Hisan betyder häst

Idag har jag varit med min hopptränare i Billinge och ridklubben Hästhagen. Jag skall tävla där i helgen och idag var där öppen banan. 

 

Det vill säga att det gick bra att mot en liten avgift få hoppa på deras tävlingshinder. En bra förberedelse inför helgen. 

 

Jag får bra hjälp av min tränare och Hisans attityd idag var helt klart 100%-ig. Han tog tag i hindren och ville verkligen hoppa. 

Vi hoppade lite olika linjer. Hindren låg på allt mellan 90cm och lite drygt 1.10. Det kändes jättebra. Känslan skall jag ta med och så skall jag inte glömma bort att rida... Det svåraste, inte glömma att rida.

 

Lilla har vilat idag. Hon såg pigg och fräsch ut. Inga bekymmer upptäcktes heller vid visitering. 

 Hoppträning idag!

 

Det blev kombination, fem och en halv, sex och en halv. Kryss, räcke, räcke. 

 

Hisan hoppade fantastiskt villigt. Och i och med det försvann all tvekan hos mig som jag känt förr om åren. Det kändes riktigt, riktigt bra måste jag säga. Hindren kom ändå upp på lite höjd till slut. Utsprånget var lite drygt 1.20 på ett ungefär. 

 

Det var över ett år sedan sist. Men idag har jag varit iväg och tränat med Hisan för Tord. 

 

Fina bilder på finaste hästen. <3

 

Foto: Emma Björnklev Lundin

 

Första maj idag och jag spenderade den i sol i Lomma på Pay & Jump.

 

Inte så illa. Och en snabb tillbaka blick visar att detta inte alls är något undantag. 1 maj brukar jag tydligen spendera på liknande vis. Förra året var det distans-prova-på med Lilla som stod på agendan.

 

Dagens hoppning var 90cm och felfritt igen.

Jag är framför allt väldigt nöjd med inställningen hos Hisan. Vi kom i ett trist läge på trean och han tar tag i det hela och hoppar ändå. Det gjorde han inte för en månad sedan. Det finns filmbevis på det.

Banan var lite knixigare än vad vi först trodde. Hinder nummer två stod egenligen två och ett halft språng från spåret så det gällde att ta ut vägen ordentligt där för att inte få en halvdistans. Det kan ha varit bidragande till att jag kom så tokigt på trean. Annars var det ny anridning mot det hindret.

 

Nummer sex var ett vitt räcke som många stod emot på. Så även Hisan så vi kom i botten där, inget bekymmer, 90 är lågt och han hoppade det bra trots läget.

Mot sista hindret blev svängen väldigt skarp och efteråt behövdes en ny gir för att inte krocka med hinder två. Det är inte heller något bekymmer för en taggad Hisan.

 

 

Inställningen var verkligen på topp och det trots att det blev mer väntan än vad vi kunde kalkylera med när vi läste startlistan.
Bara guldstjärnor till världens bästa bruna häst med andra ord. Älskade Hisan is back!

 

Nästa vecka taggar vi riktig tävling!

Idag var Hisan och jag iväg igen. 90cm utomhus idag och det blev mycket bättre. Jag har alltid sagt att han är en utehäst.

 

Något omtramp blev det men framför allt positiv häst och matte som orkade rida, då blev det felfritt.

 

Nu planerar vi vidare inför vårens kommande utmaningar.

 

 

Lilla har fått vila idag eftersom Fredrik ställde upp och filmade Hisans ritt. Det vore taskigt mot honom att låta honom vänta medan jag red Lilla dessutom.

Hisan och jag var iväg på Pay & Jump i Lund igen.

Det gick väl så där, vi fick ett stopp på tredje hindret. Jag är mäkta irriterad på mig själv för det.

 

Om jag då analyserar vad som hände. Vi kom på halvdistans till hindret och egentligen borde Hisan ha kunnat klippa i och hoppa ändå, det var ju bara 90, men nu gjorde han inte det. Troligvis för att att jag frös och inte hade benen om ordentligt. Jag kände mig liksom helt urvattnad och matt i anridningen.

 

Jag har funderat hela natten på varför och det finns ett par anledningar:

- Jag har varit sjuk sedan i december och förkylingarna har avlöst varandra. Jag är inte riktigt frisk än så att jag känner mig matt beror troligtvis på att jag har så grymt kass kondition nu.
- Det var årets hittils varmaste dag igår och varesig jag eller Hisan hade liksom hunnit vänja oss vid temperaturen.

- Jag har helt tappat avståndskänslan under hoppuppehållet som vi har haft. Jag ser helt enkelt inte distanserna. Jag borde liksom ha rättat det där flera språng innan. I språnget innan vi skall hoppa av där jag inser att vi kommer att behöva hoppa av stort där är det för sent helt enkelt. Vi har inte rätt tryck i galoppen för det och framför allt går det inte att glömma benen i det läget.

 

Min tränare brukar säga att det går inte att komma fel. Man kan komma nära, stort, snett eller på en prefekt avsrångspunkt men fel kommer man aldrig.

För att komma till rätta med detta så måste jag rida mer bommar. Jag får helt enkelt se till att släpa fram sådana och galoppera massor över dem framöver.
Sedan måste jag få till träningar också, men just nu har vi ingenstans att vara och träna så det är svårt.

 

Sedan är det det där med kondisen. Den måste jag ta tag i för det är inte ok att bli helt slut efter åtta språng bara. Inte ok alls.

 

Innan pay&jumpen skrittade jag Lilla på ridbanan. Hon fick öka och minska steglängden i skritt och göra sperpentiner och halter. Duktig var hon som vanligt.

 

Idag blir det en längre ritt med henne. Kondisen skall tas tag i och hon skall vänjas in vid längre pass med ryttare.

Vilket regn vi vaknade upp till idag, helt galet. Morgonen var vigd till dressyrträning för tysken Curt. Det var bra länge sedan jag red för honom sist, flera år sedan tror jag. 

 

Jag har bara ridit i hoppsadeln sedan jag tog mig tillbaka upp på hästryggen efter skadan. Det är för att jag känner min mycket säkrare på balansen i den men nu var det dags att sitta med långa läder igen. En lite bra reflektion var att det mesta med sitsen som jag har kämpat med i hoppsadeln kommer mycket mer naturligt i dressyrsadeln. Bra att kämpandet ger någon fördel.

 

Hisan var superfin och jag är mycket nöjd med träningen. Curt berömde oss massor och sa Spitze om mycket som vi gjorde, det kändes bra. Vad jag skall ta med mig är temot som ändå trots drivning har blivit minst två snäpp bättre mot innan i trav och galopp. Däremot lägger gärna Hisan ner allt vad energi heter i skritten. Där har vi massor att jobba på.

Sedan är det mina fötter. Jag vrider ut tårna precis hela tiden I traven. Störigt, tårna skall peka framåt ju. Jag har bättre koll på detta i korta läder men nu får jag ta tag i det även när det kommer till dressyrsits.

 

Lilla har vilat idag, skönt att jag tajmade in det när vädret var så dåligt ändå.

Idag var det dags för P&J igen. Denna gången blev det 90 cm.

 

Hisan var fin och hoppade bra men jag blev matt efter halva banan och red något så jävulskt illa... Hur kan jag glömma benen och låta hon träng inåt så där i en sväng... Nu får jag ta tag i både min obefintliga kondis och att hoppa kontinuerlig träning i hoppning för tränare. Jag vill ju ut och tävla igen och detta måste jag ta tag i först. Hur skall jag annars kunna komma tillbaka till nivån jag var på innan.
Det är bara att bryta ihop och komma igen!

 

På måndag ringer jag Tord.

 

 

Vad jag kan säga är att jag börjar känna igen min sits igen och att jackan fungerar fint även i hoppningen. Jag känner inte av utlösningsmekanismen alls när jag rider. Bra att något är positivt i alla fall. Nu måste jag bara ta tag i det övriga.

 

Lilla blev skrittad idag. Hon var fin men fokus fanns inte riktigt på plats. Det kom en tjej och cyklade med tre hundar när vi var i Warren-Haistings. Då försvann all fokus helt och det var snudd på omöjligt för henne att skritta lugt utan att takta.

Nu stack de efter en stund och då återkom fokus. Tur det.

 

I morgon bär det av till Vomb med Hisan igen. Hoppas att jag slipper träningsvärken efteråt denna gången.

Jag hade stora planer för dagens skuttande i ridhuset. Tanken var att släpa fram en serie men ryggen ville annorlunda. Eller snarare inte alls...

Jag nöjde mig med ett litet sockerbitshinder tillslut. Bättre lite skuttning än inget alls är mottot.

 

Hisan hoppade fint men jag var verkligen inte nöjd med min avståndsbedömning. Jag tänkte att jag skulle komma från långt avstånd och vara klar tidigt. Det gick så där när jag inte såg någon distans alls.

Nu hoppade han ju allt och eftersom sockerbitshindren enbart är 60cm höga så är det ju inte hela värden att komma fel. Det är bara frustrerande och jag vet att jag kan bättre. 

Bara att bryta ihop och komma igen. 

 

Lilla vilade idag och skall vila även i morgon. Sedan kör vi på med dressyr igen. 

Då var den officiella combacken på hoppbanan avklarad.

 

Vi var ju tvungna att börja någonstans och vi började på 80cm.

Hisan gjorde en fin runda utan krusiduller även om han blev lite busig mot slutet av banan. Han är dock väldigt röststyrd och lyssnar fint på nej även om det kliar i pälsen på honom.

 

Jag är i vart fall väldigt glad för vår runda. Den är ett jättekliv på vår väg tillbaka.

 

Alltså, åhhhh! Jag blir så irriterad på mig själv. Hur mycket har jag inte tränat på att han en något så när upprätt överliv? Ändå lutar jag framåt och jag märker det inte, det känns inte så. Baaahhhh!

 

Jag är osäker igen, osäker på mig, osäker på avstånd och framför allt osäker på Hisan. Är han frisk i sina ben? Rider jag på honom skador igen? Även om skadan var en gigantisk benbit, troligtvis ett islag från början dessutom så känns det som om det skulle kunna komma tillbaka. Jag sitter och mäter och grejar och då blir det sällan bra. 

 

Vi har dessutom fått till dressyren så pass nu att jag nästan inte får fram Hisan. Jag måste ut och galoppera! 

 

Han blir lätt lite så min kära häst. "Du sa ju samla... Och nu skall jag inte samla? Fan vad du är jobbiga matte! Jag gör som jag vill." " Är du inte med mig 100% så är du emot mig och då skiter jag i'et".

Kul kul.

 

Tur för honom att jag tycker om honom. :P

 

På det stora hela hoppade han fint och hindren låg väl närmare 1.10 så det går framåt. Bara inte så snabbt som jag önskar och självförtroendet är det väl inte helt hundra med. Men det skall komma. Jag kan!

 

Innan träningen longerade jag Lilla. Jag brukar sällan longera, jag tycker att det är svårt att göra det bra så det är ingen favorit övning direkt. 

Ämen idag hade någon bitit Lilla i sidan så att pälsen var lite bortskavd precis där sadeln skulle ligga och då blire ingen ridning. Skritt var det jag hade tänkt annars. Men det går säkert att rida i morgon så då kan jag ta det då i stället. 

 

Här kommer då gårdagens träning i rörlig bild.

Kanske stämmer inte min analys eller så stämmer den? Analysen publicerade jag i förra inlägget i morse. Kommentera gärna.

  

Jag och Marie var iväg och hoppade lite själva igår. Vår tränare Tord hade förhinder.

 

Det gick väl hyfsat. Hisan kändes finare än sist, mer spänstig. Men avstånden fungerade inte riktigt som tänkt.

Jag ville rida mjukt och rytmiskt så långt som möjligt. Inget av och på eller så som jag brukar kunna göra. Tidigare har Hisan kunnat tänka lite själv i sådana här lägen men det verkade han inte vilja göra nu, det var väl därför som inget stämde. Nu är väl inte tanken att hästen skall göra allt här men han är hinderklok i grunden och hindren var små. Kanske spelade det in för många gånger hoppar hästarna sämre på små hinder, de tar dem inte riktigt på allvar.

Ett stopp fick vi mot slutet. Lång anridning och lite högre hinder. Jag tror jag tvekade lite så det var anledningen. Hisan fick göra en piruett och sedan på det igen. Då gick det bättre.

Nästa vecka blir det träning för Tord igen.

 

Film är på gång men jag somnade ifrån uppladdningen igår kväll. Något gjorde att den inte kom upp som den skulle så jag får titta på det lite senare.

 

Här kommer filmen från träningen igår.

Det jag kan säga är att min osäkerhet (på om Hisan är frisk, avstånden etc...) visar sig i mesridning och därför stoppet. Kanske är det också roten till omtrampen vilket spär på osäkerheten.

 

De sista hoppen är jag dock nöjd med. Jag försöker ta med mig den känslan framöver.

 

Då har jag klippt ihop filmen. Jag har valt att ta bort det dåliga. Kanske är det dumt men jag vill verkligen fokusera på det bra just nu. Jag tittar nämligen gärna på mina egna filmer för att få inspiration till nästa hoppning, nästa pass och just nu måste den bli en uppåtgående spiral men energi, fokus och positivitet. Det får man inte genom att bara mata sig själv med negativa saker.

Så klart har jag även kvar orignalfilemerna men jag väljer att inte publicera dem. Rätt eller fel... nu provar jag att peppa mig själv så här.

 

Vi hade ett stopp första rundan. Hisan drog mot dörren och jag var inte uppmärksam. Till andra rundan försökte jag rida mer men det slutade med att jag jagade honom mot det hindret och jag for av.
Vi hade även ett stopp på första hindret i andra rundan. Det var två andra hästar i ridhuset och jag blev osäker på om den ena var på väg upp bakom hindret så jag mesred. Dumt gjort men men.

På framhoppningen var Hisan super. Han var taggad till tusen men också väldigt villig att hoppa. Vi hade en bra feeling.

Det som var negativt var att jag missbedömde tiden. Vi var klara långt innan det blev min tur och vi fick ladda om ett par gånger. Jag tror att Hisan var lite trött när vi väl kom in på banan och det kan ha bidragit till vägringarna. jag upplevde ingen sådan tveksamhet hos honom på framridningen nämligen.

 

Här är då det bra: 

 

Nu skall jag peppa mig själv och försöka få ordning på mitt självförtroende tillsammans med min fantastiska hoppeHisan.

Det var P&J som stod på schemat i kväll.

Hisan planterade mig i en bajs vid ett hinder så han står inte högt i kurs just nu. I övrigt hoppade han kanon men var taggad till tusen.

 

Film finns men jag kommer inte att redigera den i kväll utan det får bli i morgon.

 

Lite dålig uppdatering från min sida här men jag har tyvärr haft dåligt med tid.

 

I fredags reds Hisan ut och Lilla vilade.

Igår var jag och Lilla på en liten körrunda. Det gick riktigt bra att köra lugnt med henne. Hon har varit lite överladdad i vagn. Som tack för att hon själv tog det lugnt fick hon på mitt initiativ öka på rakbanan. Hon var nöjd efteråt.

Hisan och jag var i Wallenberg och blev trimmade av Nicola. Vi övade på uppvärming och avslutning. Det låter kanske lite dumt men fokus låg på att ha honom låg och få honom att söka kontakt i bettet.
Nicola har ju ridit Hisan när jag hade bruten hand så hon vet precis hur han är.

Idag har det varit Pay& Cross och vi hade superkul. Vi hoppade inte så högt, bara 70-80 och övervägande lätta hinder.

 

Näst sista hindret var ett alternativhinder där vi kunde välja på en vanlig stock eller ett smalhinder. Smalhindret var mellan 90-1m och väldigt smalt i min mening. En tunna bara med granar vidsidan om.
Jag lät Hisan nosa på detta varvid den ena granen på någon vänster föll över honom.

Detta och det faktum att smalhinder är svårare och att vi inte har tränat på detta någonsin gjorde att Hisan var skeptisk.

Han ville inte gå ända fram första gången på första rundan varvid jag valde stocken i stället. Till runda nummer två gjorde jag ett nytt försök men fick inte tillbaka honom helt och han var fortsatt skeptisk. På tredje försöket kom vi över men jag borde nog ha övat lite på detta först innan. Smalhinder ingår inte i de klasser jag rider så det är därför vi inte har tränat på det.
Men jag gillade utmaningen.

 

Här är film:

 

Lilla har fått vänta med att göra något till i eftermiddag då jag skall åka och ta in dem.

Alltså dagens hoppträning... Jag trodde att jag skulle bli lite glad av att träna ikväll men träningen gick så in i hoppsan dåligt. Eller Hisan var fin och pigg men jag red som en påse nötter.
Kasst så in i...

 

Hisan var av och på redan under uppvärmingen som bestod av ett litet språng (sockerbitar) och tre galoppbommar på volt. Han gasade både över bommarna och språnget. Jag hade fullt sjå att ta tillbaka honom innan det bar av igen. Kanske var det redan här som jag blev för passiv i min ridning. Alltså jag skall inte rida av honom men jag skall hålla om honom med skänkeln men när han blir så pigg så blir det lätt att jag glömmer det. Sedan skall jag ju inte heller behöva sitta och dra i honom vilket i stället lätt blir resultatet och på sistonne tycker jag att det har blivit mycket slå upp med huvudet för hans del när vi hoppar. Han tar liksom inte förhållningen alls utan ångar på och så huvud upp nästan invid hindret när jag panikartat tar i honom... alltså ni hör ju själva hur illa det låter.

Detta föder osäkerhet i mig och då kryper jag gärna lätt fram med överlivet... och så var vi tillbaka igen i det dåliga.

 

Jag tror att jag lätt hamnar i den sitsen när det börjar gå dåligt för det är ett invant mönster och det tar lång tid att bryta mönster.

 

Jag är inte heller så pepp just nu rent allmänt och det lyser väl igenom i att jag lätt blir negativ och inte tror att jag klarar något. Hoppning är ju lite kasta hjärtat över hindret och följ efter och när jag inte ens orkar det för att jag är så opepp så blir det liksom inget alls av något.

Det är troligtvis så att det är vintern, att det är mörkt. Just i år har vi knappt haft något solljus alls under januari och de futtiga timmar som vi har haft så har jag suttit inomhus...

 

Jag är alltså rätt nere och det brukar vara så så här års men det är nog en av de sämsta vintrarna hur som.

 

Det är ju dumt att skylla på allt annat när man rider kasst men allt hänger ju ihop.

 

Jag provade även Lillas bett på honom idag. Jag tyckte väl att han svarade ok på det men jag vet inte om jag tycker att han gillar det helt. Jag får prova någon gång till som utvärdering. Lillas bett är ett Max Control. Det är tredelat men låser sig och kan inte vikas ihop om hästen blir stark, alltså blir det just då lite skarpare. En bra grej med det och anledningen till att jag har köpt det till Lilla är att det inte kan slå upp i gommen då det inte böjs.

 

Jag tänkte visa en liten film från en runda som gick hyfsat i alla fall. Att sitta och titta för mycket på det som är kasst ger ju inget positivt i alla fall.

 

 

Igår red jag Lilla i ridhuset. Hon gjorde som vanligt sitt allra bästa. Idag har hon vilat. Ny skritt i ridhuset får det bli i morgon.

Idag har båda hästarna varit med på löshoppningslektion med hippolog-ettorna.

 

Deras duktiga lärare gav tips och lärde dem hur de skulle tackla olika hästar. Jag var mest med som filmare.

Hisan fick väldigt fina omdömmen. Han är mycket hinderklok och även om det är latjo-lajban att springa fritt i ridhuset så såg man att han hinner med att tänka inför varje runda. Han kastar sig inte bara över hindren utan kommer balanserat.
Jag har inte direkt löshoppat honom innan. Jag har enbart ett svagt minne av att vi hade fram hinder en gång i Assarhusas paddock och en gång hos Jan i hagen där. Men nu var det ju mer på riktigt.

 

Nu är ju inte Hisan ung längre utan han har klart för sig hur han vill hoppa och är inte så sugen på att ändra sig i någon större utsträckning. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Han hoppar ju ändå till synes utan ansträngning och det finns massvis av kapasitet i honom.

Lite spänd var han idag. Lilla var ju utanför och väntade.

 

För Lillas del var det mest att bekanta sig med bommarna. Hon valde trav och även om vi gav henne en studs på slutet så hade hon inte riktigt kläm på hur hon skulle ta sig an det hela. Men jag tror att hon klurar ut det till nästa gång hon ställs inför hinder.
Roligast tyckte hon att det var när grinden öppnades så att hon kunde sprinta iväg i trav.