Onsdagen som var
Lilla vilade i onsdags. I stället var det Hisan som fick motioneras. Det blev i ridhuset då vädret fortfarande inte var allt för mysigt.
Jag hade en rent allmänt dålig riddag men både höft och knä som tjorvade å det grövsta. Passet blev därför mycket i skritt. Bättre att rida i en gångart som funkar än att försöka få till något som är omöjligt. Ibland blir det bara så här nu.
Mot slutet av passet tyckte jag ändå att det blev bättre och bättre. Hisan var i vart fall en riktig gentleman.
Våren som kom av sig...
Det är kallt, galet kallt. Inte nog med att det snöade under tävlingen i lördags. Jag och Hisan blev överraskade av ett snöfall som hette duga under uteritt i söndags. Hisan blev väldigt upprörd när han fick snö i öronen kan jag meddela.
Eftersom vi blev överrumplade av det minst sagt kassa vädret avbröt vi ritten så snabbt det bara gick. Planen hade annars varit att rida en bra mycket längre runda. Nu är det utlovat bättre väder till helgen så vingård ta det då Instället.
Innan snökaoset hann jag in till Lund med Lilla. Vi klättrade i backarna bredvid där jag bor. Lite udda att ta med hästen in till stan för att rida. Men faktum är att det är de närmaste backarna jag har att tillgå och i Norra Lund finns där väldigt fina anlagda ridvägar att nyttja.
Gårdagen bjöd på vitt landskap utanför fönstret när jag vaknade. Snacka om måndagsångest... Jag hade andra planer än stallet för kvällen. Lilla vilade och Hisan reds ut av min medhjälpare.
Idag var det vila för Hisans del. Bara bra det för det var riktigt kasst väder. Lilla och jag skulade från regnet i ridhuset och ägnade oss åt skrittövningar. Jag passade på att inviga mina nya rainlegs också. De funkade bra så nu är jag ekiperade till kommande distanstävlingar. Hoppas nu bara att det håller tätt då bara därför.
Löpartajts
Jag var bara tvungen att köpa ett par löpartajts till att rida i eftersom det är så poppis bland alla distansryttare. Vad är hemligheten liksom. Jag fick tag på ett par utan dragkedja i benslutet som verkade ok. Idag testade jag.
Det mest negativa var nog att de saknade fickor. Jag skall rida med dem lite till innan jag bestämmer mig för om de skall sitta på till den kommande Göingeritten eller om traditonella ridbyxor skall användas.
Lilla var för övrigt väldigt fin. Det blev bara en kort sträcka på benen runda i kväll.
Hisan vilade då det taggas tävling för hans del i morgon.
Onsdagen
I onsdags luftade jag Lilla i vagn. Det blev ingen lång runda och vi tog det lugnt. Hon hade spring i benen vilket kändes bra. Min träningsvärk var inte helt borta så det kändes bra att sitta bakom.
Hisan reds ut av min medhjälpare.
Fotot är från förra helgens tävling. Lilla ser helt fab ut. Min min däremot... det måste bero på regnet. ;P
Lilla vilar
Nu börjar träningsvärken efter helgens ritt lägga sig så sakteliga. Med tanke på hur ont jag haft i kroppen efteråt så är det ju rimligt att tro att Lilla känt sig något stel hon också. Hon är ju bra kondis jämförelsevis men ändå. Därför har två dagars vila varit inplanerade för henne. Igår dansade hon in från hagen så det var nog ganska så rätt antal dagar tror jag. Idag planerar jag en lugn tur i vagn för hennes del.
Efter ritten i söndags lämnade jag iväg hennes sadel för omstoppning så de närmsta dagarna blir det hur som sparsamt med jobb under sadel för hennes del. Sjukt praktiskt att ha en inkörd häst i sådana lägen. Värre blir det när Hisans sadel skall stoppas om. Hoppning i dressyrsadel är ju ingen höjdare och ridning utan sadel på honom är inget bra alternativ.
Igår red jag Hisan i paddocken. Det var sol och lite lä där så vi kunde rida ute. Mycket trevligt, me like. Hisan känns verkligen fin just nu. Energin är där, han känns tillfreds och går från klarhet till klarhet.
Träningsvärk delux
Jag har löjligt mycket träningsvärk efter de där 5milens ritt. Jag har knappt kunnat gå på hela dagen.
På kvällen lyckades jag ändå masa mig upp på Hisan rygg för en kortare ritt. Jag kan ju säga att det inte var någon vidare fason på det. Ändå har jag lyckats hopptävla dagen efter en distansritt så så illa kan det ju inte vara. Jag blev ändå full i skratt av mina försök att göra något vettigt. Hisan var ändå en riktig gentleman som stod ut trots att fått vila dagen innan. Söta Hisan-hästen vet när han skall ta hand om sin matte. 💕
Summering
I onsdags vilade Lilla. Det var planerat i och med Görans besök dagen innan. Hisan gick ett lättare pass i ridhuset då vädret inte kändes på topp för att rida utomhus. Trist då det är vår men i april kan man aldrig lita på att det är fint.
I torsdags motionerades Hisan av min medhjälpare. Själv körde jag Lilla en sväng i skymningen.
Fredagen bjöd på vila för hästarna då jag hade annat på schemat.
Lördagen bjöd på tvära kast i min planering. En representant från min gamla studentryttarförening LARS ringde på förmiddagen och berättade att de stod utan finalhäst till sin hopptävling på eftermiddagen. De undrade om Hisan kunde tänkas ställa upp på kort varsel. Det gick att pussla in i planeringen så efter att ha motionerat Lilla lätt i vagn och jag packat hennes prylar inför söndagens tävling så begav jag mig med Hisan in till Lund.
Lilla bland vitsipporna
Hoppfinalen gick finemnag. Hindren låg runt metern med ett jokerhinder som sista på ca 1.20. Hisan skötte sig bra med båda finalisterna och sög tag i alla hinder på banan. Han var felfri på alla hinder förutom den här jokern som han lite nesligt rev med den första finalisten. Hisan är bra på att vara studentryttarhäst och båda finalisterna gjorde fina ritter.
Vi värmde upp inför finalen
Sunset
Igår vilade Lilla. Hisan fick gå en kort uteritt för att göra något. En lugn tur är ofta bra efter tävling. Nu kan jag ju inte säga att en klass hoppning är något mycket att gå för Hisan. Men det är inte bara för att bli av med eventuell mjölksyra utan för att det är trevligt för honom att komma ut också.
Vädret var magiskt igår. Solen sken och vi passade på att galoppera i solnedgången längs med Kävlingeån.
Idag har båda hästarna haft massören Göran på besök som knådat dem grundligt.
Lilla hade lite låsningar i halsen och jag fick rekomendationen att stoppa om hennes sadel. Det skall jag göra så snart som bara möjligt. Vad som var mycket positivt var att Göran tyckte att hon hade breddat sig i kroppen sedan sist. Då hon har haft problem med musklingen tidigare så var det väldigt trevligt att höra. Hon är verkligen på rätt spår nu.
Hisan hade lite i bogen. Jag tror att det är sviter efter hans hitte-på i vintras. Förhoppningsvis blir han av med det nu. Med tanke på hur han käns så är låsningen liten i hans värld. I Hisans värld är det minsta som gör ont mycket aj-aj per automatik.Bra att han blir genomgången för han skall inte behöva ha spänningar.
En sak som jag har funderat över på sistonne. Jag har tidigare i mitt liv varit förskonad från större skador. Det är nu under de senaste tre åren som jag har brutit olika kroppsdelar. Vad som gått upp för mig nu är att efter en så stor skada som en fraktur så blir det aldrig riktigt likadant som tidigare även om rehabiliteringen blir lyckad. Det blir alltid en svagare punkt, inte i själva benet som blir starkare men liksom runt om. Hisan har ju också haft en fraktur, i sitt vänstra ben.
Vad jag märkt är att han blivit tröttare än vanligt när vi har hoppat i stora ridhuset på Flyinge där det är fibersand. De sista linjerna har han tjurat ihop helt. Jag har funderat på varför och efter hoppträningen i torsdags och tävlingen i söndags där det inte fanns några sådana tendenser alls så vill jag tro att det beror på underlaget. Han är underlagskänslig rent allmänt. Jag väljer ju till exempel att inte tävla på gräs så ofta då om det är för blött inte passar Hisan alls. Tanken som är högst ovetenskaplig är att mot slutet av passet på fibersand som ju har större friktion an många andra underlag så har ligament och annat runt där frakturen som nu är utläkt satt, tröttats ut och då känner han det. Han är mycket känslig bör jag tillägga så det behöver inte vara något mycket han känner av för att reagera. Jag kan ju bara dra parallellen till min rygg. Blir jag trött i mina bålmuskler så märks det direkt på ryggen. Frågan är till vilken nivå det går att träna upp Hisans ben, om det behövs tränas, om fler gamla skador kan ge sig tillkänna, som den bortopererade benbiten till exempel? Frågan är om dessa frågor har ett svar. I vart fall skall jag hålla detta i åtanke och kanske helt välja bort fibersand som underlag, eller i vart fall vara extremt sparsam med det. När han har tjurat ihop har jag avbrutit, pausat kort och gjort om det som blev toktigt. Kanske är det till att gå till överdrift eller helt fel tänkt av mig. Framtiden får utvisa.
Solsken
Igår ägnade jag kvällen åt att skämma bort mig själv hos frisören. Det händer verkligen inte så ofta så nu var det dags..
Hisan vilade igårkväll och Lilla reda ut en sväng.
Idag var det omvända roller för hästarna. Lilla fick vila och Hisan reds ut i morse. Det var strålande väder med solsken och fågelkvitter.
Jag passade även på att besöka Bengts foder på förmiddagen idag. De hade rabatt på de mineraler jag ger hästarna. Dumt att inte passa på att handla dem då. Speciellt eftersom de håller på att ta slut.
Ett nytt bett till Hisan fick även följa med hem. Han fick ett likadant tredelat som inte går att vika som Lilla har. Jag har hoppat honom på Lillas bett tidigare och han trivdes bra på det. Jag har annars Nova-bett till honom då, men han tuggar rätt friskt på det och då Nova-bettet är i silikon så håller det inte för något mycket tugg. Rakt men ändå flexibelt är grejen helt enkelt.
Fyra dagar
I söndags gick Lilla ett lugnt pass i mestadels skritt men också lite bus i trav. Vi klättrade på den minimala kullen som finns i Flyinge och travade genom vattnet på vägen tillbaka. Det där tycker Lilla är jätteroligt, synd att vattnet är så litet bara.
Hisan trimmades i Warren-Haistings en stund. Han kändes väldigt fin efter galoppjobbet dagen innan.
I måndags blev det vila för båda hästarna.
Tisdagen bjöd på uteritt för båda då jag hade sällskap i stallet. Jag red själv Lilla. Hon var taggad men snäll och fann sig bra i att det inte skulle gå för fort.
I går vilade Lilla. Hisan trimmades i paddocken. Jag tycker att jag kommit en bra bit på vägen med min bålstabilitet nu. Det känns att jag kan bli stark i magen och sitta emot igen. Det är inte fulländat på något vis men ett bra steg mot att komma i form i vart fall. Efter passet skrittade jag länge utan stigbyglar och jobbade med att försöka lossa min höft som trilskas. Jag lyckades nog lite i alla fall? Hisan tyckte jag var jobbig...
Lite uppdatering
Jag är väldigt otaggad till att skriva på bloggen för tillfället. Men bloggen är viktig för det är min dagbok som jag kan gå tillbaka till när det är saker som hänt med hästarn.
I tisdags vilade Lilla. Hisan trimmades en kortis i paddocken. Det var så härligt att känna att det faktiskt gick att rida ute i det fria igen på kvällen efter jobbet i dagsljus. Underbart, det kan vara en av det bästa sakerna med våren. Förutom fågelsång, sol och blommor och allt annat sådant där trevligt. Hisan var fin men vi blev lite störda av ett ekipage som logerades då Hisan tyckte att den gamla leken där han kastar sig för mötande hästar var det roligaste som fanns. Jag var mindre intresserad av sådana förehavanden och fick lägga stor energi på att bryta tilltaget och återfå fokus. När väl fokus återkom avbröt jag.
I onsdags fick Hisan vila och Lilla travade långsamt i vagn. Just nu ligger fokus på att kunna trava i annan hastighet än full fräs för hennes del. Det gick bra även om jag fick påminna henne om vilket tempo som gällde ganska så ofta under rundan.
I torsdags och fredags vilade Lilla och Hisan reds ut av min medhjälpare.
I går var jag själv tillbaka i stallet vilket betydde fullt ös med träning för alla parter. Jag red en mil med båda hästarna vilket resulterade i två mils ritt för mig. Mycket välbehövligt måste jag säga.
Först ut var Lilla. Fokus på långsam runda låg kvar och vi tog oss runt milen på 12km/h. Jag hade på förhand bestämt mig för art absolut inte rida snabbare än 13km/h så farten är jag nöjd med. På kommande tävlingar är det där vi skall ligga hastighetsmässigt. Vi skall ju rida bra mycket längre än en mil då och behöver hushålla med orken för att ta oss igenom på ett bra sätt.
Hisan fick också gå samma runda och då mestadels i galopp. För hans del är fokus annorlunda, det är inte att ta det extra lugnt utan snarare att gå fram i alla lägen och dessutom gå fram i ett lagom tempo. Hisan kan liksom bli seg i steget när han tittar på något eller tvekar. Det kanske är en knepig förklaring men om han går fram ordentligt så tänker han liksom inte på vad som ligger i kanten runt ridvägen och bjuder på framåttänk i sig själv. Det är detta jag vill ha fram hela tiden. Drivet framåt helt enkelt, inte fullt ös medvetslös utan bara tänket. Hisan svarade fint för träningen men jag var helt slut efteråt. Gissa vem av oss tre som behöver träna mest?
Påskveckan
Påskveckan med lediga dagar har sprungit förbi.
Fram till onsdag var jag i Berlin med jobbet. Det är något speciellt med påsken i Tyskland för mig. Vi reste ner dit under många år i min barndom. Jobbresa betyder hästfritt för min del. Hisan vilade i måndags då Lilla reds. Hon vilade i stället tisdag, onsdag då Hisan motionerades.
När jag väl var tillbaka i stallet på skärtorsdagen var det ingen rast ingen ro som gällde. Först körde jag Lilla en sväng innan det var dags för hoppträning för Hisans del. Vi hoppade en bana på 1m. Det kändes faktiskt över förväntan. Fast vi hade lite problem på vägen. Första rundan gick det bara fortare och fortare. Runda nummer två fick vinet stopp där jag glömde rida mot ett räcke. Hisan tjurade sedan ihop mot ett hinder med vattenmatta. Lite ringrostigt med andra ord. Jag tar det på mig.
I fredags var min bästis både från stallet och skolan på besök. Hon ville gärna rida en sväng vilket gjorde mig väldigt glad. Så förmiddagen vigdes åt uteritt, eftermiddagen och dagen efter vigdes åt shopping. Bättre kan det ju inte bli.
I lördags vilade Lilla och Hisan extraknäckte som barnponny.
Han är väldigt bra på att ta hand om de små. Både yngre hästar och barn. Så jag är inte orolig att sätt upp någon liten på hans rygg, han har stenkoll på att det är en liten där uppe och är väldigt försiktig. Efteråt borstade vi Lilla som är i bättre format för stallpyssel om man är kort än Hisan.
I går var det inbokat en pay&race i Hovdala för Lillas del, vilket betydde att Hisan fick vila. Vi tog oss runt de 2 milen på minimitiden vilket var en och en halv timme. Lilla var väldigt pigg, lite för pigg. När vi går ut på riktig tävling så måste det gå lugnare. Hon pulsade in fint igår.
Idag har både Hisan och Lilla skrittat i en timme. Man kan nog aldrig skritta för mycket...
Glad Påsk (om än i efterskott)!
Helgens aktiviteter
I fredags vilade Lilla. Hisan reds ut en sväng av en av mina medhjälpare. Själv hade jag annat på schemat, nämligen SPA-besök. Någon gång ibland måste även jag få bli bortskämd och fredagen är nognden bästa veckodagen arr skämma bort sig på.
Igår gick Lilla en dryg mil under sadel. Hon vill gärna springa lite för snabbt hemmavid. Hon kan rundorna utan och innan och vet att det går att springa på där. Jag får ideligen påminna henne om att ta det lugnt. Egentligen bör hon gå lite lugnare. Jag får klura lite på hur jag skall frammana det utan att behöva ta i henne. Idag fick Lilla vila. Det blir bäst om det blir varannan dag för hennes del.
Hisan vilade igår och idag fick han gå årundan. Mestadels galopp fick det bli. Hisan var lite på tårna till en början. Så pass på tårna att han först påstod att ponnyn som stod i hagen längs ridstigen var farlig. Men han slutade tycka det efter min skarpa uppmaning om att inget trams för dagen var vad som gällde. Resterande ridtur förflöt utan faror eller annat hittepå. Vi hade alltså en mysig tur.
Kommande dagar skall för min del ägnas åt att planera upp påsken och till att göra en mer övergripande planering av de kommande veckorna.
Bättre
Ingen känning i foten idag när jag red!! Sjukt bra! Det var säkert bara något tillfälligt igår. Eller jag får i vart fall inbilla mig det.
Idag har båda hästarna fått nya skor på fötterna. Och! Jag har tränat båda.
Lilla gick en knapp mil i vagn. Mindre än 300m till hade behövts för att nå milen. Så kan det vara ibland. Det blev ett lugnt men tungt jobb för henne.
Jag längtar tills det blir varmt nog att spola av henne efter sådana här jobb.
Hisan gick ett kortare pass i ridhuset. Han kändes helt galet fin idag och så var det ju det där med att foten höll sig lugn vilket är toppen. Jag kan inte vara mer nöjd än så.
Vårkänslor
Igår vilade båda hästarna. Jag kände mig lite måndags trött och ville hem fort. Men inte bara därför, det passade helt enkelt bäst att vila dem då med tanke på resten av veckans planering.
Idag blev det trim av Hisan i ridhuset. Han börjar definitivt få vårkänslor. Han är superfin och energin börjar återkomma. Idag blev det nästan lite väl bra. I kombination med att jag kände av min fot i vart fall. Jag brukar inte känna så mycket i foten vanligtvis men idag gjorde jag det. I takt med att Hisan blev piggare och piggare under passet så beslutade jag mig faktiskt för att genupp från ryggen. En longerlina fanns i ridhuset så Hisan fick springa av sig lite utan mig på ryggen. Han gör inget dumt alls. Jag kände mest att jag bara skulle hålla emot när jag kände att foten inte var med i stället för att rida fram. Det skulle bara bli kontraproduktivt så jag satt helt enkelt av. Det var länge sedan jag såg Hisan från sidan så lite intressant var det ju också av den anledningen.
Lilla vilade även idag.
Solen lös med sin frånvaro idag och därmed orkade inte temperaturen upp. Mina händer frös som tusan när jag körde Lilla på galoppbanan. Hon gick ett tuffade jobb och hon gjorde det bra. Totalt sett var vi ute en knapp timme och tog oss 1,5 mil. Det var inte Lilla som blev trött utan jag som blev för kall. Vi varvade tungt jobb i sanden med snabba intervaller på travrakan. Nästa jobb så dubblar vi de snabba intervallerna. Eftersom det var så pass kallt idag fick Lilla ha på sig galoppfilten. Den gjorde henne genomsvettig så det var kanske lite att ta i värmemässigt. Svårt att avväga det där. I vilket fall sätter det nog igång hennes pälsfällning rätt rejält och det är bara bra. Hisan fäller som jag vet inte vad just nu. Det går knappt att borsta honom för det bara yr päls och det tar aldrig slut. Lilla fäller lite mer modest. Det hade varit bra om det gick att spola henne också. Men vi har bara kallvatten och spolplats ute så jag vill inte blöta ner henne helt nu i kylan. Benen spolar jag året runt så länge vattnet inte har frusit. Men resten av kroppen får vänta tills jag har tillgång till varmvatten eller tills det blir över 10 plusgrader ute.
Hisan fick trimmas i ridhuset idag. Jag frös för mycket för att rida ute. Tur att vik kunde passa på igår när det var så fint. Jag galopperade över galoppbommar. Tre stycken i serie närmare bestämt. Hisan var väldigt fin men det blev väldigt tydligt att vi måste jobba på högergaloppen. Det har alltid varit hans svaga galopp men utan bommar är skillnaden inte alls lika stor. Med bommar kan han exempelvis bryta av om man kommer för stort mot för han inte riktigt vill hålla ihop sig i sådana lägen. Mer galopperande tror jag på för att lösa detta. Vi kommer att dra nytta av det i hoppningen sedan. Annars gjorde Hisan väldigt fina byten idag, åt båda håller till och med. Duktigt Mr Häst <3.
Vackert väder
Gårdagen bjöd på solsken och upp mot 10 grader. Helt underbart om ni frågar mig. Temperaturskillnaderna mellan natten/morgonen och mitt på dagen är enorm. Det var nämligen minusgrader.
När det är så fint väder så är det ett måste att vara ute. Speciellt om det är helg. Igår stod jag till och med ute på spolplattan i solen och ryktade. Mysigt.
Lilla joggade årundan. Det var första gången i år som jag vågade mig ner där med vagn. Lilla var pigg och glad. Passet igår var endast tänkt som ett joggpass, vilket det blev.
Hisan kunde ju inte få sämre behandling utan det blev årundan för honom också. Mycket galopp blev det för honom. Hisan var glad och mycket positiv. Vi hade en härlig och avslappnad runda. Me like.
Lite beroende på vädret så får vi se vad för ridning dagen idag bjuder på.
Vad händer?
I tisdags var jag i Stockholm med jobbet Lilla vilade och Hisan trimmades i ridhuset.
I onsdags fick jag nya övningar hos sjukgymnasten som innebar koordination. Fy vad svårt... Jag är verkligen inte bra på det där. Hästarna vilade på kvällen och jag funderarade på hur jag skulle göra de där rörelserna.
Igår var det en ny dust hos sjukgymnasten. Koordinationen var inte riktigt där. Men då hade jag ju inte hunnit med att öva så mycket från dagen innan.
På kvällen blev det något så ovanligt som en uteritt i mörker. Jag brukar ju inte gilla det men igår hade jag sällskap. Med sällskap blir allt mycket roligare. En vän som är på besök i Flyinge under bruksprovsveckan körde Lilla och jag red Hisan. Lite harig är han allt den store busen i mörkret men han uppförde sig faktiskt väldigt bra. Lilla var pigg men höll sig till det tempo som kusken sagt. Hon fick även låna Hisans rumpa lite för att inte bli för het på gröten. Eller egentligen var det jag som ville det för jag är inte riktigt tillbaka i sådan form att jag gillar om Hisan blir hoppig än. Och det blir han lätt om Lilla springer om honom. Tävlingsskallar på båda...
Håhåjaja
Träningsvärken har smugit sig på under dagen idag och nu på kvällen är jag helt mör. 17km igår sätter sina spår när man inte är van. Lilla kände säker sig mör också. Hon fick en massage med hård borst ikväll. Lång tapirnos fick hon så det var säkert skönt.
Hisan trimmade jag så mycket jag orkade i ridhuset i kväll. Det kändes verkligen att det var rätt valnatt vila honom igår i vätan och snön. Idag var han mjuk och fin och positiv. Mr Häst kan bli tjurig som bara den om det inte passar. Väta och blötsnö passar aldrig, det vet jag sedan innan. Lika bra att anpassa sig. Vissa strider är inte lönt att ta, vissa saker får hästarna bestämma. Och skall jag vara ärlig så hade jag aldrig ridit ut i snö och slask som igår om jag inte planerat det sedan flera dagar innan och bestämt med sällskap att ritten skulle bli av. Hard-core-ryttare liksom. Det finns inget dåligt väder... eller hur var det nu?
Backträning
Idag har jag och Lilla varit uppe i trakten mellan Munka-Ljungby och Örkelljunga och ridit i skogen. Vi åkte upp det för att få träna i ordentliga backa. Det kändes ju som om det var vad som verkligen saknades på vårt Värmlands äventyr förra året. I år skall vi inte missa på den punkten. Vi hade bestämt dag och tid, vi hade bara inte riktigt tagit hänsyn till vädret. Eller det hade vi visst det. Det var snöfritt när vi startade, men ganska snart när vi ridit iväg började det snöa kraftigt och lagom till när vi åkte hem hade det vräkt ner kopiösa mängder. Det tog en lite evighet att köra hem kan jag säga, så eländigt var väglaget. Men bättre att komma hem sent än inte alls. Ibland får saker ta lite tid.
Ritten var annars väl värt tiden i bilen för att komma upp där och hem. Lilla taggade till rejält i backarna när hon fick ösa på lite. Med lite mer sådan träning blir det kanon. I sista backen på väg hem flög en framsko. Lite oturligt men det är sådant som händer. Skon sitter på igen så ingen skada skedd.
Nästa gång vi åker upp där får det dock vara snöfritt.
Hisan vilade i snökaoset. Herrn gillar inte sådant så det var bäst att han fick slippa.
