Malmö Horse Show
De som planerade tävlingen hade nog lite otur när de tänkte...
I propositionen stod det i och för sig att det skulle vara 1,5 km mellan parkering och tävlingsplats och att de rekomenderade att ta med cykel... men hallå. Det kändes ju som att det tog det dubbla, minst. Turlgt nog hade jag med mig en hjälm i bakluckan så jag kunde skritta honom hela vägen från handikappbadet till parken vid Turning Torso där tävlingen hölls. Vad som däremot var bra var den ridstig som hade ställt i ordning bredvid cykelbanan. Men det var på tok för långt mellan. Någon möjlighet att låta Hisan vila upp sig i släpet mellan klasserna fanns inte. Han tog det ändå bra och stod och sov medan vi turades om att hålla i honom.
Det långa avståndet hade fler konsekvenser.
Enligt väderleksrapporten skulle det vara sol och i vart fall 20 grader. Det var det också när jag lämnade släpet. I och med att jag red bort och inte skulle komma tillbaka mellan innebar att jag inte ville släpa på onödiga saker. Tröjan som kändes för varm lämnades därför. Det var dumt, mycket dumt.
Efter första klassen kom en rejäl molnbank in som sänkte temperaturen massor.
Jag panikköpte därför en jacka. Det var närmare till att handla en ny än att knata fram och tillbaka, vilket skulle ha tagit minst en timme.
Hur gick det då:
Sara letade distans på första hindret i 1.20 vilket innebar att det föll. Sedan ramlade även insprånget till kombinationen.
Han kan bättre men så är det ibland. Det var en fin runda i övrigt.
Till 1.30 var det som sagt lång väntan. Jag tyckte ändå att Hisan tog det bra.
I klassen ramlade tre hinder.
Det var en stor framgång mot förra försöket då han stannade två gånger.
Sara behöver rida in sig lite mer på honom, det är mest det som krånglar oavsett höjd. För det är inte kapaciteten som tryter, han var heller inte trött idag.
Vi skall försöka få till ett träningspass nästa vecka innan vi gör ett nytt försök på tävlingsbanan.
När jag sedan skulle rida tillbaka till släpet upptäckte jag till min fasa att jag hade tappat bilnyckeln. Den låg i samma ficka som mina pengar. Och i min panik att slippa frysa när jag inhandlade jackan hade jag lyckats dra upp den samtidigt som jag fibblade med pengarna.
Turligt nog fanns den hos försäljaren. Men skoja att jag fick panik när jag upptäckte att den var borta. Dessutom var det ju stor tur i oturen att jag kollade att jag hade den innan jag red iväg så att jag slapp vända för att leta reda på den. Det hade nog inte Hisan gillat.
Betvingade hjärnspöken
Igår blev det ridtur på Lena efter morgonfodring av Hisan.
Jag red i skritt i 10 minuter och ställde krav. Bakdelen behöver tränas massor. Men det är ju också där som hon hade muskelsönderfall efter korsförlamningen så det är ju knappast någon överaskning.
Hon är dessutom rejält öm i sina hovar. Nu när hon har varit "vild" i fötterna i ett år ser man att hon typ har mer fullblodshovar än Hisan. Platta som gärna flyter ut. Jag funderar på att skaffa någon sådan däringa barfotaboots variant tills hon kan skos men frågan är om det avhjälper plattfothet. Jag skall diskutera med hovslagaren i morgon. Det bästa för henne vorde ju att sko, om hon nu skall jobba. Men det bästa för fölisarna i hagen är en barfota mamma/märr.
Att ridas i någon större (10 minuter är ju inte så länge men jag planerar ju att utöka det) utsträckning med ömmande hovar tror jag är rent kontraproduktivt i längden. Det hade nog fungerat bättre att köra i så fall. Men inte i hagen tillsammans med de andra och frågan är då om det går att stänga in fölis i boxen och hur Lena då reagerar. Många frågor och få svar. Jag skall klura på det.
Hisan fick enbart en kort skritt runda. Mest för att jag inte orkade med mera. Han skulle ju ändå bara skritta då fredagens träning var hyfsat ansträngande.
Nåväl, han fick i stället utstå pälsvård i form av bad och sedan fick han lida i och med att han fick gå ut iklädd täcke i hagen trots att klockan bara var 16 och det fortfarnade var hyfsat varmt. Stackaren... lätt att få en häst att begripa det där med att 'om man skall vara fin så får man lida pin', typ. Det låter värre än vad det var. Täcket är anpassat för att has på även i sol och det andas. Men det är helt klart bekvämare utan.
Anledningen till att han fixades till så tidigt var att jag ville roa mig nere i Falsterbo/Skanör. Själviskt, jag vet. :D
Det blev en helkväll och det är mycket anledningen till att jag är så trött idag även om jag agerade taxi och inte drack. Men det tar på krafterna att lägga sig sent och stiga upp tidigt.
Dock är det ju viktigt att roa sig ibland så det får det vara värt, jag hade en urtrevlig kväll.
Så till dagens eskapader. För det var det verkligen.
Jag måste säga att jag var nervös över hur jag skulle få ihop tävlingsdagen i och med att jag inte hade någon medhjälpare med mig och tävlingarna hölls på gräs, vilket innebar broddning. Det regnade dessutom strax innan 8 då jag anlände så gräset var inte snustorrt.
Turligt nog startade jag mitt i båda klasserna så i teorin fanns det ju möjlighet att lyckas. Men nervöst var det. Det är dessutom en liten bit mellan framridning/framhoppning och parkeringen.
Hisan förstod att han skulle vara extra samarbetsvillig. Så han stod snällt och lät sig broddas i släpet. Lite extra meckigt för mig då det är trångt men jag vill ogärna åka med långa gräsbrodd (2 cm) och jag kan inte veterinärbesiktiga med dem heller så det är uteslutet. Folka kan ju också knorra om jag ställer honom lös och börjar skruva brodd. Det var det där med TR och ledas i träns på tävlingsplats... men det står inget uttrycklingen om att hästen inte får "parkeras" i träns va? Lika bra att ta det säkra före det osäkra och inte stöta sig med lättirriterade hästmänniskor i onödan.
Alltså var Hisans uppförande helt klockrent. Jag är supernöjd med honom.
Jag red fram i god tid och använde med framgång en variant på tempoväxlingar som jag blev visad i fredags. Det är att göra tvärt om. Jag ökar på kortsidorna som i sig själva inbjuder hästen till att sakta ner och tar tillbaka på långsidan som inbjuder till att gasa på. Anledningen är att det oftast är i svängar som man tappar galoppen och det är förödande i hoppningen. Tempoväxlingarna i sig är ju bra för att väcka honom.
På framhoppningen funkade det också bra. Jag blev lite tidig då jag ju inte hade någon som kunde höja/sänka åt mig utan fick hänga på när rätt höjd infann sig. Inte optimalt och mycket stressande för mig som oavsett lätt blir stressad av de andra på framridningen.
Vad jag däremot märkte och som var mycket possitivt var att Hisan verkligen har taggat till inne på banan. Han vet vad som gäller och klipper i mer i galoppen. Han behöver ändå gå fram ytterligare för att vara framme för hjäplerna men han är mer på.
Grundomgången i 1.10 gick klockrent och han bjöd super. När vi däremot skulle starta omhoppningen som var en 180 graders sväng tillbaka åt samma håll som vi kom från missförstod Hisan mig. Han bjöd på hinder nummer tre och eftersom han inte kan räkna så var det ju inte så lätt att förstå att det var fel. Det var ju nian vi skulle till. När jag då fick ta i honom för att undvika fel hinder tappade vi galoppen och fick ett stopp. Vi satte sedan fart igen och hoppade resterande omhoppning med snäva vändningar som då resulterade i två hinder ner. Inget superresultat men en bra känsla. Jag är supernöjd med grundomgången.
Till 1.20 var jag lite skakis. Jag har inte fullföljt en 1.20 banan sedan jag debuterade på den höjden och det är 2 år sedan. Vi har ju försökt sedan dess men jag har antingen strukit oss eller utgått på grund av vägran. Nu vet jag ju att han kan så jag höll i den tanken.
Framridningen gick super. Jag lyckades behålla lugnet.
Inne på banan gick första hindret bra. Sedan blev jag tveksam och fesred mot tvåan. Givetvis kom ett stopp. Då blev jag sur och satte i krokarna. Resultatet var att vi hoppade resten av banan med fin bjudning och han var verkligen framme. Men vi blev lite flacka och rev två hinder.
För att vara min come-back på 1.20 var det lite skakigt men ändå ok. Jag tyckte men facit i hand inte att det var så skrämmande. Jag kan alltså kosta på mig att vara lite mer självsäker till nästa gång. Då går det nog bättre.
Nästa gång får jag tvinga någon att följa med också så att jag slipper gå och stressas över det.
Jag är oavsett mycket nöjd med min fina Hisan. Nästa tävling för honom blir 1.30 på nytt med Sara på Malmö Horse Show den 13 augusti.
Årets första höststorm
Emmy följde också med som sällskap och proffsfotograf.
Hisan badades igår och fick sova med täcke i natt. Han var därför ren och snygg när vi kom. Sådant sparar tid. Jag fick dock brodda honom inför avfärd för att han inte skulle slita ner blindbrodden i onödan i hagen över natten.
Det var riktigt kallt på morgonen och när vi kom fram till Ystad blåste det något förbannat. Det var superkallt men jag fick tillfälle att inviga min fina jacka som jag köpte på Falsterbo, även om jag gärna hade väntat en månad eller så på att använda den ändå.
Hisan gick först ut i 1.20.
Han hoppade super men tyvärr hade han ner sista hindret i trekombinationen som var sista hindret i grundomgången.
OBS! Stäng av ljudet på datorn när ni tittar på filmerna på grund av blåsten!
Inför 1.30 blev det först lite vila i släpet.
Jag tycker att 1.30 är superhögt. Tur att inte Hisan är av samma åsikt och med rätt ryttare i sadeln så verkligen flög han över.
Hisan och ryttarinnan hade dock lite komminications missar på banan vilket ledde till två stopp och uteslutning. Hon gör oavsett ett riktigt bra jobb med honom och har tagit honom långt i sommar så jag är nöjd. Hon rider ju honom inte annat än på tävling så de har ju ingen möjlighet att fintrimma in sig på varandra. Hisan visade ändå att han hör hemma på denna höjden och att vi inte har nått gränsen för hans kapacitet.
Nästa helg skall jag tävla honom själv. Därefter fortsätter vi med 1.30 för att utbilda honom vidare.
Emmy tog en massa fina bilder. Tyvärr var ju inte väderförhållandena så fördelaktiga så ljuset blev lite skumt. Här kommer ett urval:
Om det int ehar framgått tidigare så är jag mäkta stolt över min Hisan!
Summering av helgen
Fredag
Det blev som så att jag åkte ner till Annette för att hjälpa till att ta hem hennes häst med föl från Brodda. Väl där kom vi mitt i insemineringen av ett sto som vi fick hjälpa till med. Så nu har jag varit delaktig i tillverkningen av ett stycke travhäst. ;)
Sedan blev det ridning av Hisan. Det blev ett pass i paddocken med fokus på framåtbjudning à la Jari. Mot slutet att passet behövde jag inte driva så mycket.
Oavsett om detta kommer att bli lösningen känns det förbaskat dumt att rida så, slängtrav lixom. Hisan är bara sådär nöjd med övningen dessutom. Men alla sätt som senare blir bra köper jag.
Lördag
Tävling utanför Kristianstad på Gärds ryttarförening. Detta var den sista tävlingen i vårt maraton för att försöka kvala in till Falsterbo. Det blev stolpe ut. På varje tävling har Hisan gjort superfina rundor, men också ett par bottennapp. Men han har inte blivit placerad och det var vad som skulle ha behövts.
Mitt delmål att meritera Hisan är ändå uppnått med råge och jag är superstolt över honom. Han formligen kliver över 1.25 lätt och mot slutet av sommaren skall han nog gå någon 1.30. Han kommer att fixa det fint.
Fram tills dess skall jag jobba på ridbarheten (reglerbarheten och bjudningen) och så skall jag ut på ett par mindre tävlingar själv. Men först skall min stjärna få vila från tävling.
Tillbaka till gårdagens rundor:
Fösta rundan var en tidshoppning. Banbyggaren hade byggt två kombinationer som verkligen var utslagsgivande. Den första var en brun enfärgad kombination och den andra var med enfärgade bommar i olika färger som dessutom var sista hindret. Här blev det problem för Hisan. Det regnade dessutom under ritten. Ingen gillar regn.
Inför nästa klass hann Hisan kopla av i släpet och ladda om.
Vi ändrade broddningen så att han skulle få bättre grepp då gräset var långt. Ryttarinnan fick en Ipren mot sina knän och stjärnsmällen hon fick i sista kombinationen. Dessutom satte hon på sig sporrar.
Andra rundan blev fin men tyvärr åkte två bommar. Stolpe ut som sagt.
Som sagt tidigare. Hisan har visat att han hör hemma även på lite högre banor.
Söndag
Vila för Hisan som sagt. Borstning och inkletning i arnika i samband med massage efter mattes förmåga. Tja det skadar ju inte i alla fall. I övrigt enbart hage.
Jag hann också ner till fölis igen och tog in Lena och den lilla för pyssel i boxen.
det blir lättare och lättare att umgås med den lilla.
Man behöver ju dock inte vara så gammal för att hitta på ofog.
En tråkig nyhet som har nått mig i helgen med som ändå verkar få en bra utgång är att Sir Remington står uppe i Helsingborg. Han hade i fredags fått tarmbrock och har blivit buköppnad. Veterinärerna ger honom en god prognos så nu får vi hålla tummarna för att inga komplikationer tillstöter så att han kan göra comeback senare efter konvalecensen.
Sommaren är här med besked
Det var cup i Vellinge som stod på schemat och resultatet var först en bra runda i 1.20 med ett nedslag i omhoppningen och utanför placering. Eftersom vi siktar på att kvala in till The Tour of Amatures i Falsterbo så jagar vi placeringar... men de verkar inte vilja infinna sig. Det kanske inte är meningen.
Jag har ju lyckats med det många gånger själv innan också... trillat ut från placering och haft fina dubbelnollor till och med. Den nedrans oturen verkar följa med.
I andra klassen gick musten ur ekipaget mitt i banan och tyvärr blev det en uteslutning på grund av mer än 20 fel. Sådant händer.
Däremot undrar jag om det är något jag skulle gjort anorlunda för att han inte skulle ha kroknat sådär.
Förra sässongen hände det liknande att han stumnade till men då hade jag sämre förberedelser i och med sårskadorna han hade så jag trodde nog att det berodde på det.
Denna tävningen var det dock i skillnad mot tidigare tajt mellan klasserna och vi hann inte ställa in Hisan i släpet som vi brukar (han står oftast och sover där på tävlingsplatserna). Kanske hann han därför inte återhämta sig och varva ner. Han ville heller inte dricka men det är inte ovanligt. Jag får alltid truga honom när vi är iväg.
Det var dessutom årets första riktiga sommardag igår och ingen hade väl ställt om sig helt och fullt varesig människor eller djur.
Jag har funderat en massa på det där med mjölksyra och kondition. För han stumnar liksom till och blir vinglig i anridningen. Sedan kommer rivningarna...
Jag har ridit intervaller i syfte att öka orken i uppladdningen inför sässongen. Tydligen räcker det inte helt. Är intervallerna möjligen för korta eller för få? Han får mycket kort återhämtning mellan, men kanske blir inte det helt rätt?
Något som jag tror på är att jag ofta rider för korta pass. Det beror dock helt på mig och att orken inte infinner sig alla kvällar. Jag har funderat på att låta honom gå flera pass vissa dagar men jag har inte gjort slag i saken angående det än. Kanske är det helt fel tänkt?
I vart fall begav jag mig med Hisan till Flyinge idag för att rida lite tempo.
Enligt alla prognoser så skall det regna hela dagen i morgon och därför kändes det inte helt 100% att vila honom idag. Det finns fler tankar bakom. Jag väntade till eftermiddagen med att rida idag. Dels för att unna mig sovmorgon och pyssel med blommorna på balkongen först och så dels för att jag ville se hur han kändes när det var som varmast.
Jag började med att jogga runt den gamla terrängbanan. Red lite voltarbete i friskttempo på Åbanan. Red sedan vidare i enbart trav och galopp längs med ån och på den gamla travrakbanan, och så tillbaka. (Galoppbanan är avstängd sedan kvarka-larmet som fortfarande inte är hävt.)
Sedan travade jag av honom på väg tillbaka över terrängbanan. Hisan kändes fin och hade inte träningsvärk från gårdagen. Vi var ute i ca en timme och tempot var högt. Han kändes lite matt på slutet så kanske är det som jag misstänker att jag inte rider tillräckligt.
Det blir också mer sällan som vi rider ut. I vintras för underlaget men också för att Hisan var så jobbig när jag red ut själv. Nu är de tendeserna borta men tiden är knapp och jag vill åka iväg till bättre underlag om vi skall rida längre sträckor i högre tempo. Grusvägarna runt stallet är lite för hårda just nu.
Veckans upplägg är i vart fall vila i morgon och så ridning fram till nästa tävling som blir på lördag. Sedan kommer Hisan att ha tävlingsvila i minst två veckor.
Man får de betyg man förtjänar...
Jo det är väl så. Satsar jag mer kommer kanske bjudningen igång. Men jag kan verkligen inte sitta ner på honom om det går fortare än så här. Nu är det ju inte fart som är det samma som bjudning... just nu är det i och för sig så för Hisans del. Man kan också säga att vi inte är klara för tävling än heller... Jag ser detta mer som en programridning faktiskt.
Vi hade dessutom lite extra krydda under framridningen. En helikopter var på väg in mot universitetssjukhuset... och av någon outgrundlig anledning tyckte de att det var en superbra idé att stå still i luften på hyfsat låg höju just över tävlingsplatsen. Jag fick mig en åktur på framridningen i vart fall.
Förutom dålig bjudning hade vi en hel del missförstånd under ritten som renderade stopp, taktmissar och galoppinslag.
Jag tror faktiskt inte att jag vågar lägga upp filmen från ritten, jag är typ inte alls nöjd. Men det var minst sagt lärorikt.
Jag skall dock bjuda på en bild där det syns hur fint stylade vi var i alla fall.
Nu skall jag läsa protkollet igen och fundera över namnförslag till fölis. Språngrullan har nämligen kommit.
Debut 1.25
Det bar av till Trolleholm. Jag håll på att inte hitta dit och när jag väl kom fram insåg jag att det var ett av de ställena jag åkte till för att tävla förra året... bra Ulrika.
Jag skylle på att jag fick en av uppbindningarna i huvudet strax innan vi skulle åka. Hisan knep med svansen när jag skulle sätta på svansskyddet. Han har bestämt sig för att inte gilla det, han måste dock ha det eftersom han står och skaver upp svansen i transporten. Han kastade sig då bakåt och drog ner fästet för uppbindningen som är ett hästhuvud i järn... aj säger jag.
Han skötte sig betydligt bättre när vi kom fram till tävlingsbanan.
I 1.20 gick han superbra med tjejen som tävlar honom åt mig och var dubbelnolla. Tyvärr räkte inte tiden till en placering men det gör inte så mycket. Hela grejen med att jag har bett henne tävla Hisan åt mig är att ge Hisan rutin och dubbelnolla är super.
Som jag skrev innan hade jag på känn att det skulle bli bra idag och det blev det.
Det blåste massor på tävligsplatsen och för att det inte bara skall bli brus (inga kommentarer hörs alls) i högtalarna på era datorer har jag lagt in lite musik. (Valmöjligheterna på Youtube var ju inte allt för spännande så därför blev det följande stycken.)
Hisan gjorde också debut i 1.25 och han formligen klev över hindren. Tyvärr hände det något i anridningen mot sista hindret i omhoppningen så att det föll en bom. Tiden han fick i omhoppningen hade annars räckt till en andra plats. I och med att detta var debut på den höjden så är det mer än väl godkänt oavsett.
Tävling dag två
Hisan kände nog av hoppningen från dagen innan. Han är inte van vid flera dagarns hoppning på raken, och två dagars tävling har bara hänt en gång tidigare när vi åkte till Fjälkestad, och det var två år sedan...
Han hoppade dock bra men var inte lika på "hugget" som dagen innan. I själv verket var han lat igår med med idag var han dessuom mör i benen...
Resultatet blev inte så illa som det kanske låter. Han hade ner en bom så slutresultatet räknat i antal fel var ju bättre idag.
Veckan som kommer kommer att bli anorlunda i upplägg än inför tävligar vanligtvis. För nästa helg är han anmäld till 1.20 och 1.25 i Trolleholm.
Upplägget som jag hoppas skall fungera blir skritt och lösgöranade i morgon. På tisdag skall tänderna undersökas och Hisan får vila från uppsuttna aktiviteter. Jag antar dessutom att han kommer att sederas inför kollen för allas säkerhet.
Sedan blir det fokus på statisk träning... ie samling och så på lördag blir det tufft dressyrpass och så tävlingen på söndag då.
Ingen hoppning och hårdträning i slutet av veckan med andra ord.
(I början av veckan när jag hade feber yrade jag nog iväg på knapparna på datorn så Hisan och jag är anmälda till en kvällsdressyr den 3 juni... Jo, ni läste rätt. Jag måste ha haft över 40 grader i feber, och med tanke på hur det går när vi dressyrar så kommer det att bli minst sagt spännade...)
Denna helgen är det jag som inte har legat på latsidan.
Jag har gjort en massa saker som jag annars sällan gör. Det har ju varit karneval i stan.
Jag har cyklat ner till stan drickandes öl under tiden... och jag har åkt på pakethållaren ner en runda också...
Karneval är härligt galet och då måste man göra lite udda saker, så som att spela plockepinn samtidigt som man får elstötar... eller utsätta sig för en massagemassaker... eller spå sin ekonomiska framtid (Spåmannen sa att jag skulle få mycket pengar när jag fyllde 25, han måste ha varit full när han tittade på korten, he he)... om det är rätt eller fel vet jag inte. :D
En sak är klar, det är karneval för sällan... trots det var detta min fjärde. Betyder det att jag börjar bli gammal?
Placering dag ett av två
Det gav utdelning direkt då Hisan blev placerad som sexa i 1.10 och fick vara med på prisutdelningen. Med tanke på hur det kändes på tävlingen på Ribban förra helgen så hade jag på känn att det skulle går bra.
I väntan mellan själva klassen och prisutdelningen som inte var så hemskt lång buffade Hisan på mig ideligen för att tala om att sadeln skulle av. Den signalen har jag lärt mig nu.
Jag är en mycket stolt ägarinna måste jag säga.
I en och tjugo hade vi otur med att något ekipage strax inna lyckades tappa en sko och fick sin start flyttad. Detta missade vi att uppmärksamma och därför fick ekipaget kort tid på sig att komma i ordning på framhoppningen. Stress är aldrig bra det är jag den första att skriva under på, så resultatet i 1.20 blev tyvärr en utbrytning och ett nedslag.
Turligt nog har vi en chans till i morgon då ekipaget är anmält till ytterligare en 1.20. Jag har på känn att det kommer att gå super.
Hisan skuttade sedan ut i hagen när han kom hem och såg inte det minsta påverkad ut av tävlandet. :D
Det är inte nödvändligtvis ett bra val att tävla när man är sjuk...
Tväling på Ribban var det och jag hade förberett broddningen igår. Tror ni att jag fick med mig broddarna till tävlingsplatsen... nej... de blev kvar i ryktkorgen.
Turligt nog hade jag en uppsättning isbrodd i bilen som hade blivit inköpt under "istiden" som vi hade tidigare i år och som blivit kvar. Nu kom de väl till pass (de ligger kvar i bilen i fall ett liknande hjärnsläpp skulle inträda senare i sommar). Visste ni att BMW utrustar sina bilar med nycklar som passar utmärkt till att skruva brodd med som standard?... jajjamen så är det. "BMW - som gjord för hästägaren" (ny slogan).
Dessutom hade vi inte kommit hem igen utan fyrhjulsdriften kan jag säga. Parkeringsplatsen var ett lerhav. Framhoppningen såg ut som en plöjd åker på vissa ställen men på något vis som jag inte kan begripa var det inte halt ändå.
Possitivt för Ribban som numera hålls vid nudistbadet i Malmö är de stora ytorna som finns för framridningen. Jag gillar det mycket bättre när man kan rida lite för sig självt utan att trängas på en liten pyttebana. Det räcker gott med trängseln på framhoppningen sedan.
Jag försökte rida fram, fram, fram för att få bjudning. Och idag var det bara ett litet försök från Hisan att inte gå fram. Han låtsades att gräset helt plötsligt blev läskigt när vi var på väg bort från de andra. Efter lite övertalning gick det bra att gå även där.
På framridningen fick jag ett stopp inför 1m men sedan hoppade han utan knussel. Jag valde att enbart hoppa ett språng på varje hinder med tanke på underlaget.
Inne på banan var underlaget mycket bättre och det syntes knappt att detta var andra dagen under blött väder som tävlingarna hölls där.
Hisan hoppade alla hinder med god marginal och bjöd fint utom på 4:e. Här tappade jag all fokus och med min förkylningshjärna gick det inte att rida samtigt som tanken -jag sitter på tyglarna- vilket jag gjorde for genom mitt huvud. Jag skärpte mig och vi red klart banan.
Jag väljer att skylla helt på viruset som jag har drabbats av.
Till 1.10 klassen samlade jag mig. Själva hoppningen gick mycket bättre så till vida att han inte tvekade att hoppa. Dock petade han ner två hinder med bakbenen. Just nu idag har jag ingen chans att analysera det mera... jag tar det en annan dag.
Jag är mycket nöjd med resultat av dagens tävling ändå. Det känns som om det börjar lossna igen nu när vi kom igenom en bana i tävlingssamanhang detta året utan stopp trots mitt tillstånd. Nu skall vi bara se till att låta bommarna ligga kvar också. Dessutom gick han bra på gräs vilket var super.
Nu skall jag försöka kurera mig om det överhuvudtaget skall vara möjligt för mig att jobba i morgon vilket är planen.
Från "vår-vild" till världens bästa Hisan
Det har varit tre händelserika dagar och jag har inte kommit hem förrän sent och då inte orkat blogga...
I fredags var jag iväg med Hisan till Jans och red jobb. Han fick galoppera på bra men behövde inte gå fort i fyrsprång. Han hade dock sett till själv att det blev två heat på träningen och den första delen var rejäl.
Jag hade nämligen problem att först fånga honom i hagen där han övade på krumsprång på liten yta med tvist. Visst står han inte i någon stor hage men ytan han använde för att kasta sig runt och fara i luften var typ en fjärdedel av hagytan. Det var halsbrytande att se. Med nöd och näppe lyckades jag fånga honom och släppa ut honom i paddocken där han fortsatte att fara rundor i ytterligare 10 minuter, men dock på en större yta.
Jag plockade sedan in en svettig och färdigvärmd häst som transporterades till det "riktiga jobbet".
Det uppsuttna jobbet fungerade fint som jag har beskrivit tidigare. Det avslutades med ett bad med schamponering för mister Hisan.
Jag åkte därefter ner till min lilla för att ta in och pyssla med henne. Jag fick i boxen klappa henne utan att hålla fast så det tar sig om än sakta. Hon är reserverad den lilla.
I lördags var det dax för tävling med Hisan.
Eftersom fredagens jobb blev lite tuffare än vad jag ursprungligen tänkt var jag lite orolig över Hisans tillstånd.
Han stod och sov i släpet och var lite loj till en början. Men det innebar också att jag kunde rida honom på tävlingsplatsen. Vi kunde möta andra hästar utan att han kastade sig och han for inte heller iväg efter hindren i otäcka brallar. Helt super med andra ord. Jag red fram rejält men var sparsam med hoppande för att inte jaga upp mig själv på framridningen.
Inne på banan var han pigg men jag tappade vänster ytter så att han stack ut i en högersväng till hinder nummer två.
Jag hänger inte med i alla svängar i humör nyligen. Jag är dåligt perseptiv som ryttare. Ena gången så har han brallat så in i bomben för att sedan hoppa klas med bjudning till att nästa gång vara taggad till tusen men utan brall och måste bromsas massor för att det inte skall gå i 190. Och nu i det gamla normalläget, pigg men behöver drivning för att komma till bjudning. Dessa tillstånd har vi nu passerat på en dryg veckas tid. Jag måste skärpa till mig för att hänga med...
Till nästa klass hoppade jag fram lite mer och fick ett bra tryck i honom som varade till det sjätte hindret som var en stor oxer där jag på nytt tappade ytterskänkeln i högersvängen och inte hade hundra bjudning. Vi hade dessutom rivit hinder nummer två.
Det som var possitivt och som jag skattar högt var att jag har återfått ridbarheten och kan slappna av själv. Dessutom kom vi till start i båda klasserna. Jag måste dock rida bättre... men det är ju knappt någon nyhet vid detta laget.
Idag har jag klappat mitt föl, grävt upp otaliga bladrosetter av stånds i hagen och kört Håvard.
Sedan har jag ridit ett kort pass i paddocken med Hisan efter att vi ridit ut en kort runda. Jag hade dressyrsadeln och han var härligt avslappnad hela tiden. Vi kunde galoppera på fältet på hemvägen utan brall eller ens tillstymelse till spänning i honom.
Jag tror bestämt att jag har fått min Hisan tillbaka... världens bästa Hisan, inte vår-vilda-Hisan, tilt-Hisan eller allan-ballan-Hisan som har funnits hos mig ett tag.
Fjanterier
Jag hade anmält Hisan till hopptävling ute i Eslöv. Vädret brukar alltid vara lite si och så när man är där. I år regnade det i Desstuom var hela anläggningen en byggarbetsplats eftersom de håller på att bygga ett nytt ridhus.
Hisan var så taggad när han kom ut ur släpet till veterinärbesiktningen att han höll på att straffa ut sig redan där. Han visade knappt någon trav utan galoppe eller trav på snedden. Veterinären undrade om han brukade springa snett... men det brukar han ju inte. Jag undrade om jag skulle springa en runda till och visst kunde jag det om jag inte trodde att det skulle bli för farligt... vojne.
Vi fick hålla till i en hel gräshage på framridningen och det var super. De flesta trängdes i det lilla ridhuset så jag och Hisan kunde rida ostört i hagen.
Han var super under framridningen. Lugn, lyssnade och kändes bara underbart bra. När vi sedan kom in på framhoppningen byttes detta till det mosatta. Han var så spänd så spänd och skyggade för alla andra ekipage och brallade gärnet efter det lilla krysset. Eftersom jag hade problem med att ens galoppera runt fyrkanten var det omöjligt att ens tänka tanken att hoppa de större hindren. Galet.
Nu behövs det ju inte så mycket framhoppning på en meter så jag gick helt sonika in på banan ändå.
På andra hindret fick vi tyvärr ett nedslag men efter tredje stod en funktionär i vägen och allt blev pannkaka.
Jag lämnade banan och sur som sjutton gick jag och pratade med domaren. Resultatet blev att jag fick hoppa om banan men fick med mig mina 4 fel som jag hade dragit på mig innan jag blev störd.
Den andra rundan blev då "felfri" men utan rytm, med brall och på en spänd Hisan.
Jag blir inte riktigt klok på vaför han blev så spänd. Han var inte så inne på banan sist. Och på förra helgens träningar var han bara hur fin som hellst. Nog för att det blåste en massa idag... men så skall han inte reagera på det. Jag får fundera på ett annat upplägg kanske? Jag strök mig från 1.10.
Efteråt åkte Fredrik och jag till den lilla. Planen var att pyssla med henne men riktigt så blev det inte. Jag umgicks i stället med dem i hagen. Fölis är för söt. Jag får knappt röra henne i hagen, men hon kommer fram och nosar bara det sker på henns villkor. När jag vänder ryggen till och fixar med annat så kommer hon fram och buffar.
Stackars Hisan
I vart fall var vi iväg till ridhuset igår och red dressyrjobb. Det gick super och jag tyckte att jag fick ihop honom bra. Typ som på senaste träningen. Jag var mycket nöjd med honom och tyckte att han var väl avslappnad och uppladdnigen var bra inför dagens tävling.
Jag och mina uppladdningar...
I vart fall bar det av med en uppsnofsad Hisan till Torns ryttarförning för årets tävlingdebut.
Kallt var det men lite sol kom fram och gjorde det behagligt.
Uppladdningen inför första klassen gick ok. Väl inne på framridningen var det kaos och svårt att veta var de andra befann sig trots att jag ropade att jag skulle hoppa. Jag blir tokigt nervös på sådant. Hisan kändes fin i de srång som vi gjorde. Han var dock lite väl taggad och vi var inte helt samspelta. Mycket utav detta tar jag på mig själv. Om jag hade kunnat slappna av mera så hade nog Hisan det också men det är bara att inse att jag är lättpåverkad av allt som sker runt om.
Inne på banan satte jag fart på honom och förutom rivningen på hinder 4 och den efterföljande missen på hinder 5 (Hisan tvekade och distansen blev helt fel när jag gick på honom, han borde ha hoppat men nu gjorde han inte det) kändes det som om vi hade kommit en bra bit på vägen mot var vi borde vara. 8 fel är 8 för mycket men men.
I vart fall laddade jag om till nästa klass och var bra taggad. Mer framridning med fokus på fokus och så skulle vi rida järnet.
Början av nästa framridning var super. Hisan var fokuserad och jag kunde sätta mer press på honom och han kändes fin när jag travade.
Så helt plöstsligt nickade han till ett par steg i väster varv. Mina medhjälpare hjälpte också till att se hur han såg ut. Och helt klart var det att han var oren vid västersväng.
Tävlingen avbröts och väl hemma kollade jag igenom honom. Jag böjde hans ben. Det låter mer avancerat än det är. Men Hisan är mycket känslig och har han ont så visar han det. Böjer man ihop hans men på stallgången och han har en känning i en led är det inte helt omöjligt att han visar ett tydligt obehag direkt. Bara för att jag grejar med honom ger ju inte heller hela sanningen men det ger mig en uppfattning i alla fall. Han reagerade inte på något.
Nästa sak är att jag har snösulor på och när jag fick de ditsatta pratade jag med hovslagaren om risk för problem med dem i samband med ridhusridning eller barmark men han trodde inte att det skulle ge bekymmer så jag har inte lagt allt för mycket energi på att fundera på dem. Jag har heller inte haft sulor på mina hästar tidigare, bortsett från Tildes flappskor som bara trillade av hela tiden.
Nu slet jag dock av dem illa kvikt och upptäckte att de har nött på sulan. Inte mycket men det kan vara förklaringen. Hisan har bra hovar för att vara fullblod men han har känsliga fötter så det kan vara en rimlig förklaring.
Jag hoppas nu att jag fick av dem i tid. Det är dessutom för väl att jag inte sysslar med att lägga om skor allt för ofta för avtagning och tillbaka spikning var inte trevligt för ryggen kan jag säga.
Nåväl, jag kommer att åka med honom till ridhuset i morgon igen för att känna på honom och se. Är hältan kvar får han utredas eller så hade jag helt enkelt tur att det räkte att ta bort dem nu.
Ny tävling är redan inbokad till den 17 april i Eslöv. Tills dess skall det vara ordning på oss på riktigt.
Bottennapp
Idag har verkligen det mesta blivit tokigt från början till slut.
Jag kom upp i tid och skulle precis iväg till morgon fodringen. När jag öppnade dörren möttes jag av kaninen utanför. Nu hör det till att han bor på balkongen en våning upp... Snacka om att jag blv chockad. Han verkade ha tagit sin luft färd bra och har kommit undan med bara en stukad tass men skit alltså... kaniner kan inte flyga.
Jag kom iväg, slog på Hisans tappsko och lät honom gå ut en sväng för att rasta av sig innan förberedelserna satte igång.
Vi kom iväg i god tid och kom fram i precis rätt tid för att gå banan.
På framridningen kändes Hisan fin men inte riktigt som vanligt. Han bjöd men ändå inte. Jag fick rida som en gnu för att få rätt enerig i honom. Nog för att han kräver ridning men inte så här mycket.
Väl inne på banna i 1.10 kändes han fin de första två hindren och sedan tog det stopp. Jag var inte med och han tappade därför galoppen. Och så fick vi stopp.
Inför andra klassen så red jag fram med än mer tryck och han kändes fin. Hoppade bra på framhoppningen fast vi kom nära. Inne på banan tog det dock slut på första hindret trots att jag hade bra tryck i honom. Han liksom vara sprang fort utan bjudning.
Lindah som var med som hästskötare kommenterade att han avlastade sitt högra bakben lite och vid närmare koll visade det sig att han faktiskt har lite ont där. Han är ju av den pipiga sorten så att bara böja ihop benet visade att han tyckte det var obehagligt.
Att klasserna gick dåligt gör inget. Det kommer flera. Det är däremot lite sämre med en markering på höger bak. Nu kommer han att få rehabilitering i skritt ett par dagar och blir det värre väntar Hbg.
Jag har ju vekligen inte gjort någon kalas uppladdning heller i och med att jag har varit borta men hoppningen i onsdags gick så pass bra att jag trodde att vi skulle vara i form.
Nog deppat, nya tag så kommer vi igen.
Final i silverdivitionen
Fredags kvällen vegs åt trevligt resaurang besök och jag passade på att träffa Annika.
Lördagen däremot gick lite mer i hästens tecken även om jag inte gjorde mer än att klappa lite på den fina hästen. Ibland måste man ju faktiskt ta det lite lugnt också.
Förmiddagens aktiviteter bestod av titt i diverse affärer i stan och så en god lunch med Sushi på Östermalm. Efter lunch åkte jag och Annika ut till Valla och lyckades med konststycket att köra rejält vilse och hamna i Vällingby... det är ju också intressant på sätt och vis. Vi kom fram tillslut i god tid och fick se loppet.
Sir Remingtion hade fåt det tråkiga spåret nr 12 lottat till sig. Det var synd för han var i kalasbra form och gjorde ett superlopp trots de dåliga förutsättningarna. Resultatet för hans del blev en 5:e plats och en putsning av sitt rekord ner till 1.12.6.
I morgon väntar hopptävling för Hisan. Enligt de rapporter jag har fått har han tappat en framsko... han var ju nyskodd i onsdags... suck.
Därför spenderades lördagen i boxarrest för hans del.Han hann dock bli riden innan så han har inte stått still hela dagen vilket är tur.
Världens bästa Hisan
I fredags vilade Hisan. Han var dock den ända som vilade. Jag själv startade dagen tidigt inne på Jägers. Jag skulle hjälpa Annette att köra Håvard som sällskap till Blixtra som skulle visas upp för sin ägare.
Håvard tände verkligen till på stora banan och var som en tiger. Han fick dock hålla sig lite på mattan för det var ju Blixtra som skulle få visa hur duktig hon var. Vi övade voltning och sedan bar det av. Blixtra var jätteduktig, det är premielopp nästa som gäller för henne och Håvard var mycket rolig att köra, han startar på tisdag. Det är alltid lika kul att köra och då speciellt på stora banan.
Därefter begav jag med av ner till Falsterbo i sällskap med Lindah, Annika som kom ner på besök och Jan. Vi tittade på nationshoppningen som bjöd på fina ritter med världseliten och jag fick shoppat lite. ;)
Det blev ridvantar av märket Roeckl i svart och brunt, stigläder i samma modell som innan men hela, ridbyxor i min favoritmodell från Pikeur i beige och en gratis boxgardin från Folksam.
Några skor blev det tyvärr inte för det fanns inga i min storlek. De får helt enkelt vänta någon månad.
På lördagen hade jag först tänkt att åka ner till Derbyt men eftersom vädret inte såg så lovande ut åkte jag och Annika ut till Jan i stället och åt tårta. Det är helt klart ett bra substitut för ett regnigt Falsterbo.
Vi tog även ut Karin på en liten tur i den gula vagnen på banan. Det var fantastiskt kul att få köra Karin igen, det var nsätan ett år sedan, även om vi bara skrittade och travade sakta. Annika fick också köra lite.
Vi åkte även ut till Lena en sväng för Jan ville hälsa på henne.
Fram åt eftermiddagen fick jag och Annika ett lite crasy infall och tog med oss kusin Malin och hennes sambo ner till Falsterbo. Vi hann med en timmes shoppning innan de stängde och såg Six Bar tävlingen där de hoppade hela 2 meter höga hinder.
Jag shoppade ytterligare ett par ridbyxor. Dessa var i jeans och från Kingsland. Nu är jag väl rustad och har massor av nya roliga saker.
Sent på kvällen var det Hisans tur Annika fick sig en drilling på hans rygg. Det gick över förväntan att instruera henne, jag har sjukt dåligt självförtroende när det gäller det.
Hisan gick riktigt bra och efteråt satt jag själv upp en liten stund för att känna lite på honom inför söndagens tävlingar. Jag fick fram honom hyfsat men det var inte utan ansträngning. Jag flåsade som en blåsbälj efteråt.
Söndagen startade hyfsat tidigt och jag var minst sagt trött.
Jag lyckades till och med med konststycket att spärra mitt ica kort i bensinautomaten genom att stoppa in det i stället för bensinkortet och trycka "fel kod"... dax att vakna kanske?
Vi gav oss av upp till Klippan och Herrevads kloster. Lagom till när jag skulle börja rida fram öppnade sig himeln. Vi kunde krypa in i ett ridhus som var under uppbyggnad men blöta belv vi ändå.
Jag red massor av tempoväxlingar i både trav och galopp på framridningen och Hisan kändes super. I första klassen som var en meter så nollade vi både grunden och omhoppningen men jag svängde inte tajt nog och fick därför en "långsam" tid. Vi hamnade en bit ner i resultatlistan och givetvis utanför plasering.
Till nästa klass fortsatte vi med tempoväxlingar och han kändes super. Grundomgången nollade vi men fick ett nedslag i omhoppningen på näst sista hindret. Här svängde jag dock lite mer vågat. Det var inte svängarna som fällde oss utan snarade kändes Hisan lite trött när vi vände upp på sista linjen. Mer konditionsträning kanske?
Jag är ändå fruktansvärt nöjd då det kändes jättebra och han bjöd fint på alla hinder, inte en tvekan någonstanns.
Dessutom hade vi tekniska problem så endast ett par språng av tävlingen fastnade på film.
Jag tror att jag kommer att anmäla Hisan till tävling den 9 augusti och då går vi ut i 1.10 och 1.20 som är de klasserna där vi skall ligga.
Lena fick också besök under söndagen. Hon fick mer flugmedel på sig och stog länge och tittade efter oss vid grinden.
Rosett
Inför en meter gick det först trögt med bjudningen men jag började rida fram i tid så vi han komma igång rejält. Väl inne på banan var han jättefin. Första gick som en dans men mot andra blev vi lite oense och hoppet blev långt åt vänster sidan och det var nära att hinderstödet följde med på kuppen. Nu stod det kvar och resten av banan gick som en dans. Det var bedömning A i denna klassen så en fin rosett följde med hem.
Film från första klassen. Hinder nummer ett saknas.
Det är fortfarande riktigt varmt väder här nere vilket är skönt men det kändes mindre roligt att stopa in Hisan i ett varmt släp mellan klasserna. Nu var det i och för sig inte så lång väntan vilket var super.
Inför 1.10 red jag fram mest på marken och försökte kolla av bjudningen på nytt. Vi lyckades mycket bra och Hisan kändes än bättre inne på banan. Tyvärr hade vi ner två hinder i farten vilket var synd men efter alla problem som vi har haft det senaste året så var detta ett rejält lyft. Ingen tvekan och Hisan bjöd kanon och framför allt var han väl framme för skänkeln. Nu skall vi tänka på denna possitiva känslan och ta dem med oss till kommande start så kommer det bara att bli bättre.
Efter en välbehövlig lunch hemma åkte jag och Lindah in till Jägers och firade gårdagens seger för Betforemoremoney och SIr Remingtons senaste med ett glas bubbel. Lindah och jag roade oss sedan med att titta på vackra fullblod med amerikans inpiration.
Revelations
Annars är det mitt gamla vanliga "messpöke" som härgar. At bottnar i dåligt självförtroende. Hisan hoppade ju alltid allt förr men han tröttnade på att hans matte bara åkte med, och nu ställer han krav på att jag vekligen skall rida annars är han inte med. Det är här jag mesar... Efter vår kassa 1 metersrunda med stopp... man stannar lixom inte på 1m. Bev jag arg och satte mig att trimma på framridningen. Det var väl då någon gång jag vaknade till lite från gårdagens vin och upptäckte att vänsterbogen hade jag helt missat att ha koll på. Mycket ligger nog dessutom i att jag har ridit för lite i veckan. Eller alls över vintern om man skall hårddra det. Han pringer gärna lite ställd åt höger i vänstervarv eller förböjd i högervarv, alltså har vi en bog på vifft. Och vad är det då som händer när vi inte är framme för hjälperna? Jo Hisan följer efter den där bogen som är på väg åt vänster och bryter ut. Korkade Ullis som inte ramar in och ser til att bjudningen finns.
Till andra klassen gjorde vi bättre. Jag tog ut honom tidigt. Trimmade mera och såg till att han bjöd. Framhoppningen gick kanon och inne på banan fanns bjudningen. Det kändes riktigt bra fast i min iver att han honom framme trillade också två bommar.
Sådant här skall man ha koll på innan man åker och tävlar. Det är rent ut sagt dåligt av mig att åka så oförberädd. Jag har helt klart mycket att ta tag i och vi börjar med vänsterbogen.
Yippie!
foto: Hanna Johansson
Dagen började tidigt med att Hisan fick panikbadas. Igår var det ju så härligt väder att jag inte hade samvete nog att ta in Hisan tidigare för att låta honom stå inne nybadad för att vara ren till idag. Han fick helt enkelt vara ute naken i hagen med Hardy.
En blöt Hisan innebar också att knopparna fick fixas i blöt man. Ett plus var ju då att alla hårstråna la sig där de skulle, man får vara glad för det lilla. Man måste ju vara snygg när man rider dressyr.
Själva starten satt löst igår men efter att den sista deltagaren blev övertalad så var vi fullt lag. Denna gången var dessutom alla hästarna jämnstora... mycket enklare att synka laget då. Och synkade var vi. Hisan har nu greppat detta med avdelningen och han tycker att det är super kul.
Dessutom var det en mycket stolt Hisan som galopperade ärevarv kan jag meddela. ;)
I morgon och på tisdag är jag ledig från jobbet för att rida dressyrkurs.
Helg igen
Så var vi där igen... en hel helg har gått och jag har inte uppdaterat.
Lördag
Jag åkte ut till Annettes och Lena efter en välbehövlig sovmorgon. Jag behöver helt klart att sovmorgon oftare... Jag får nog göra slag i saken ochbli egen företagare på riktigt snart tror jag.
Jag har funderat ett tag på om jag skall stärka Lena lite för att hjälpa henne med hennes patellaupphakning. Sakt och gjort klädde jag henne i en sele och begav mig ut på uppdrag tömkörning. Först blev hon väldigt paff... "Vill den snurriga tvåeningen att jag skall gå ut utan vagn?" tycktes hon säga... "Och ingen käk... nähä... ja, just det. Denna tvåbening har bett mig om att sänka huvudet och runda ryggen tidgare". Poletten trillade ner och den lilla damen kom ihåg och tyckte att det var riktigt kul att vara ute och promenixa i lugn och ro med selen på. Det var mycket intressant att se hur hon gick. Förutom att hon rundade sig fint så avlastade hon höger bak (det är det bakknäet som hon har probelm i) rejält. Svansen höll hon åt vänster och så var hon inte ens i närheten av att spåra när jag bad henne svänga åt höger utan korsade benen så som man svänger i vagn. Vi var inte ute så länge men det var heller inte meningen. Detta skall inte göras med någon större intensitet utan lite i taget och längsamt så att vi inte överanstränger oss. Intressant var det i vart fall.
Efteråt hade jag anmält Hisan till Pay & Jump på Torns. Mest för att han skulle kunna hålla sig i skinnet idag men också för att komma över våra mentala hinder. Den sista delen misslyckades vi med kapitalt.
De första tre hindren gick bra men vi kom sedan helt fel i mot kombinationen och sedan blev det som en mental spärr. HIsan ville knapt hoppa alls och bjudningen försvann helt. Jag har en teori om att han faktiskt har gått för mycket denna veckan för att tycka att hoppningen faktiskt var tillräkligt kul för att bjuda till lite. Han var nämligen inte alls sådan i onsdags. Då var han mycket mer sugen på hinder. Dessutom var jag supertrött vid detta laget och hade dessutom magknip. Så min ridning var knappast på topp heller. Vi får putsa vidare på träningen och vänta lite till med att ge oss ut på tävlingsbanorna.
Söndag
I går badade Hisan för att kunna få manen fint flätad inför avdelningsridningen i bästa dressyrstil. Det går ju bara inte att dyka uppsom vi brukar med lerkockor i manen när det är dressyr på gång eller hur.
Hisan var lite otålig inför allt detta putsande och fejande men han märkte att det var något spännade på G och knatade fint direkt på släpet. Det var minsann ett par månader sedan han gjorde det på hemmaplan sist. ;)
Dessutom skötte han sig superfint på dressyrbanan. Han var inte ett dugg spänd och hittade inte på några direkta bus heller. Det är nästan så att jag blir sugen på att snart starta i en "riktig" dressyrtävling när han sköter sig så här bra. Vi har en hel del att trimma på med formen och så men när man rider avdelning måste man anpassa sig efter de andra så vissa saker för helt enkelt komma i andra hand.
En liten glimt av LB programmet kommer här. Det är ganska dålig kvallité eftersom strömmen hade gått i ridhuset inför ritten. I fall ni inte känner igen Hisan så är det han som är först in till uppställningen vid hälsningen och sedan andra par till höger... sedan kan ni följa mig.
I morgon och på tisdag blir det välförtjänt vila för Hisans del.
Efteråt blev det en liten tur till Lena också. Jag testade att sätta en kotring på hennes svaga ben och var bara ute och vände i princip. Hon gick rakare med bakdelen när hon fick ta i lite mer med det bakbenet. Jag är dock rädd att överanstränga därför var jag bara ute så kort. Back on track ryggstycket åkte på direkt efteråt. Jag hoppas att jag kan stärka henne på detta vis. Hon kommer att bli kollad igen av samma vetrinär som tidigare inom några veckor så då kan jag få ett expert utlåtande på om jag tänker rätt om att stärka henne på det viset eller ej.
