag borde ha ätit något för att inte tappa orken och framför allt tankeförmågan. När mat fattas tycker jag alltid att det är tankeverksamheten som tar stryk först.
 
Efter halva banan tappade jag allt. Jag skulle ta en förhållning och fick soppa torsk. Brist på ben. Förhållning mot hinder utan ben på leder till tvärnit. Det vet jag ju...
Sedan hände liknande igen mot näst sista där vi kom för fort mot och jag övergav Hisan i stället för att sitta upp och ha ben på. Lite tagen av allvaret att det faktiskt var 5cm högre i denna klassen var jag nog allt.
 
Det är bara att göra om och göra rätt helt enkelt. Nästa helg har jag chans att göra rätt.
 
 
Summerat dagen så kan jag säga att alla språng där min ridning inte falerade var klockrena. Han hoppade superbra och med gajst och vilja. Så lärdomen jag drar av detta är att jag måste se till att energi finns hos mig. Jag får inte lägga mig fram och släppa handen utan snarare sitta upp och endast mjukna med ben om. Då hoppar han allt. Framför allt så är målet jag satt upp för året inte omöjligt att uppnå. Jag kan, jag vill och jag ska komma tillbaka. Hisan är redan tillbaka, och jag är supernöjd med honom, det är part nummer två i ekipaget som skall vara med till 100% också.
 
Så nya tag, gör om, gör rätt!
 

Återkomsten till den forna tävlingsformen

I lördags var det dags för ytterligare ett stort steg på min återkomst på tävlignsbanan med Hisan.

Vi åkte till Åsbos tävlingar. Det är rätt långt att åka dit men tävlingsbanan är fin så det är värt de milen. Vi började med att hoppa 1m-klassen. Så här långt har jag valt att bara rida avdelning B. Tanken bakom detta är att komma tillbaka till gammal form och sedan rida mot klockan, inte sitta och stressa upp mig själv med att rida fort för att "vinna" i det här skedet. I stället ligger fokus på att rida väl och hitta tillbaka till form och dessutom skall det vara kul.
 
I första klassen stämde det fantastiskt. Det kändes lätt och roligt. Hisan tog tag i hindren och var inte i en bom. Det ledde till en felfri runda och en snygg rosett.
 
Det blåste halv storm så stäng av ljudet på filmen!!
 
 
Dagen var inte slut där utan vi stannade för att rida 1.10-klassen med. Nu börjar vi verkligen närma oss den nivån vi har som mål. Det är bara 10 cm kvar.
 
Jag stirrade upp mig lite eftersom det var lite högre. Första anridningen på oxern på framridningen mesade jag vilket ledde till ett stopp. Men sedan kom jag på bättre tankar och då hoppade Hisan väl igen.
Som tur var hade jag min tränare Tord på plats till den här klassen. Utan hans hjälp hade jag säker ballat ur, men nu kunde jag fokusera igen.
 
Inne på banan gick det till en början helt super. Hisan hoppade så fint och var inte i en bom. Till hinder nummer 6 som var en kombination hade vi ett missförstånd. Jag följde inte planen fullt ut och Hisan trodde att vi skulle hoppa 8:an baklänges. När jag då tyckte att vi skulle hoppa kombinationen i stället så blev han helt ställd. Det lädde till ett förargligt stopp. Dåligt ridet av mig och på nästa försök hoppade han super. Resten av banan gick också super. Sista hindret föll tyvärr, men det var en väldigt parallell också så den var extra svår. Inget jag grämer mig över. Stoppet däremot, det får jag ta på mig själv och jag är lite sur över det. Jag kan bättre!
 
 
Det som ändå var bra var känslan i övrigt. Jag kommer att gå rakt in på 1.10 vid nästa start. Jag kan det här. Hisan med. Det är bara min hjärna som skall ställa om sig till att begripa att vi faktiskt kan vara där vi var tidigare. Hisan suger på hinder vilket är en fantastisk känsla. Vi har roligt och vi skall ha roligt tillsammans på tävlingsbanan. Snart är vi tillbaka där vi var innan och nästa start skall vi inte ha några missförstånd. Råkar vi riva någon bom så må det vara hänt men vägringar behöver vi inte. Vi kan det här min fantastiska häst och jag!
 

1 meter

Årsdebuten eller vad man vill kalla det i 1m gjordes idag.
 
Banan kändes lätt och höjden var inget problem. Nu när jag äntligen har tagit mig ifrån 90cm-träsket så skall jag se till att inte harva runt på 1m för länge. Faktum är att jag skall ta tag i hoppträningen mer med en gång så att vi kommer vidare dit vi vill. För detta kändes bra. Att träna på banan i torsdags var också helt rätt.
 
Bästa hästen ever <3

Nästa tävling tror jag att jag skall anmäla till 1.10 direkt. Jag skall fundera på det ett par dagar till först innan jag anmäler men det käns som om det är rätt väg att gå.
 
 
Lilla har vilat idag.

Revanschen

Tävlingen är avslutad. Jag fick soppa torsk i vattnet och ett stopp på uthoppet där. Det är jag väl inte direkt nöjd med men det kändes som om Hisan blev lite osäker på underlaget i vattnet som var små stenar och inte vanlig botten. Hade vi tränat lite mer så hade det inte varit några bekymmer. Resten av hindren hoppade han väldigt positivt. Med så lite träning som vi har haft i år och tanken på att jag själv bara har varit tillbaka i sadeln sedan strax innan jul så är detta en revansch för oss. En revansch på förra årets frakturer som både jag och Hisan fick. För vi är tillbaka på banan. Vi skall bara finslipa.
 
Nu tränar vi på och håller oss till hoppningen. Nästa år ger vi oss ut på samma bana igen. Vi trivs där!
 
Ytterligare ett av årets mål är nått. Vi har genomfört en fälttävlan tillsammans. Det är inte bara vinsterna eller placeringarna som räknas. I bland kan där finnas helt andra saker som räknas precis lika mycket och detta är en sådan sak.
 
Nästa mål är att komma tillbaka till den nivån som vi var på innan alla skador i hoppningen. Och vi kommer att komma dit, just watch us! Året är inte slut än!
 
 
Film kommer. Den blev bara rysligt stor och kommer att ta sin lilla tid att ladda upp.
 

Summering i halvtid

Dressyr och hoppning i årets fälttävlansstart är avverkade.
 
Jag är nöjd med dressyren. Det är sällan jag är överens med domaren, per definition är vi liksom inte överens ens innan jag har ridit men idag kände jag att jag fick en fair bedömning.
 
Ritten är filmad men inte redigerad, det kommer i morgon efter terrängritten.
 
Jag är särskilt nöjd med 6,5 på inridningen och en 7 på uppridning och halt på slutet. Jag brukar få en kommentar om att det är vingligt här men inte idag minsann. 7 på gångarter fick han också. Den vanliga kommentaren om att han saknar energi fanns inte heller. Superglad är jag för det. Mycket hänger det säkert på att jag red lätt i stället för att försöka sitta ner, läs skumpa runt okontrollerat i sadeln i traven. Slutpoängen var 62,250%. Det är jag nöjd med. Men jag spillde nog en hel del champagne från glasen under ritten...
 
Hoppningen gick väl så där. Hisan rev inget men hans matte gjorde en stor tabbe i anridningen mot nummer fyra som var en trippelbarr ur en vänstersväng. Jag blev helt kvar i innertygeln ur svängen och Hisan kunde helt enkelt inte hoppa ur det läget utan slog på en tvärnit. Endast mitt fel så shame on me. Sjukt irriterande. Resten av sprången blev jättefina och detta på en något ojämn gräsbana. Hisan kan vara känslig för underlaget så jag är nöjd med hur han tog banan i det stora hela.
 
Nu skall jag försöka tagga om till i morgon. För då skall jag enbart ha kul i terrängen. Vi är långt ifrån allt vad placeringar heter så det är enbart för mitt höga nöjes skull som vi ger oss ut i morgon. 
 
Lilla hälsar att hon var fruktansvärt upprörd över att jag stökade i stallet och inte ville släppa ut henne på studs direkt efter frukost. Broddar på sommaren och knoppar i manen är för mesar enligt Lilla. Tur att det bara Hisan som utsätts för sådant.

Hisans tävlingsdag

Det blev en fullskalig tävlingshelg den här helgen.

Tydlingen är det ett vinnande koncept. Liksom sist när jag red distans på lördagen och hoppade på söndagen så blev det två rosetter igen.

Planen för dagens tävlande gick inte helt i lås. Jag hade tänkt hoppa både 90cm occh 1m. Jag var riktigt taggad inför detta men dels var det lite för varmt för att låta Hisan stå och vänta i släpet mellan klasserna, och så har jag ett flyg att passa nu i kväll som jag inte får missa.
Så det säkra före det osäkra. Men framför allt för att jag inte vill utsätta min tävlingskompis för att stå i ett kokande släp ett par timmar en av årets varmaste dagar. Tävlingar kommer det fler.
Min strategi inför nästa tävling blir att enbart anmäla till 1m. Då kommer det ju inte vara något snack om saken utan det kommer att bli start i den klassen.
 
Alla avstånd stämde idag utom mot sista där jag forcerade lite och vi fick omtramp. Jag hade full fokus på att ha kul och rida ytter bak. Energi i ytter bak helt enkelt. Och det fungerade.
90 cm käns simpelt så det är rätt att rida högre klasser nu. Jag har kommit över första tröskeln på vägen tillbaka. Nu är det enbart tiden som kan vara emot oss.
 
 
 Lilla hade välförtjänt vila idag. Det ser ut som att hon har tagit gårdagens start bra. Oavsett är vila inplanerad fram till onsdag för hennes del.

Hisan får vila i morgon och skall sedan trimmas av min medhjälpare på tisdag.
 
Jag hoppas på fortsatt fint och varmt väder. Det gör underverk för mig. Och dessutom är det ju Falsterbovecka att tagga inför.

Öresundsritten

Distanstävling idag i 30 gradig värme. Lilla gick runt på minimitiden plus nio minuter och vi var slagna av kusinen min med två hundradelar i mål. Tiden var ju oväsentlig då det var Clear Round men ändå. Snöpliga hundradelar...
 
Både Lilla och jag var rätt tagna av värmen när vi väl kom i mål. Både hon och jag var tröttare än i våras när vi red i Glimåkra men hon hade fin puls på 52 både på vetgaten i mitten och efter målgång. Det där med att pulsa ner är hon onekligen bra på. 
 
Rundorna i bokskogen vid Torup löpte på bra och vi red i skuggan nästan hela tiden. Det var nog det som räddade tävlingen så att säga. 
 
Vi hoppas att nästa sommarstart föregås av varmare väder så att vi hinner vänja oss. I år kom ju värmen tidigare nu i veckan bara. Varesig hästar eller människor var riktigt förberedda på det. Värmen passade dock min rygg bra måste jag säg. 
 
Med två godkända ritter CR 40 (fyra mil) är vi kvalade till unghästfinalen som går i början av oktober. Detta var mitt mål för året så det känns skönt att ha uppnått det. Själva finalen är liksom bara grädden på moset.
 
Hisan vilade idag av förklarliga skäl. I morgon är det hans tur att tävla. Så just nu är mitt fokus inställt på att ladda om. 
 
 

Semifinal hoppning

Idag var det dags för Hisans medverkan i semifinalen i hoppningen på SRNC. Den gick i 1.10 vilket är typ den nivån Hisan och jag borde vara på.
 
Tyvärr lyckades jag tajma in en riktigt dålig ryggdag. Efter att ha duschat Hisan för att få honom ren så insåg jag att jag troligast inte skulle kunna rida så bra. Även om ridningen oftast hjälper mig att må bättre i ryggen så är det svårt att rida bra om man börjar med ryggont redan från början. Om det hade varit en vanlig dag hade jag ridit ett skrittpass, men nu skulle det hoppas.
 
Jag bad därför en annan tjej att visa honom inför tävlingsdeltagarna.
 
Hisan gjorde tre bra rundor. Med första tjejen så sköt han ut bogen inför ett hinder och råkade missa det. Med dem andra tjejen var han riktigt bra med på noterna men rev tyvärr samma hinder som han bröt ut vid rundan innan. Sista tjejen hade ett stopp på första. Det blev så som det lätt kan bli även när jag rider. Är inte galoppen igång ordentligt så bjuder han falskt.
 
Jag är nöjd med rundorna. Nu skall jag själv bara reparera ryggen och tagga till ordentligt inför min egna tävling nästa vecka. 
 
Samma hinder, tre olika ryttare.
 
Lilla har provat sina nya skydd. Jag är lite osäker på storleken. Jag skall prova dem en gång till i morgon för säkerhets skull innan jag bestämmer mig i fall de skall bytas till mindre storlek eller ej.
 
 
 

Grundomgång dressyr SRNC

Då var det dags för första tävlingsdagen i detta SRNC som går av stapeln i Lund. Grundomgång dressyr i avdelningsridning var det som stod på schemat. Hisan har stor rutin på det. Han har till och med varit med och vunnit distriktsmästerskapen i avdelning här i Skåne för ett par år sedan.
 
Jag red först fram Hisan själv och visade honom för deltagarna. Ryttarna lottades och Hisan fick först en schweizisk tjej på ryggen, därefter red en irländsk tjej och tävlingen avslutades med en belgisk kille.  
 
Ryttarna var jämnare i år än tidigare år då vissa lag har utmärkt sig med sämre ryttare. Det var kul att se. Hisan gjorde bra ifrån sig med alla ryttare men det märktes på slutet att han var trött, kanske inte fysiskt med psykiskt och dessutom blev han lite varm. Så sadel lossades och lindorka åkte av fort som attan när sista ryttaren var klar. Då blev Hisan nöjd. 
 
I morgon får han helvila för på söndag skall han hå semifinalen i hoppning. Den kommer att gå i 1.10.
 
Lilla har fått vila idag. 
 
 
Vad som är väldigt trevligt med studentryttartävlingarna är att träffa alla gamla vänner både de svenska och de utländska.
 

Tagga tävling

Hisan och jag har varit iväg igen. Planen var från början två klasser men jag insåg mina begränsningar så det blev bara en. Jag har ju knappt varit hemma den här veckan och sådant sätter sina spår.
Nu gick ju dessutom den första klassen himla bra så det skulle ju vara synd om man väntat i en massa timmar för att sedan gå in och göra en kass runda. Bättre att sluta när man är på topp liksom.
 
Lite av och på var det men jag är glad över vår runda idag. Riktigt nöjd var jag även med att jag lyckades med att tagga till själv trots lite ridning och trötthet.
 

Vägen är sällan rak...

Då var det tävling idag igen.

Jag måste erkänna att jag nog inte var så taggad som jag borde. Faktum var att jag kände mig bra matt inne på banan när jag fått startsignal. Det är sällan ett bra omen.
 
Hisan var rätt bra igång men tydligen inte tillräkligt. Vi fick ett stopp på första igen.
 
Jag kan så är i efterhand tänka mig massor av anledningar till detta.
 
1. Jag var matt och red inte så som jag borde ha gjort. Jag får jobba på min inställning och min ork.Och rida bättre överlag kanske.
2. Hinder nummer ett stod i skuggan, resten av banan var i sol. Väder och vind kan vi inte påverka, vi får leva med det.
3. Hisan hade fått vänta länge i släpet innan och vi hade kanske behövt mer framridning. Det ver inverkansridning i klassen innan och jag missbedömde helt hur lång tid det skulle ta.
4. Jag blev lite tagen av att det faktiskt var en "riktig" tävling med omhoppning och allt. Onekligen har jag varit ifrån tävlandet för länge.
5. Vi startade ur högergalopp som är Hisans sämsta. Jag har också svårast för att rida i högergalopp. Troligen beror det på min snedhet som har blivit så tydlig efter olyckan. Jag får jobba stenhårt på den.
6. Vi hopptränade i onsdags vilket är mer tätt inpå än vad vi har hoppat annars. Borde inte vara ett problem men man vet aldrig.
 
Antingen var alla dessa orsaker bidragande eller inte alls, välj själva.
 
På videon tycker jag att han ser någorlunda ut mot hinder ett men framme var han inte. Mot slutet av banan suger han tag i hindren och jag får till och med lite hopp och studs av honom efter sista hindret i grunden.
 
 
Nu har vi en paus innan vi tävlar nästa gång så jag tänker mig att jag skall satsa på aktiviteter som främjar bjudningen så mycket som möjligt.
Höjden känns annars rätt låg. Vi kan nog gå upp på metern utan bekymmer, vilket det nog får bli på nästa tävling.
 
Lilla vilade för övrigt idag.

Dagens runda

Vi missade precis en massiv regnskur och fick bara lite droppar på oss under framridningen. Det blev perfekt för Mr Häst som verkligen inte gillar regnväder.
 
Inne på banan satte jag upp ett positivt tempo och det föll väl ut. Jag är nöjd med rundan. Den kändes väl avvägd, Hisans inställning var också på topp. Inte alls som i Flyinge där han tydligt visade att han inte gillade underlaget utan här var det inget problem att få honom fram.
Vi fortsätter så i sommar. Grus som underlag får det vara.

Sen att vi inte alls är tillbaka där vi var innan alla olyckor spelar mindre roll. Att nolla en 90cm bana är en delseger minst lika stor som något annat vi har åstadkommit tidigare. Små mål och stora segrar, det är så vi skall komma tillbaka.
 

Hoppning på Ribban

En rosett följde med hem idag också.
 
 
Film på rundan som jag är riktigt nöjd med finns men den får få ett eget inlägg lite senare idag.
 
Just nu är det horisontalläge i soffan som gäller för mig. Jag är nämligen sjukt trött men också väldigt nöjd med helgen. Förutom kanske med träningsvärken. Jag kommer inte att kunna gå till bussen för att ta mig till jobbet i morgon ens...
 

Snabbaste godkända ritten

Då var Lillas debut som distanshäst avklarad.
 
Fyra mil i blandad terräng uppe i Östra Göinge. Vi är rätt möra båda två. Men vilken ritt det blev. Första delen fick hon trava på som hon ville. Det innebar att vi kom i mål lite väl tidigt.
 
Första vetchecken som gick som en dans.
 
Ritten vi deltog i var en clear round vilket innebar att där fanns en minimitid att ta hänsyn till. Vi fick inte komma i mål före kl 13.55 för då skulle vi bli diskade. 
Alltså bestod de sista två milen av ritten till största delen av skritt. Jag kom i mål 14.02 vilket gav mig sju minuter tillgodo på minimitiden. Jag var inte först i mål i min klass men jag var den första med godkänd tid vilket ju var halva grejen med tävlingen. Att rida den godkänt.
 
Hon hade kunnat fortsätta i samma tempo även på andra rundan. Det där med att skritta en massa var hon inte helt nöjd med men det får vi ta på en annan tävling nästa år där hon får gå fri fart.
 
Upploppet á la monté style. Vi galopperar inte. ;)
 
Lilla pulsade in fint i alla vetgates vilket är viktigt. Nu siktar vi på nästa ritt som är planerad till i början av juni.
 
 
Resultat från Equipe.
 
Ryggen min är något mör nu efteråt, men värst är fötterna. Jag har ledade stigbyglar för att det är skönt för knäna. De har rätt smala stigbygelplattor, vilket kändes på slutet. Jag får försöka få tag på en annan modell av stigbyglar som kan fungera bättre på långa ritter.
 
Hisan har vilat idag och förhoppningsvis har han taggat inför morgondagens tävling själv i hagen. 
 

What a weekend

Nu först har jag landat i soffan här hemma och jag är inte säker på att jag vill resa mig härifrån alls. 
 
Igår startade jag tidigt och åkte iväg med Lilla på träningsritt nere i Snogeholm. Vi red 18km som bokstavligen gick över stock och sten. Trots att vi red vilse en del på första rundan så kom vi tillslut i mån först av alla. Lilla trivdes som bara den ute i terrängen och jag kunde trava henne på halvlång tygel utan att hon ändrade tempot. Hon fick också fundera lite själv på underlaget och anpassa sig till om där fanns rötter eller ojämnheter.
 
Lilla pulsade ner långt under gränsen för vad som är godkänt väldigt fort vilket är superbra. Hon blev dessutom knappt svettig och hade en lugn andning trots tempot.
 
Jag är väldigt nöjd med hennes prestation. Nu är vi redo för tävlingsstarten nästa helg i Göingeritten. Lilla skall starta 40km clear round vilket är lägsta klassen och det som hästarna får starta som femåringar. Målet för henne i år är att kvala in till unghästfinalen. För det krävs två godkända starter i clear round.
 
Vacker natur runt Snogeholm där gårdagens ritt gick av stapeln.
 
Hisan vilade igår för att ladda inför dagens eskapader.
 
Hisan har deltagit i Stundent SM. Den här gången blev det i dressyr. Det blev tre rundor LB med duktiga ryttare. Mest nöjd är jag med sista rundan han fick som var riktigt bra. Tjejen red på en fin procent, lite drygt 63 var det och hon gick också välförtjänt vidare till semifinalen.
Det är kul att se honom riden av andra och framför allt i dressyr. Han har förbättrat sig massvis sedan sist han satte hovarna på en dressyrbana.
 
Fin Hisan med knoppar i manen dagen till ära.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0