Hisan betyder häst

I torsdags regnade det och jag hade möte att gå på så hästarna fick vila och klara sig själva.

Fredagen blev det inte heller någon ridning av Hisan. Däremot blev det körning av Lilla. Hon fick prova käkpinne. Något som inte rikigt uppskattades fullt ut men hon accepterade det och det fungerade också. Nu föredrar jag kindstroppen så den kommer vi att använda framöver.

I lördags hade jag bestämt mig för att tävla. Hisans uppladdning var ju rent åt skogen så jag var berädd på att få hålla i mig rejält.
Nu blev det inte så som jag trodde. Hisan var superfin, möjligen lgick det lite fort. Men han var ändå inte springig.
Vi hade lite oflyt med att få bommarna att ligga kvar på alla hindren. Vi rev ett i varje klass. Men vi hade snabbast tid i båda grundomgångarna. I första klassen räkte det oavsett till en 6:e placering vilket jag missade helt.
Jag som så länge har velat rida ärevarv och nu stod jag där oförberedd utan häst...



Oavsett var det grymt kul att bli placerad. :D



En vän tyckte att underlaget var tungt... men sådant bekommer inte oss. Snabbast tid hade vi ju. Så kan det gå när man på nytt har satt sitt fullblod i galoppträning. ;)

Nästa tävling blir först i september och då i Eslöv. Till helgen skall vi däremot rida Pay & Cross i Tågarp. Det kommer att bli superkul!

I söndags flyttade båda hästarna till stallet i Flyinge.
Jag fick hjälp av Annette med att lasta Lilla. Båda stod så fint i släpet tillsammans.
Just nu är det bara de som bor i stallet. Stallägarens häst kommer om någon vecka och då först blir där fullt. Det har ju gått tillsammans hela sommaren så det går ju ingen nöd på dem. ;)

Igår hade jag en gammal stallkamrat med ut till stallet. Hon kommer att hjälpa mig med ridningen framöver och avlasta så att jag kan få i vart fall en hästfri kväll i veckan. Det kommer nog bli bra.

Jag vet dock inte vad Flyinge har hittat på med underlagen i ridhus och på ridbanorna i sommar.
Melonbanan var djupharvad och riktigt tung. Glasridhuset hade de kört runt med en traktor i och här var underlaget på gränsen till hårt.
Alla gräsbanor är supervattensjuka. Men det är ju inte Flyinges fel. ;)
Hisan gick i vart fall en kortis med oss båda i glasridhuset.

Idag gick jag en promenad med Lilla efter att de hade kommit in och ätit. Hon var nyfiken och orädd. Den som däremot tog det lite sämre var Hisan som stod och gallskrek i stallet...

När sedan Hisan skulle ridas kunde han lämna Lilla i stallet utan att ens bilnka... djur säger jag bara. ;)

Hisan fick gå Årundan. Det var ganska klafsigt bitvis och det stod en massa vatten på vissa ställen. Jag använde dessa pölar till att öva det där med att bli blöt om fötterna. Hisan stod emot och tvekade lite men med lätt övertalning kunde han galoppera igenom alla pölar.

Dusch av ben och mage behövdes här vi kom hem.

Jag har haft en helt galen helg. Helt galet rolig har den varit men det har varit minst sagt fullt upp.

I fredags efter jobbet åkte jag ut till banan och hjälpte till med förberedelserna. Jag byggde också hoppbana. Någon ork till att rida fanns inte... inte heller för att åka ner till hästarna. De är helinackoderade nu över sommaren så det är inte så att jag behöver var där om de ändå vilar... men jag brukar inte inte åka till stallet oavsett. Men ibland måste jag tänka på mig också så därför blev det så.

Sent i säng och upp tidigt för att vara funktionärsansvarig första dagen av tävlingarna. Det var minst sagt kaotiskt men också mycket kul. Jag avslutade dagen med att vara hinderdomare i terrängen. Jättekul!
Sedan bar det av sent ner till Hisan för att rida honom. Det fick bli rastning i ridhuset för något mer fanns det inte ork till. Han skulle ju badas också, och knoppas... och så skulle utrustningen putsas.

Söndagen startade klockan 4.00. Allt för att jag skulle hinna med att hämta Hisan innan min dressyrstart som var kl 7.24. Galet tidigt men på sätt och vis mycket bra då det var superlugnt på tävlingsplatsen.

Det regnade massor under lördagen så alla banor var vattensjuka. Jag hade kollat att Hisans skor satt bra dagen innan men på den vattensjuka banan sögs skorna fast och snart började de klonka och ha sig. Jag avbröt därför framridningen och höll mig på spåret som är grusat runt Warren-Haistings. Det var lika bra att spara sömmen så att dojjorna inte trillade av.
Dressyren blev ok till en början men jag lyckades inte hålla ihop det hela programmet igenom. Domaren verkade ändå ha vaknat på rätt sida för jag fick fina betyg även för uppenbara missar som att fatta sisat galoppen långt senare än jag skulle... det blev bedömt som en 7:a. :)
Jag skrapade ihop 63% vilket jag är supernöjd med.

I banhoppningen som jag också red med klonkande skor gick det super. 90cm kändes plättlätt och trots att Hisan tramsade sig inför sista hindret som var kombinationen så lekte vi oss runt banan felfritt.

Mellan hoppningen och terrängen var det flera timmars väntan. Hisan fick därför låna sin gamla box på Räften. Där stod han lugnt och åt och vilade upp sig.
Det var fler än jag som hade skoproblem och jag fick en näve söm av hovslagaren som var på plats. Jag kunde således fixa Hisans framskor i lugn och ro i stallet inför uthållighetsprovet.

Inför terrängen var jag supernervös. Hisan kändes fin och lugn men jag var osäker på om vi skulle få någon utbrytning ändå eller om jag skulle fegrida för mycket.
Nu fegred jag lite på slutet ändå... det kunde lugnt ha gått fortare.

Nu fick jag ju tidsfel som hette duga. Men det berodde mest på att jag efter hinder nummer 7 fick totalt hjärnsläpp och styrde åt fel håll. Nu får man rida vilka vägar man vill i terrängen men den jag tog var ju inte direkt den mest tidseffektiva om man säger så.
Men vi var felfria på hinder. ;)

Hela ritten och alla momenten finns här.



Idag har Hisan vilat. Han drog inte en suck efter tävlingen igår. Han var inte svettig efter något av momenten och han blåste inte heller. Så kondisen är det inget fel på. ;) Han var dessutom jättefin i benen idag. :D

Idag har jag i stället koncenterat mig på Lilla som har fått vila från allt under helgen.
Jag hade Fredrik med mig ut. Vi började med att tömköra som vanligt sedan lät vi henne bekanta sig med vagnen. Vi släpte den i marken bredvid henne upprepade gånger på båda sidorna. Hon rörde inte ens på ett öra när jag gjorde det. Sedan gick Fredrik med och höll i vagnen som om den hade varit fastspänd. Ingen reaktion där heller. I morgon testar vi i skarpt läge.

Jag hade tänkt att vi skulle kunna använda min vagn. Men när vi tog ut den ur skjulet så gick den ena skalmen av. Vilken tur att den gick sönder just då. Jag vill inte tänka på vad som skulle kunna hänt om den gått sönder när jag satt i bakom Lilla.
Nu blir det till att köpa nya skalmar... var man nu får tag på sådana...

Nu har jag nått dem.

I första klassen fick vi över 61% i LB:3.

Hisan kändes jättefin och tydligen var domaren och jag överens.

Till klass två fick Hisan vänta i över två timmar i släpet. Han hade svårt att ladda om och även om han kändes fin var han inte lösgjord tillräckligt. Han blev lång och energilös.
Känslan precis när jag gick av banan var dock bättre än vad protokollet visar men när jag tittar på filmen så har jag definitivt fått rätt bedömning. Även om den första domaren gav kreativa och dessutom possitiva kommentarer och den andra var mer barsk i sina utlåtanden.

Nu har jag nått mitt dressyrmål för sommaren och det käns super. När vi flyttar "hem" till Flyinge igen skall vi ta tag i tränandet igen och till nästa sässong skall vi sätta målet högre. Då är det även någon placering som gäller och eventuellt godkänt i LA.

Igår hann jag med en hel del.

Det regnade massor på morgonen, så pass att jag funderade på om det verkligen var klokt att bege sig ut. Men det gjorde jag ju ändå och väl på tävlingsplatsen var det uppehåll. Men det var så pass mycket vatten på banan att det stänkte upp i ansiktet på mig från Hisans hovar.

Först på morgonen var det hoppträning hos Åsbo RF som gällde. Tord kom dit och coachade och det hjäpte massor. Det kändes bra inne på banan och Hisan och jag hade rikigt kul.
Så kul att det faktiskt renderade i en 9:e plats i först klassen.
Nu lyckade jag ju ändå med att göra en rejäl ryttarmiss till omhoppningen men det spelar ju ingen roll. Jag är supernöjd med Hisan och framför allt med att det kändes så bra.

Här kommer film med Tords kommentarer.



Därefter installerades Hisan på Stallerhult där han skall bo i minst en månad i sommar. Jag släppte ihop honom med Fölis så nu skall de gå ihop. Det är suveränt för då kommer jag lättare att kunna jobba med Fölis då hon går närmare stallet och då jag är där ofta.

Hisan firade att få bli släppt i större hage med att rulla sig otroligt många gånger (minst 10) och att hoppa rundor i hagen.
Lilla undrade vad det var för komplett galning hon hade hamnat med och försökte till och med ta sig ut. När jag tänker efter har hon fråsett sin jämnåriga kamrat som är halvblod aldrig träffat någon häst av annan ras än travare och aldrig någon så stor som Hisan. Så lite förstålig var ju hennes reaktion.

Så här såg det ut.



Idag har jag också hunnit med mycket.

Först har jag varit inne på Jägersro med Hisan för att han skulle gå som förhäst till en tvååring. Men först var jag tvungen att befri Hisan från gårdagens lerinpackning. Det gick inte att borsta bort kan jag säga, det var knappt att jag fick honom ren med slangen ens.

Väl inne på Jägers efter att vi hade lastat på den andra hästen i en svärm av bromsar skötte sig Hisan helt exemplariskt. Han är värd många guldstjärnor i protokollet idag.



När vi väl kom hem fick jag hjälp med att lägga på Lilla Fölis sele och huvudlag första gången.
Hon var så enormt duktig och accepterade allt utan knussel. Lite arg blev hon när vi skulle lägga på henne svanskappan men efter att ha fått fundera lite gick det också bra. Inget knipande med svansen utan bara ett OK då från henne.



Nu skall jag lägga på henne utrustningen ett par dagar på raken sedan blir det tömkörning.

Håhå jaja... jag tror bestämt att jag har börjat inlägg så förr.

Igår var jag och Hisan på Reving Hed med nyfunna fullblodsvänner och red. Vi red Krankesjön runt och badade med hästarna.

Hisan uppförde sig nästan helt godkänt. Först visade han hur duktig han var när jag skulle öppna/stänga grindar. ;)
Men sedan när vi var på den norra sidan av sjön då en i ridsällskapet sa "jag kommer att öka galoppen lite här" for själve fan i Hisan och han studsade och sedan for han iväg. Det var lögn att hålla honom. De andra hängde på och vi red ordentligt fort en lång bit. Så fort Hisan tyckte att de var lite för nära bar det av igen.
Bushäst att sticka med matte på det där viset.
Jag misstänker starkt att det är en dum idé att ens tro att vi skall försöka oss på jaktritt i år efter denna rundan... jag misstänker att det kommer att bli en repris nämligen.

När vägen tog slut kunde vi till slut pulla upp.

Idag har jag gått till den andra ytterligheten på ridskalan... Sticker med matte ena dagen och nästan beter sig väl på dressyrbanan nästan.

Att jag skriver nästan var för att i LA-klassen tyckte Hisan att det räkte med travökningar och skojade till det lite.

Jag som ett tag trodde att jag skulle få en nolla på övningen då det knapt blev någon trav alls på den diagonalen fick vara nöjd med en trea och omdömet brysk korrigering. Det var ju definitivt så det såg ut, men inte så det var...
Min korrigering bestod i att skänkla framåt och smacka lite tyst. Men Hisan var i bus-mode och valde att gå emot i form av att lätta fram och backa... Vad som är värst av att domaren trodde att jag korrigerade bryskt eller att Hisan visar grym istadighet på dressyrbanan låter jag vara osagt...

Jag fick ändå godkänt på en hel del rörelser så jag får vara nöjd med det.



I LB:n gick det ändå hyfsat. Jag kom lite sent till framridningen och hann inte rida igenom så mycket som jag skulle ha velat. Vi fick ändå mest 6:or vilket är helt ok. Ett par slarvfel med dåliga vägar av mig drog ner oss rejält och eftersom vi endast är "godkända", får 6:or så har jag tydligen inga marginaler alls att gå på för att komma upp i de där ouppnåliga 60%.
Att det skall vara så galet svårt?

Jag funderar lite på om det är Hisans gångarter som inte är tillräckligt bra. Förutom att jag inte rider världsbäst då. För hur mycket vi än tränar kommer han inte ha superflashiga framben eller en galopp som bara går upp, upp upp. Han är inte född sådan.
När jag stundtals tittar på mina medtävlande så finns det flera som har hästar som går i sämre form än Hisan ute på banorna som lik väl hamnar högre i listorna. Idag fanns det till och med en tydligt oren som då "gick bättre"...

Det låter verkligen som ett "surt sa räven"-uttalande från mig. Men samtidigt verkar det vara totalt omöjligt för oss att få 60%, jag är ju inte ens närmare nu trots att vi har förbättrats sedan första tävlingen i våras.

Är det så att normen är halvblod och allt annat göre sig ej besväret ens för att bli godkända till och med i de lägre klasserna?

Självklart skall jag träna vidare för jag kan lära mig att rida honom bättre. Men en LB är ju inte GP direkt och eftersom nivån är lägre måste det ju finnas någon möjlighet att kunna bli godkänd? Eller? Tänker jag fel nu?


Här är hela härligheten för allmän beskådan.

LA:4 i Hästhagen. Revanch hade jag tänkt mig...

Hisan kändes hur fin som helst på framridningen ute. Vad jag tydligen hade missat när jag läste propen var att det var inomhus som själva tävlingen skulle vara.

När vi kom in var det kvavt och snuskigt varmt.

Hisan reagerade direkt på domaren. Gick ur form och tappade energi. Det kändes ändå bättre än sist totalt sett.

Fram till skrittdelen tyckte jag själv att det fungerade över förväntan ändå. Skitten kändes bra tills vi kom till hörnet efter den ökade skritten. Då tappade Hisan fokus och lyssnade på ljud utanför. Han slängde med huvudet och bar sig åt.

Sedan kom galoppen. Okoncentrerat in, helt ok mellangalopp. Sedan skulle jag ta upp och passera domaren. Då flippade Hisan och studsade och ville inte galoppera. Med nöd och näppe fick jag till galoppen innan det skulle bli 10 metersvolt i samlad galopp... bus häst!

Resten av galoppen var ok men inte så mycket mer.
Till sista förvända galoppen taggade han i rejält. Samlad var det inte men energin återvände.

Kanske kan vi ta med oss den energin till nästa tävling. Då skall vi rida på vår rätta nivå... LB.

Vi fick sämre procent än sist... vilket var surt då planen var att putsa procenten och Hisan har förbättrat sig... han vill bara inte visa det på tävlingsbanan.

Film kommer... jag skall bara hinna...;)

Oj vilken tid tävlingen tog. Jag hade räknat helt fel på hur dax vi skulle vara på tävlingsbanan... så är det ibland.

Det var skönt att bara grooma och inte rida själv. Jag var helt klart för trött efter denna veckan, fast banan på 1.10 höjd såg verkligen inbjudande ut.

Hisan nollade 1.10 i grunden. Tyvärr blev det lite trångt i kombinationen i omhoppningen och han rev utsrpånget.

I 1.20 hoppade han bättre men rev tyvärr samma hinder här. Till sista hindret kom de lite hastigt då det var en vändning tillbaka till det. Han blev överumplad och stannade därför.

Nästa tävling skall jag rida själv på 1 metersnivå och 1.10. Jag tror att det blir bra att gå ner en klass.

Till midsommar har jag tänkt att Hisan skall starta 1.30 med Sara i Lund. Tills dess skall de hoppa lite tillsammans på träningarna så att de blir mer samspelta.

Omdömet om Hisan så här ett år sedan senaste ritten är annars att han har utvecklats rent ridmässigt. Jag måste säga att jag känner mig oerhört stolt som matte då.

Jag är nöjd med ritterna. Det såg jättetrevligt ut. De finns på film men jag har inte hunnit redigera, än mindre laddat ner dem från kameran.

Gårdagen bjöd på sommarväder.

Vi hade allt under kontroll och anlände i precis rätt tid till tävlingen. Allt pyssel med broddning och så avlöpte också på pricken enligt tidsplanen. När det bara var ett fåtal kvar till jag skulle in på banan skedde en olycka och vi blev tvugna att vänta i över en halvtimme på ambulans.

Jag hoppas verkligen att det inte blev allt för omfattande skador på tjejen och att hon snabbt kan vara på benen igen.

Allt sådant där sätter sig direkt hos mig. Förutom att Hisan blev sjukt otålig. Han avskyr att vänta. Senaste tävlingen åkte jag av två gånger... och så detta. Totalt sedan vi kom fram till tävlingsplatsen och min ritt skulle starta hann vi med att beskåda 6 avtrillningar inkluderat denna som gjorde att tävlingen avstannade.
Dessutom kom sedan två grannar i blåställ in på banan och bara stod. Rikigt vad de vill e framgick inte, kanske var de trötta på högtalaren och tyckte att det var dax att sluta.

När vi väl kom in på framhoppningen kändes det super. Hisan bjöd och hoppade fint. När vi kom in på tävlingsbanan så bara knöt det sig för mig. Jag blev väldigt tveksam och red därefter. På tredje hindret tog det stop. Vi tappade galoppen i svängen och jag försökte rätta till det lite halvhjärtat allt för sent.
Jag avbröt därför och utgick, strök mig sedan från andra klassen och åkte hem.

Var jag nöjd med detta... nej absolut inte. Jag var minst sagt förbannad på mig själv.

Därför åkte jag tillbaka till stallet och red ut en sväng till terrängbanan.
Jag behövde hoppa, det finns tyvärr ingen möjlighet att själv hoppa på Flyinge vilket jag mer än väl skulle behöva ibland. Speciellt när det inte går ihop med träningarna.
Så i brist på annat hoppade jag över vad som fanns. Hemma och själv fick jag i och för sig ett par stopp när jag tvekade på något hinder men så fort jag inte tvekade bjöd Hisan fint igen. Vi hoppade till och med en trappa med en stock på i vart fall 80 cm ut ett par språng efter.
Vi tog oss sedan bort till Granelundshallen där det också finns ett par hinder i skogen. Sedan hoppade vi bäcken och galopperade genom vatten hindret.

Det var för min skulle mer än för Hisans, men också för att han inte skall lära sig att man slipper om man vägrar. Eller så tänker ju inte hästar när det gått så lång tid emellan. Men för mig, för att våga var det viktigt.

Idag har en något matt Hisan och jag varit i Vomb. Det var aldeles underbart väder. Soligt, varmt och lite blåst. Helt optimalt med andra ord.

Vi red en ganska lång runda men inte hela. Hisan var supersnäll och gjorde allt han skulle, men lite matt.

Jag var också nere hos Föils en sväng.

Hon uppförde sig super.
Jag provade att lägga en schanrak på ryggen på henne. Hon reagerade inget alls. Vi gick sedan en sväng i stallgången och sedan ut på stallbacken med det liggande. Hon reagerade ingenting alls. Nästa gång blir det en gjord också.

Hon var däremot svullen i vänster has. Jag fick klämma och känna utan att hon rörde en min och hon var inte halt. Men dock svullen och varm. Jag kommer att ge det i vart fall fram till slutet av nästa vecka innan jag reagerar. Kanske har hon fått en törn i hagen och då bör svullnaden vara borta. Eller så är det en lös benbit och då är det värre. Röntgen och operation väntar. Jag håller tummarna för alternativ 1. Vi får se helt enkelt.

I fredags red jag ett pass för Nina.

Det var ju länge sedan sist och hon hade bara possitivt att säga om Hisans utveckling. Tyvärr var det en allmänt stretig dag för honom och jag var inte ett dugg nöjd med hur allt gick.
Vi gjorde voltarbete men jag kom inte åt honom och fick inte den där bra känslan som jag hade sist vi tränade.

Exakt vad det beror på har jag svårt att sätta fingret på. Men han gillar sällan volter utan funkar bäst när det händer något hela tiden.

Vi kommer att köra hårt med dressyrträning fram till nästa tävlingsstart. Förhoppningen är att få en träningstid för Mattias i veckan.

I lördags lånade jag ut Hisan till LARS (Lunds Akademiska RyttarSällskap, studentryttarna där jag har varit ordförande tidigare) som annordnade SAM (Svenska Akademiska Mästerskapen) på hemmaplan i Lund.
Hisan har ju varit med på flertalet sådana här tävlingar tidigare. Det är dessutom spännade att se honom ridas av flera andra, och dessutom stundtals lärorikt.
Jag anser ju att min häst skall kunna ridas av alla, då är jag rätt med utbildningen av honom. I hoppningen är vi tydligen där... men inte i dressyren... *harkel*.

Från början då...

Lördag var dressyrdagen.
Hisan skulle gå LA:1 på liten bana... inomhus med ett välpyntat domarbord och blommor runt dressyrbanan. Bara det i sig var ju spännade om man säger så.

Jag red fram och han kändes fin... han såg fin ut i spegeln också när jag red förbi. Jag gjorde lite ökningar och minskningar, förvänd galopp och så start-/stoppövningen som jag fått av Mattias för att få honom vaken.
Inne på banan blev han lite spänd men slappnade sedan av. Han fick också bekanta sig med domaren och verkade tycka att det i vart fall var ok.

De var två hästar i semifinalen där Hisan skulle vara med. Den andra var också ett fullblod. Det var kul att se. Den andra var av utpräglad sprintertyp och de var alltså mycket olika, men båda svårridna trots att de var på samma utbildningsnivå.

Som studentryttare har man 5 minuter på sig att bekanta sig med den häst man skall rida. Ibland till och med mindre. Det gäller att kolla start, stopp och om det går att svänga.

Hisan såg fin ut i collecting ring där de red sina 5 minuter men när de gick in på banan och Hisan blev lite spänd var det ingen som vågade rida till honom lite extra utom den sista ryttarinnan. Fast då var han lite sur redan så han var inte direkt snäll mot henne.
I galoppen var han tjurig med alla och sparkade mot skänkeln, stack ut tungan och vevade med huvudet så pass att han inte ens kunde galoppera. Jag har ju själv bytt till sporrar med hjul och försökt rida honom med så lite skänkel som möjligt. Eller det är nog fel uttrykt. Han skall svara på skänkel och fortsätta med samma intensitet tills jag säger annat så att jag slipper sitta och nöta på honom. Då blir han sur och just det blev han. En annan sak som tydligen inte föll herrn i smaken, eller som han möjligen inte ens begrep var galoppfattningen. Jag fattar för ytter skänkel och de flesta i Sverige som rider på ridskola fattar för inner. De flesta som jag har satt upp på honom har inget bekymmer med detta men ibland kommer det fram. Just denna gången blev det tydligt.

Inget toppbetyg för Hisans dressyr med andra ord.
Jag satt upp en kortis efteråt och efter att ha korrigerat honom en gång gick han super och gjorde allt som han sekunden innan inte gjort. Han gjorde dessutom två mycket fina övergångar.

Hoppningen idag gick otroligt mycket bättre.

Han skulle vara finalhäst och hoppa en kort banan på 1.10.

Jag hoppade fram honom ute på små hinder. Väl innen i ridhuset tog han två språng (eller tre totalt då han rev visningshindret första gången).

De två tjejerna som red finalen hoppade honom bra och han var felfri med den första och tyvärr rev han ett hinder med den andra.

Så alltså: Mycket väl godkänt i hoppningen och IG i dressyren.

Jag har film från mina delar av ritterna. Jag plockade också ut ett par stillbilder från filmen.
När det gäller mig så är det HÅLLNINGEN som jag skall jobba på. Inget nytt då med andra ord... men ack så nyttigt att se. Håll tillgodo.





Jag var även nere hos Fölis i lördags.

Jag tog in, borstade och lyfte hovar. Hon fick även sin första vaccinationsspruta. Lite ont gjorde den men det var inget farligt. Så duktig hon är den lilla.

Alltså... jag skulle behöva mental terapi tror jag.

Det är sjukt kul att tävla men jag är sällan för att inte säga aldrig bäst när det gäller.
Idag var jag dessutom sämst när det väl gällde. Jag tänker dock inte ta på mig allt själv utan lite tänker jag skylla på blåsten som gjorde många utan hästarna extra hoppiga... och detta gällde Hisan i synnerhet.

Men igår fick jag veta att jag inte skulle få någon tränarhjälp på tävlingen vilket jag var inställd på. Det gjorde att musten gick ur mig helt och gårdagens uteritt blev mer blaha än den skulle varit om jag hade varit taggad nog.

Det straffade sig idag då blåsten i kombination med en överladdad Hisan gav mig att rida än jag klarade av. När dessutom coachen inte var på plats blev framridningen hattig och utan plan. Dessutom hade glömt benskydde hemma och fick låna andra... de passade också så ingen fara så med de var större än de Hisan brukar ha.

Benskydden skall jag inte skylla på däremot fanns där en svart reklamskylt i form av ett skynke som stundtals blåstes upp till ett segel bakom hinder nummer 4 i 1.10. Den tänker jag skylla på... och så sandsäcken som låg i mitten framför samma hinder... fast jag tror att skylten är de skyldiga för min första avtrillning.

Hisan hoppade de tre första hindren kanon. Han var inte ens nära att vara i en bom och jag tänkte 'detta både käns bra och går bra'. Sedan fick han syn på skylten och studsade till, vi tappade all bjudning och trots att jag gick på honom så kastade han sig undan hindret och där låg jag...

Några timmar senare var det dax för 1.20.

Framhoppningen gick bättre, vi hade mer tid men det blev ändå inte optimalt.

Inne på banan var jag fokuserad, Hisan var fladdrig och vi fick inget bra flyt utan det blev ryckigt.
Vi tog oss ändå genom banan fram till sista hindret där vi låg fel och jag tvekade i min ridning. Stoppet kom som på beställning...
Min avtrillning ledde sedan till att även den andra tjejen for i backen och jag höll på att bli översprungen av hennes häst... den missade mig precis som tur var och vi båda kunde resa oss upp med bara lite blåmärken.



Det blir en kort film idag... inte så mycket att visa egentligen.

Nu känner jag att det får bli ett litet tävlings uppehåll. Jag måste fokusera på min ridning och att få tajming och jävlaranamma att infinna sig. Annars kommer vi inte att komma vidare, det är för ojämt just nu.

Omständigheter som vad som händer runt om, väder och vind får inte påverka så mycket. Fokus måste kunna finnas hos mig så att jag kan förmedla det till Hisan.

Träning alltså... träning.

Oj, jag har verkligen inte hunnit med att skriva. Det har varit fullt ös för mig och datorn har alltså fått stå tillbaka.

I fredags var det uppladdning inför dressyren. Den skedde i Warren-Haistings och bitvis var Hisan fin. Men så kom det en massa isisar farandes (läs: töltandes) och då blev det bitvis spänt.
Årets första bad blev det också för det går ju inte att komma skitig och dan till tävlingsplatsen. Nu är det dessutom tillräckligt varmt för att bada så bad blev det.

Lördagens tävling då.

Vi startade med LA:3. Hisan var näst sist ut och för att vara oss så hade vi höjt oss en massa från senaste LB:2:an på Torns.
Dock syntes det inte så mycket i protokollet... eller jo kanske med tanke på att det faktiskt var högre krav på oss och att vi ändå lyckades med 51,6% så lite possitivt är det ju.

Fast jag blir alltid så besviken på resultatet när det är dressyr, det är en stor del i att jag inte 100% vill satsa på det heller.

I lag klassen var vi sist ut och med min kompis hjälp fick jag ihop honom rikigt bra på framridningen. Tyvärr gick det inte att ta med det in på banan helt då han blev spänd. Mattes tävlingsnerver kan man tro.

Jag kan inte få det till att vi ens är i närheten av att vara godkända på LA:4 programmet, vår procent blev 48,8% men med tanke på att vi redan från början inte var LA-mässiga så lyckades vi ju genomföra det, och jag ser oss mest som lagutfyllnad.

Hisan tog ändå i och försökte, han är inte stark nog för ett helt program heller för den delen och alltså inte för två på samma dag. ;)

Till nästa lagframträdande skall vi träna mer fokuserat och så bara rida lagklassen så att vi har krafter kvar till dess.

Så igår var det utedebut för året på fina Spring Tour i Blentarp.

Vilken anläggning. Ägaren, Ragnar Bengtsson, hade blivit inspirerad av bland annat tävlingarna i Arrezzo som går på våren och ville ta hem konceptet till Sverige.
Så på sin anläggning hade han fixat två hoppbanor av internationella mått på gräs. Fina framridningar, bra mat och massa tält med utställare. Ryttare från hela Sveriges elit, Danmark och Finland kom för att delta.
Det bästa av allt var att det fanns klasser för oss också. :D

Vi steg upp galet tidigt men hamnade ändå i tidsnöd med veterinärbesiktning och broddning. Därför blev min framridning inför 1.10 minimal.
Med lite stela ben från gårdagens dressyr innebar det två pet på hinder ett och två. Känslan var ändå så bra att det kändes kanon.

Till 1.20 som var dryga 4 timmar senare så hade vi en längre och mer planerad framridning.
Hisan kändes fin och var taggad på hinder. Till och med så att han kändes stark och drog. Han var dock lite matt också vilket gjorde att han rev 5 hinder ganska så grovt, för att inte säga hoppade igenom hindren.

Känslan här var ändå super. Han bjöd och hoppade villigt om än inte högt nog. Jag kände mig fokuserad och det kändes inte högt eller så.
Senaste tävlinge på LCR kändes inget bra alls med hoppningen, jag knöt mig och fesred. Nu blev det bara en possitv känsla.

Det är tävling igen på torsdag på samma ställe så vi tar nya tag och hoppar bättre då.

Här kommer film på över en kvart från hela helgen. Domarnas betyg finns med.

Hopptävling idag då.

Fredrik och jag steg upp okristligt tidigt för att först morgonfodra och sedan åka en timme ner till Trelleborg.
När vi väl kom fram blev det strul eftersom veterinären inte var på plats. I och med att jag startade tidigt i klassen blev det till att hoppa först och besiktiga sedan.

Igen fara skedd för besiktningen gick som en dans. Fattas annat...

Hisan var taggad och jättefin både på framridning och fram hoppning som hör och häpa gick i båda varven. ;)

Inne på banan tog han tag i hindren och hoppade som en gud. Vi nollade grunden enkelt trots att jag fick skrika på den andra ryttade inne på banan så att hon flyttade sig.

I omhoppningen hade vi däremot lite olika idéer om vilken väg vi skulle ta vilket resulterade i ett extrasprång över en målskärm och en bra mycket längre väg än planerat. Det kostade oss en placering, men jag är mycket nöjd med att ha dubbelnollat ändå.

Till andra klassen fick vi lite mankemang på framhoppningen då Hisan inte ville vara med om inte jag red. För att visa att han menade allvar satte han helt enkelt av mig i hindret.
Nu har jag alltså slagit upp min skada på vänster skinka och är lite allmänt gul och blå då jag till och med fick trassla mig ur alla bommar när jag hade landat. Armen klarade sig dock helt utan skador vilket är sannslöst bra.

Inne på banan blev jag hängande åt höger i en högesväng och rev därför hinder 7.



Ser man det i ett helhets perspektiv och har med sig i tanken att det brukar låsa sig helt för mig när jag ramlar av så är detta ett stort framsteg.

Jag är så nöjd så med Hisan. Han har helt bytt attityd nu och är så possitiv i alla lägen. Det är underbart kul att rida honom. Härligt! I morgon skall han få mycket extra pussar på mulen och jag skall köpa extra goda morötter att ge min fantastiska häst. :D

Årets andra tävlingsdag och det har verkligen varit en heldag.

Morgonfodring först. Jag hade lite dålig koll när jag skrev upp mig på den och därför fick jag gå upp tidigt efter gårdagens bal. Inte helt optimalt. Men jag tog igen det med en tupplur innan själva tävlingen började.

Efter lite vanligt kaos då jag hamnade i tidsnöd så kom jag och Hisan till Granelundshallen. Typ två minuters körning från vanliga stallet.

Fram till starten i första klassen flöt det på bra och vi var båda taggade. Det resulterade i en bra ritt och vi var dubbelnolla. I omhoppningen fick jag ett stort språng på näst sista hindret och fick en tråkig sväng till sista där vi tappade lite galopp. Vi klarade ändå hindret men tappade tid. Vår ritt räckte ändå till en 9:e placering och det är mycket värt för mig bara det. Jag lyckas ju så sällan ens med att nolla så det var super.

Till nästa klass var det hundratalet starter... jag skojar inte nu. Och det tog tid.
Jag hann ligga av mig rejält och jag har ju svårt att fokusera vanligtvis så när jag dessutom är frusen och lite extra trött sitter det långt inne.
Andra rundan blev därefter.
Förövrigt hade vi framhoppning enbart i högervarv denna gången. Det suger lika fett som enbart vänstervarv. Vem i hela friden kom på denna vansinniga idé. Idag fanns det ju framridning ute som fungerade i alla fall så hästen kunde värmas upp... suck.

Vi hade lite bekymmer på framridningen inför 1.20 men med Tords hjälp klarade vi ut det.

Väl inne på banan blev jag dock osäker och i anridningen mot ettan tyckte jag att vi låg tokigt så jag bromsade. Detta ledde självklart till 4 fel + ett tidsfel.
Jag ilsknade till på mig själv så resterande bana hoppade jag i bara farten. 2 hinder ner blev facit.

Jag är oavsett mycket nöjd med mitt första resultat.

Men vad jag måste jobba vidare med mig själv. Både sits och mentalt.
Jag hade mer tryck i benen idag men det ursäktar ju inte allt.

Här kommer den osminkade sanningen



Oavsett vad man kan tycka om min ridning så är jag sjukt stolt över min Hisan. <3

Årets debut kan vi sortera in bland de andra klanttävlingarna som jag har gjort...

1.10 klassen resulterade i 8 fel. 4 av dessa berodde på att jag klantigt nog var på väg av Hisan efter hinder nummer tre och fick stanna honom för att samla ihop tappade stigbyglar och se till att vi fick en vettig anridning till kombinationen. Jag levererade därefter en harang svordomar riktade enbart till min egna klantighet. Turligt nog hörs de inte på filmen och förhoppningsvis inte så långt upp på läktaren heller.
Hisan rev inhoppet till kombinationen vilket var de resterande 4 felen. Och de berodde på att jag jagade på honom in. Bättre galopp genom svängen hade besparat oss dessa.



Jag tyckte att 1.10 kändes super mot hinder och var laddad till 1.15 klassen.

När jag anmälde mig till denna tävling var det den där veckan då snön smälte och våren verkade var på väg. Nu är det iskyla och stenhårt överallt.

Detta innebar att framridningen var en stenhård grusplan. Totalt värdelös att rida fram på. Därför fick vi trängas massor inne på framhoppningen där även framridningen fick ske, i enbart vänster varv.

Runt, runt, trångt och så försöka hoppa. Vi var dessutom så många inför andra klassen att det var totalt omöjligt att lägga hästen i det tempo jag behövde för att rida fram honom ordentligt. Bromsa sig runt på språret för att inte rida in i rumpan på någon som skrittar för att sedan vända upp och attakera för att få igång galoppen mot hindret är ingen höjdare och inte så jag bör rida.
Det tjocknade till ytterligare lagom till att jag skulle ta sista språnget innan jag skulle gå in.
Det resulterade i ett stopp, och ett till, en stjärnsmäll med tillhörande blödande fläskläpp, två fina språng och så skulle jag in på banan.

Jag fungerar dåligt när det blir så här. Därför blev det stopp på hinder nummer tre eftersom jag slutade rida. Jag blev helt matt i kroppen och gav lixom upp.

Nu har jag ju varit dålig i veckan också så jag får skylla på att jag inte är på topp just nu. Men när är jag det 100%. Jag får lära mig att samla ihop mig ändå om jag skall prestera.
Jag får göra bättre nästa gång och hoppas att jag i vart fall kan få variera varv på framridningen då...

Tävling idag igen. Denna gång i tufft motstånd.

Det blev ett nedslag men i övrigt en helt ok ritt. Toppenuppförande av Hisan dessutom.

Vi blev bästa 4-felaren men var givetvis långt i från placering. Annat hade varit konstigt i det startfältet.

Detta blir en bra avslutning på tävlingsåret 2010. Vi har kommit en lång väg redan och med träning över vintern kan vi komma mycket längre.



Banskiss finns här.

Jag är långt i från de rikigta första platserna men jag tycker att även små segrar måste räknas. De små är de som jag vinner över mina hjärnspöken, och stundtals över mig själv.

Idag var en sådan dag.

I första klassen som var 1.10 fick jag först ett pet vid ingången till en linje ur en snäv sväng. Jag höll inte galoppen utan det blev som vanligt med andra ord.
Det andra neslaget blev i grundomgången kombination som var oxer in två språng räcke ut. Distansen var tajt och det blev mycket trångt för Hisan.

Känslan av bra så det spelade mindre roll. Tyvärr har jag ingen film från denna klassen då det blev för tajt om tiden för att hinna med det.

Jag åkte nämligen med tjejen som red Hisan åt mig på tävling i somras. Vi fick därför åka extra förnämt till tävlingen i lastbil. Tord som jag har tränat för på sistonne var därför också med och det var ett bra stöd. 



Hisan gick upp och ner för rampen som om han aldrig gjort annat tidigare. ;)

Till 1.20 hoppade jag fram på läskigt höga hinder. Hade inte Tord sagt att jag skulle så hade jag nog fegat som vanligt. Det är alltså av godo att ha tränare på plats. :D

Inne på banan gick första halvan över förväntan. De två sista linjerna däremot blev det fel. jag fick ett omtramp in på oxern, fyra språng in på räcket där jag tyvärr red en superdålig väg in till kombinationen. Rev insprånget och sedan blev det helknas till sista hindret som vi rev grovt.

Summa sumarum 8 fel. Det är oavsett ett framsteg för mig på 1.20 nivå.



Vad vi behöver öva på är bland annat min position mellan hindren.... typ och en himla massa mer.

Det är sant, sådana finns. I alla fall om ni frågar Mr Hisan.

Idag har vi varit i Sjöbo och ridit LB:1 på riktig tävling.
Bortsett från domarskräcken och de följdkonsekvenser som blev av det så är jag nöjd med honom. Vi gör framsteg trots att vi inte har någon tränare för tillfället.

Vi hade en bättre känsla än förra veckan totalt sett och jag red inte fel. ;)

Men på grund av att han mer eller mindre trampade luft förbi domaren så blev det som det blev. Resultatet var ändå 57,24% och jag fick komentaren vacker häst av domaren. :D

Jag vet att jag mina desperata försök att inte få honom att kasta sig iväg när vi skulle passera domarens kortsida fick mig att falla in i gamla gängor och försöka trycka fram honom med överlivet. Sedan blev ökningarna i princip obefintliga även om det i förhållande till att stå still kändes som att jag ökade massor. ;)

Här kommer filmen.



Jag har också filmat Lena idag men jag behöver redigera filmen då vissa delar blev suddiga så den kommer vid ett senare tillfälle.

Hon reds på banan och jag testade att sätta på henne martingal och pelham. Martigalen stannar men pelhamet ryker och novabettet kommer tillbaka.

Jag har en del stärkade arbete att göra för höger bak och det syns tydligt att hon inte spårar på volten på filmen. Men så har hon ju massor kvar för att kunna anses som något sånär utbildad så hon är ursäktad.

Mjukt juver idag också förövrigt så jag har inte mjölkat utan låtit det vara. Det verkar som om det beter sig som det skall med andra ord.

Inför dagens tävling hade jag ett av mina absolut sämsta upplägg. Mycket på grund av de senaste dagarnas sjukdom men också för att jag har varit borta en vecka.
Man lär sig av sina misstag helt enkelt.

Hisan var inte alls i stöpet idag. Han var seg och ovillig.
På framridningen fungerade det trots allt ok även om det var trångt och jag blev stressad.

Inne på banan fungerade ingenting alls. Underlaget var kasst och alla sådana saker påverkar mig och sedemera Hisan. Jag vet att jag skall försöka att inte låta det påverka oss men det är lättare sagt än gjort.
Vi hoppade två hinder i 1.15 inne på banan, sedan strök jag mig till nästa klass.

Det kändes helt enkelt inte lönt. Jag har svårt för att sätta fingret på det faktiska anledningen till att det gick så kasst. Jag kan komma på flera. Underlag, jag har inte ridit tillräckligt i veckan. Han hostade mer än vanligt i tisdags... etc.

För att inte ställa till med mer skada så kändes det bäst att åka hem. Väl hemma ställde jag upp ett rejält hinder och hoppade det ett flertal gånger. Hemma fanns det där suget mot hindren som inte vill infinna sig på tävlingsplatsen. Hemma är i och för sig paddocken liten men känslan super.

Jag är anmäld till en Pay & Jump på flyinge om en dryg vecka. Vi får avsluta sässongen där i stället.

  
            

Emmy följde med som hästskötare idag och efteråt följde hon också med ner till Lena och fölis.

De fick båda följa med in och sedan blev det ridning av Lena och kramning av fölis.

Emmy följde med mig idag och hjälpte mig genom att vara hästskötare, framhoppningshjälp och såg till att jag både fick mina ritter filmade och tog en massa foton. Högklassig hjälp med andra ord.

I första klassen hoppade Hisan super första delen av banan. Sedan gick det utför. Vi rev ett hinder också så sålde jag tydligen benen  inför sista hindret i grundomgången. Resultatet kan ni själva se här.



Till 1.20 skärpte vi till oss lite. Ändå fick vi ett stopp, men av annan karraktär och så ramlade ett hinder. Jag är ändå mycket nöjd med känslan jag fick under ritten. Det rullade på bra och höjden kändes helt ok. Vi får träna vidare helt enkelt så skall vi nog se till att sluta riva hinder och stanna.



Tävlingarna gick undan trots många starter så jag kom hem bra mycket tidigare än jag hade vågat hoppas på.

  
                  

Fredrik följde med mig ner till Lena och Fölis för att hjälpa mig när jag skulle ta in dem för att slå på Lenas tappsko.

Fölis skötte sig prickfritt idag. Hon stog snällt och väntade. Lät sig bli både borstad och klappad och lyfte fint på hovarna när jag bad om det.

 
 

Lena blev sedan riden och Fredrik filmade. Det var intressant att se om det jag känner stämmer med hur det ser ut. Jag tycker att hon ser hyfsat ojämn ut bak på filmen. Det kan i och för sig stämma bra med hennes skada som hon hade när jag fick henne.
Nu skall jag ju vara borta en vecka, under tiden skall jag fnurla lite på den där ojämnheten.

Vi startade med att Sara tävlade Hisan åt mig på Flyinge i våras. Nu avslutade vi det där också.

Det kommande tävlingsupplägget blir två tävlingar i september då jag själv rider 1.10-1.20. Sedan är det en pay & jump på Flyinge (1.15-1.25) i början av oktober som jag också planerar att rida själv. Resterande del av hösten och vintern skall vi trimma, trimma och trimma ännu mer.

Vad Hisan behöver för att utvecklas vidare är att mer kunna vara på bakdelen. Han hoppar fint över hinderna även när de högre och vi har kommit dit hän med honom att i de lägen då han tidgare tvekade att hoppa så klipper han nu i ändå och suger mot hindren.
Tord pratar om statisk träning och med det menar han samling så det skall vi öva på. Vidare kommer vinterträningen att fokuseras på studsar för styrkan och för att få honom att hoppa rundare. Jag skall också fortsätta med Vombandet för att också få styrka där.

Gårdagens starter gav tre nedslag i 1.25. Hisan var inte riktigt framme och därför stämde inte distanserna.



I 1.35 klassen var hindrena verkligen maxade. Hisan tog i bra men samma här. Han var inte helt framme utan lite framtung och då kom nerslagen som på beställning. Han samlade på sig mer än 20 fel och blev därför utesluten. Dock fick han avsluta banan.
Höjden är inte problemet utan det saknas träning runt om kring.



Inför söndagen laddade Hisan genom att vara med tjejerna i hagen. Han fick träffa en ny hästflicka som var brunstig till tusen och direkt fattade tycke för honom. På kvällen skrittade jag ut honom en runda och red skolor och böjde.

Dagens start i 1.30 var mycket bättre än gårdagens. Han var lite mer där han skulle vara men det stämde inte rikigt. Tre hinder föll idag också.



Jag tror att det är helt rätt att backa lite nu och gå till ner en klass. Samt att öka på intensiteten på träningen. Hisan har ju gjort stora framsteg, jag är verkligen nöjd med honom även om placeringarna låter vänta på sig, jag är säker på att de kommer.
Jag har nu dessutom dragit åt bromsen lite för mig själv för att jag skall orka så det är helt rätt att inte kuska runt på tävlingsbanor hela helgerna utan då skall jag se till att vila.

Jag har lite planer för vårens tävlande som bland annat kommer att innefatta att jag skall rida för att försöka kvala in till the tour of amatures i Falsterbo själv. Jag skall därför jobba på det där att inte tycka att 1.20 är för högt rent mentalt. ;)

Det kommer att bli en intressant höst och vinter tror jag. :D