Hopp
Tävling och tävling... idag har jag varit på LCR och hoppat Pay & Jump med Hisan. Grund planen var att hoppa 1m och 1.10 men som vanligt hittade matte på lite tokerier och det kändes bättre att ta två 1m rundor. Vi är ändå anmälda till tävling 1.10 nästa vecka så det kan vänta tills dess.
På sista träningen jobbade vi mycket på att få Hisan att bjuda framåt. Jag satsade därför allt på att ha honom i så mycket bjudning som möjligt. På framhoppningen funkade det bra och han sög i något grymt.
Väl inne på banan, och här kommer en sådan här grej som jag bara måste lära mig att inte påverkas av. Ryttare innan mig gjorde en rejäl vurpa på sista hindret efter en svajig runda och blev liggade ett tag. Under tiden hann vi trissa upp oss.
Till hinder nummer tvp som var en röd/svart grind som vi har tvekat på tidigare och då även nugick jag på Hisan med spöet lite nätt på bogen... svaret jag fick var enormt... vi hoppade resten av banan i hyperfart vilket ledde till ett jätteskutt över den naturfärgade trippelbarren (nummer 5) så att vi bara med nöd och näppe kunde styra runt till hinder nummer sex. När vi sedan red upp till näst sista som var ett räcke i helblått med vågor och därför lite läskigt rev Hisan på grund av tvekan... detta medförde att vi tappade fokus alldeles till sista kombinationen som låg kant i kant med läktaren. Bara detta är en svårighet i sig för en liten hispa. I andra anridningen kom vi över den utan problem.
Jag ville gärna ha en bra runda med mig hem såhär i början av sässongen så jag valde att inte gå upp en höjd utan i stället ta samma runda en gång till.
Andra rundan blev bra med fin bjudning till alla hinder trots ytterligare ett jätteskutt över trippelbarren och alla bommar stannade på plats.
Hisan fick massor av beröm och fick åka hem direkt. Vi får ta med oss den sista bra rundan till nästa veckas riktiga tävling.
En liten runda blev det också till Lena. Hon var inne som sällskap till Ängelen som måste vila med ett ont ben efter gårdagens äventyr i frihet.
Seriehoppning I
Utan någon riktig förberedelse och med riktigt tasktigt ridupplägg denna veckan så åkte jag ändå iväg och startade i Torns ryttarförenings seriehoppning 1 meter.
Hisan gick på släpet med bara lite knussel och åkte fint utan att trampa om alls på hela vägen dit. Han var laddad men ändå fokuserad.
Tyvärr hade klubben bytt startordningen på klasserna så jag fick springa igenom banan när det var bangång. Detta visade sig vara vårt största problem. Grundomgången gick som en dans. Hisan tyckte att det var super kul och sög i hindren. När vi kom till näst sista hindret i omhoppningen hade jag tappat bort mig aldeles och vi fick en tokigt snäv sväng vilket gjorde att Hisan inte ville hoppa. Det hade inte jag heller gjort i det läget om jag varit honom. I nästa anridning hoppade han kanon, fast då var skadan redan skedd. Utan stoppet hade vi fått en bra tid. Jag får göra bättre vägval till nästa omgång om två veckor.
Efteråt satt jag av en mycket nöjd Hisan (matte var också nöjd med hans prestation, vägringen tar jag på mig helt själv) som ändå fick en massa beröm. Det riktigt lös om honom och det märkets att han tyckte att det var roligt att hoppa igen efter vårt mer eller mindre ofrivilliga uppehåll sedan sista träningen för jul.
Min förhoppning är att vi skall kunna komma iväg på träning igen på onsdag.
På hemvägen knatade Hisan på släpet själv och åkte fint hem trots att han fick sälskap i finkan av Fredriks cykel med punktering som givetvis var väl fastsurrad.
Hisan gick på släpet med bara lite knussel och åkte fint utan att trampa om alls på hela vägen dit. Han var laddad men ändå fokuserad.
Tyvärr hade klubben bytt startordningen på klasserna så jag fick springa igenom banan när det var bangång. Detta visade sig vara vårt största problem. Grundomgången gick som en dans. Hisan tyckte att det var super kul och sög i hindren. När vi kom till näst sista hindret i omhoppningen hade jag tappat bort mig aldeles och vi fick en tokigt snäv sväng vilket gjorde att Hisan inte ville hoppa. Det hade inte jag heller gjort i det läget om jag varit honom. I nästa anridning hoppade han kanon, fast då var skadan redan skedd. Utan stoppet hade vi fått en bra tid. Jag får göra bättre vägval till nästa omgång om två veckor.
Efteråt satt jag av en mycket nöjd Hisan (matte var också nöjd med hans prestation, vägringen tar jag på mig helt själv) som ändå fick en massa beröm. Det riktigt lös om honom och det märkets att han tyckte att det var roligt att hoppa igen efter vårt mer eller mindre ofrivilliga uppehåll sedan sista träningen för jul.
Min förhoppning är att vi skall kunna komma iväg på träning igen på onsdag.
På hemvägen knatade Hisan på släpet själv och åkte fint hem trots att han fick sälskap i finkan av Fredriks cykel med punktering som givetvis var väl fastsurrad.
Årets sista tävling
På sätt och vis känns det bra att ta en rejäl paus nu, både för mig och för Hisan tror jag.
Idag hade vi en fin känsla på framridningen men den kom inte gratis. Jag fick driva massor och mina ben var spaghetti lagom till att vi skulle in på banan. Hisan hade en stabil form och trots att jag fick driva känndes det bra, jag kunde sitta ner på honom utan ansträngning.
Väl inne på banan blev det stelt och spänt, den fina formen från framridningen var som bortblåst... poängen blev därefter 53%. Inget vidare med andra ord.
Att det blir spännt inne på banan är nog med stor snnolikhet nerver... dessutom kom jag inte riktigt ner i sadeln, jag drog upp benen och stigbyglarna hoppade rundor på fötterna.
Bättre lycka nästa år... och då har vi ju hunnit träna en massa mera också.
På vägen hem hade jag med mig Fredrik och gjorde då ett expriment. Jag åkte med Hisan bak i släpet för att se hur han betedde sig. Han har inte åkt så bra som han brukar på sistonne och jag ville se om det var något med släpet som var orsaken.
Det är inte ventilationen i alla fall. Det var luftigt och bra... Det vibrera lite i golvet när man kör men det verkar inte vara det som är problemet. Vad som däremot skall sägas är att Fredrik inte kommer att få förtroendet att köra med Hisan i släpet igen förrän han själv har åkt där bak... det gick på tok för fort i alla svängar och det var skitläskigt sa Hisan som nästan lade sig ner i svängarna. Vad som kan vara orsaken är nog att jag har kört för fort med honom också... jag har varit i tidsnöd för att komma till träningar... detta får jag se till att ändra på. Antingen får jag komma för sent eller så får jag starta tidigare. Det var i alla fall nyttigt att se hur det var där bak och nu skall Hisan få mera åkkonfort.
Idag hade vi en fin känsla på framridningen men den kom inte gratis. Jag fick driva massor och mina ben var spaghetti lagom till att vi skulle in på banan. Hisan hade en stabil form och trots att jag fick driva känndes det bra, jag kunde sitta ner på honom utan ansträngning.
Väl inne på banan blev det stelt och spänt, den fina formen från framridningen var som bortblåst... poängen blev därefter 53%. Inget vidare med andra ord.
Att det blir spännt inne på banan är nog med stor snnolikhet nerver... dessutom kom jag inte riktigt ner i sadeln, jag drog upp benen och stigbyglarna hoppade rundor på fötterna.
Bättre lycka nästa år... och då har vi ju hunnit träna en massa mera också.
På vägen hem hade jag med mig Fredrik och gjorde då ett expriment. Jag åkte med Hisan bak i släpet för att se hur han betedde sig. Han har inte åkt så bra som han brukar på sistonne och jag ville se om det var något med släpet som var orsaken.
Det är inte ventilationen i alla fall. Det var luftigt och bra... Det vibrera lite i golvet när man kör men det verkar inte vara det som är problemet. Vad som däremot skall sägas är att Fredrik inte kommer att få förtroendet att köra med Hisan i släpet igen förrän han själv har åkt där bak... det gick på tok för fort i alla svängar och det var skitläskigt sa Hisan som nästan lade sig ner i svängarna. Vad som kan vara orsaken är nog att jag har kört för fort med honom också... jag har varit i tidsnöd för att komma till träningar... detta får jag se till att ändra på. Antingen får jag komma för sent eller så får jag starta tidigare. Det var i alla fall nyttigt att se hur det var där bak och nu skall Hisan få mera åkkonfort.
Jägersrokväll
Trots att jag är avskriven från allt tränande av travhästarna blev jag uppsatt till att rida lopp på Karin på tisdagskvällen. Alla tre hästarna i stallet startade så det var minst sagt ett stort företag att transportera in alla och få allt att klaffa.
Först ut var Karins och min start. Lite nervös var jag måste jag medge. Värmingen på slingan och milen funkade kanon och hon kändes stark och fin. Väl i loppet kom vi iväg lite för långsamt men var med hela tiden jag lyckades ta ett par placeringar i fältet men när vi väl kom in på upploppet var kraften slut hos damen. Jag drev henne så mycket jag förmådde men till ingen nytta. Jag kom i mål som nummer 9, dvs andra utanför placering.
Med stor sannolikhet är det min vikt som spelar in när allt kommer om kring. Kanske skulle jag kunna minska några kilon till men fågan är om det räcker. Några planer på att bli hur smal som helst har jag inte, det är inte sunt och innebär för mycket uppoffrignar. Jag har ju ingen aning om ens får rida fler lopp ju.
Innan loppet berättades det om Ida Olssons allarliga olycka på Halmstads travet på måndagskvällen. Flera av ryttarna var nog ganska så skakade av den händelsen och det skreks som bara den om att hålla spåren i klungan. Turligtvis verkar Ida redan må bättre.
Ingen av de tre hästarn lyckades placera sig i sina lopp. Ett riktigt uselt resultat med andra ord... Men sådant är livet.
Hisan har vilat både måndag och tisdag i denna veckan. Lite övergiven känner han sig nog, jag möttes av en hjärtskärande gnäggning när jag kom tillbaka till stallet efter helkvällen inne på Jägers igår. Tyvärr kommer det inte bli någon träning för hans del i dag heller. Dagens plan är att han skall flytta så nya intryck kommer det ju att bli i alla fall. Mer info om dagens eskapader kommer i kväll.
Först ut var Karins och min start. Lite nervös var jag måste jag medge. Värmingen på slingan och milen funkade kanon och hon kändes stark och fin. Väl i loppet kom vi iväg lite för långsamt men var med hela tiden jag lyckades ta ett par placeringar i fältet men när vi väl kom in på upploppet var kraften slut hos damen. Jag drev henne så mycket jag förmådde men till ingen nytta. Jag kom i mål som nummer 9, dvs andra utanför placering.
Med stor sannolikhet är det min vikt som spelar in när allt kommer om kring. Kanske skulle jag kunna minska några kilon till men fågan är om det räcker. Några planer på att bli hur smal som helst har jag inte, det är inte sunt och innebär för mycket uppoffrignar. Jag har ju ingen aning om ens får rida fler lopp ju.
Innan loppet berättades det om Ida Olssons allarliga olycka på Halmstads travet på måndagskvällen. Flera av ryttarna var nog ganska så skakade av den händelsen och det skreks som bara den om att hålla spåren i klungan. Turligtvis verkar Ida redan må bättre.
Ingen av de tre hästarn lyckades placera sig i sina lopp. Ett riktigt uselt resultat med andra ord... Men sådant är livet.
Hisan har vilat både måndag och tisdag i denna veckan. Lite övergiven känner han sig nog, jag möttes av en hjärtskärande gnäggning när jag kom tillbaka till stallet efter helkvällen inne på Jägers igår. Tyvärr kommer det inte bli någon träning för hans del i dag heller. Dagens plan är att han skall flytta så nya intryck kommer det ju att bli i alla fall. Mer info om dagens eskapader kommer i kväll.
Det tar sig sa pyromanen
Idag har faktistk Ulrika svarat upp till sina mål och förhoppningar. Det var ett bra tag sedan Hisan och jag vågade oss in på en dressyrbana i tävlingsammanhang. Anledningen är att senaste starten för ca 2 år sedan visade Hisan tydligt för matte att domaren var superfarlig var på matte for i backen och den tävligen var hux flux avslutad. Efter detta har jag ridit en programridning, med ok resultat, och min tidigare medryttare har ridit klubbtävling på en tokigt överspänd Hisan som mycket hellre galopperade och busade än att gå snyggt och prydligt som sig bör när det gäller dressyr. Han har också gått två studentryttartävlingar i dressyr. Jag har dock känt att mitt ego har varit väldigt sårat av den där avsittningen så jag har inte velat ställa upp i någon klass alls.
Idag tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och rida ändå. Min grundtanke har hela tiden varit att Hisan skall utbildas i båda disiplinerna och skall kunna prestera i båda också.
Innan Den senaste katastrofala tävlingen i dressyr hade han faktiskt lyckats med att som 5 åring gå ett program utan större missöden. Resultatet då 47% procent kan väl knappast kallas för godkänt men ändå.
Det var hela bakgrunden...Så hur gick det idag då?
Tidig morgon och det bar av till Eslöv. Jag var lite lat så det blev inga knoppar i Hisans man. Väl framme känndes det som att jag var slafsigast av allihopa. Jag hade startnummer 4 så det var inte så lång väntan idag.
Jag var tidigare nervös för om Hisan skulle missta dressyrstaketet för hinder men jag hade inte behövt oroa mig, det fanns inte ens ett staket. Jag vågade därför rida på i ökningarna. Domaren satt vid ett bord nära banan inne i ridhuset men det var inte heller något problem idag. Hisan var avslappnad och det kändes faktiskt bra för att vara oss.
Vi fick som sämst 5 i betyg och en hel del 6:or. En sjua fick vi på en av galoppökningarna. Totalt blev det 160 poäng och 55%. Jag är nöjd med mitt resultat. Vi höjer vår procent för varje gång vi blir bedömda och till slut kanske det blir riktigt bra.
Vi fick anmärkningar på att Hisan gapade och inte riktigt var framme till bettet, formen kommer att stabiliseras när jag har lärt mig att rida bättre så att inte Hisan gapar och stretar emot med andra ord. Detta skall vi givetvis öva på en massa i vinter när vi enbart skall satsa på träning.
Väl tillbaka i stallet städade jag ur mitt skåp i fikarummet. Jag har för mycket saker måste jag säga. Jag skall nog försöka bli av med en hel del på tradera...
Idag tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och rida ändå. Min grundtanke har hela tiden varit att Hisan skall utbildas i båda disiplinerna och skall kunna prestera i båda också.
Innan Den senaste katastrofala tävlingen i dressyr hade han faktiskt lyckats med att som 5 åring gå ett program utan större missöden. Resultatet då 47% procent kan väl knappast kallas för godkänt men ändå.
Det var hela bakgrunden...Så hur gick det idag då?
Tidig morgon och det bar av till Eslöv. Jag var lite lat så det blev inga knoppar i Hisans man. Väl framme känndes det som att jag var slafsigast av allihopa. Jag hade startnummer 4 så det var inte så lång väntan idag.
Jag var tidigare nervös för om Hisan skulle missta dressyrstaketet för hinder men jag hade inte behövt oroa mig, det fanns inte ens ett staket. Jag vågade därför rida på i ökningarna. Domaren satt vid ett bord nära banan inne i ridhuset men det var inte heller något problem idag. Hisan var avslappnad och det kändes faktiskt bra för att vara oss.
Vi fick som sämst 5 i betyg och en hel del 6:or. En sjua fick vi på en av galoppökningarna. Totalt blev det 160 poäng och 55%. Jag är nöjd med mitt resultat. Vi höjer vår procent för varje gång vi blir bedömda och till slut kanske det blir riktigt bra.
Vi fick anmärkningar på att Hisan gapade och inte riktigt var framme till bettet, formen kommer att stabiliseras när jag har lärt mig att rida bättre så att inte Hisan gapar och stretar emot med andra ord. Detta skall vi givetvis öva på en massa i vinter när vi enbart skall satsa på träning.
Väl tillbaka i stallet städade jag ur mitt skåp i fikarummet. Jag har för mycket saker måste jag säga. Jag skall nog försöka bli av med en hel del på tradera...
Och så var vi där igen
Jag börjar förlora tron på mig själv lite grann. Träningarna har gått bra nu och jag anmälde mig till låg klass. Ändå lyckas vi inte ens nolla. Jag vet inte vad jag skall tro längre. Förra året gick ju allt kanon och det var superkul, nu är det bara skit.
Till första klassen red jag fram rejält. Hisan svarade bra och kändes super. Väl inne på banan stämde allt och fram till sista hindret hade vi inte varit i en bom. På sista ett rettuppstående kom vi för flakt och han rev. Saken är den att på en meter skall han inte riva i det läget ändå.
Till 1.10 hade jag gott om tid men jag lät Hisan vänta lite exra så att jag inte skulle sitta och nöta för länge. Han var väl framme och hoppade super på framridningen. Väl inne på banan tappade jag fokus när ryttarinnan innan mig flög av så det sjöng om det och blev liggande en stund. När det blev min tur fesred jag mot första hindret och fick givetvis ett stopp. På trean som han rev i första hade jag honom inte framme och vi fick ett stopp till. Här blev jag ursur på mig själv och valde att utgå. Vi hoppade ettan igen och lämnade banan. Jag är mest besviken på mig själv. Att jag inte kan hålla nerverna i styr ens på så låg höjd. BLÄ!
Jag har en tävling kvar detta året och det är nästa söndag och då blir det lagtävling. Jag skal inte anmäla mig till flera utan denna vintern skall jag träna och träna mera för att försöka få mina spänningar att släppa. För 99,9% av gångerna som det går dåligt är det inte Hisans fel utan en massa konstiga saker som hans tokiga matte kan hitta på.
I morgon blir det dock nya tag med dressyr i Eslöv. Det är bara att ladda om och göra bättre.
Till första klassen red jag fram rejält. Hisan svarade bra och kändes super. Väl inne på banan stämde allt och fram till sista hindret hade vi inte varit i en bom. På sista ett rettuppstående kom vi för flakt och han rev. Saken är den att på en meter skall han inte riva i det läget ändå.
Till 1.10 hade jag gott om tid men jag lät Hisan vänta lite exra så att jag inte skulle sitta och nöta för länge. Han var väl framme och hoppade super på framridningen. Väl inne på banan tappade jag fokus när ryttarinnan innan mig flög av så det sjöng om det och blev liggande en stund. När det blev min tur fesred jag mot första hindret och fick givetvis ett stopp. På trean som han rev i första hade jag honom inte framme och vi fick ett stopp till. Här blev jag ursur på mig själv och valde att utgå. Vi hoppade ettan igen och lämnade banan. Jag är mest besviken på mig själv. Att jag inte kan hålla nerverna i styr ens på så låg höjd. BLÄ!
Jag har en tävling kvar detta året och det är nästa söndag och då blir det lagtävling. Jag skal inte anmäla mig till flera utan denna vintern skall jag träna och träna mera för att försöka få mina spänningar att släppa. För 99,9% av gångerna som det går dåligt är det inte Hisans fel utan en massa konstiga saker som hans tokiga matte kan hitta på.
I morgon blir det dock nya tag med dressyr i Eslöv. Det är bara att ladda om och göra bättre.
Den sjunde dagen är vilodagen...
Pytsan. Jag vet att det kommer en massa dravel från många källor om att man skall ta det lugnt och vila på helgen. Enligt mig är helgen då man gör allt som man inte hinner med i veckorna när man är upptagen med att jobba och annat. Denna helgen lyckades jag nog med detta i kubik.
Efter gårdagens träningar åkte jag och Fredrik till Köpenhamn för att gå på konsert. R.E.M. spelade och det var en suverän konsert men bra blandning på låtarna. Under gymnasiet var jag helt såld på dem och avgudade deras musik. Det är kul att se sina gamla idoler även om de har "gubbat till sig" en hel del, utseende mässigt då inte musikaliskt. ;)
Vi var hemma vid ett och halv sex ringde klockan igen. Det var dax för tävling.
Det bar av till Munka Ljungby på lagtävling. Jag hade anmält mig även till förklassen eftersom jag inte hade hoppat på ett tag och kände att vi behövde lite repetition innan. Tävlingsplatsen var minst sagt lantlig och framridning och lastbilsparkeringen samsades på en grusbana. Tävlingen var på gräs och det var ju ett litet aber men det har ju regnat rejält sedan senaste tävlingen och det regnade även då. Detta borjade för mjukare underlag men också halare. En tankt nöt var hur lite vågar jag brodda för att Hisan skall tycka att det funkar 100%. Jag valde de kortaste jag har som fortfarande är gräsbrodd. Eftersom jag hade gett mig av till denna tävling helt ensam gjorde jag ett expriment och broddade i släpet. För inte allt för länge sedan tyckte Hisan att det var super läskigt bara du närmade dig honom på fel sätt i släpet, därför har jag inte testat detta innan. Nu är släpet lika tryggt som boxen så det var inget problem, förutom att det var lite trångt för matte.
På framhoppningen fick jag först ett stopp eftersom jag mesred. Därefter satte jag lite tryck i honom och han svarade kanon. Inne på banan i den individuella klassen var det heller inga problem. Vi var felfria fram till sista hindret där vi fick en vinglig väg och tyvärr ramlade bommen ner.
Mitt mål för lagklassen var att göra ett bättre resultat än förra året. (Jag gjorde mina två sämsta starter i lagtävlignen då. Allt annat nollade vi.) Tyvärr var vi bara tre i vårt lag eftersom en deltagare föll av sin häst illa igår. Jag startade tvåa och tjejen som red innan nollade sin ritt. Hisan fick en lång uppvärmning men fick bara två språng på framhoppningen. Väl inne på banan flöt det på bra. Banan var lite backig och i uppförsbackarna fick jag driva honom. I övrigt hoppade han med spänst och kvickhet över alla hinder. När vi kom till de hinder som han rev i klassen innan hoppade han up sig så mycket att jag var på väg ur sadeln. Han lär sig och rättar sig med andra ord . :D Vi nollade klassen, vår sista ryttare fick tyvärr ett nedslag så vi slutade inte bättre än 6:a trots allt. Efter ritten blev det en lång väntan för att se resultaten. Hisan försökte påkalla min uppmärksamhet på att det kliade under sadeln men lyckade inte med subtila meddelande utan lade sig tillslut ner för att få mig att fatta. Jag har bara min trötthet att ta till försvar. Sadeln åkte omedelbart av och Hisan var nöjd. Dumma matte som inte begriper tyckte han nog. Han är så söt.
Det blev en lång helg. Nästa vecka skall jag ta det lugnare...
Efter gårdagens träningar åkte jag och Fredrik till Köpenhamn för att gå på konsert. R.E.M. spelade och det var en suverän konsert men bra blandning på låtarna. Under gymnasiet var jag helt såld på dem och avgudade deras musik. Det är kul att se sina gamla idoler även om de har "gubbat till sig" en hel del, utseende mässigt då inte musikaliskt. ;)
Vi var hemma vid ett och halv sex ringde klockan igen. Det var dax för tävling.
Det bar av till Munka Ljungby på lagtävling. Jag hade anmält mig även till förklassen eftersom jag inte hade hoppat på ett tag och kände att vi behövde lite repetition innan. Tävlingsplatsen var minst sagt lantlig och framridning och lastbilsparkeringen samsades på en grusbana. Tävlingen var på gräs och det var ju ett litet aber men det har ju regnat rejält sedan senaste tävlingen och det regnade även då. Detta borjade för mjukare underlag men också halare. En tankt nöt var hur lite vågar jag brodda för att Hisan skall tycka att det funkar 100%. Jag valde de kortaste jag har som fortfarande är gräsbrodd. Eftersom jag hade gett mig av till denna tävling helt ensam gjorde jag ett expriment och broddade i släpet. För inte allt för länge sedan tyckte Hisan att det var super läskigt bara du närmade dig honom på fel sätt i släpet, därför har jag inte testat detta innan. Nu är släpet lika tryggt som boxen så det var inget problem, förutom att det var lite trångt för matte.
På framhoppningen fick jag först ett stopp eftersom jag mesred. Därefter satte jag lite tryck i honom och han svarade kanon. Inne på banan i den individuella klassen var det heller inga problem. Vi var felfria fram till sista hindret där vi fick en vinglig väg och tyvärr ramlade bommen ner.
Mitt mål för lagklassen var att göra ett bättre resultat än förra året. (Jag gjorde mina två sämsta starter i lagtävlignen då. Allt annat nollade vi.) Tyvärr var vi bara tre i vårt lag eftersom en deltagare föll av sin häst illa igår. Jag startade tvåa och tjejen som red innan nollade sin ritt. Hisan fick en lång uppvärmning men fick bara två språng på framhoppningen. Väl inne på banan flöt det på bra. Banan var lite backig och i uppförsbackarna fick jag driva honom. I övrigt hoppade han med spänst och kvickhet över alla hinder. När vi kom till de hinder som han rev i klassen innan hoppade han up sig så mycket att jag var på väg ur sadeln. Han lär sig och rättar sig med andra ord . :D Vi nollade klassen, vår sista ryttare fick tyvärr ett nedslag så vi slutade inte bättre än 6:a trots allt. Efter ritten blev det en lång väntan för att se resultaten. Hisan försökte påkalla min uppmärksamhet på att det kliade under sadeln men lyckade inte med subtila meddelande utan lade sig tillslut ner för att få mig att fatta. Jag har bara min trötthet att ta till försvar. Sadeln åkte omedelbart av och Hisan var nöjd. Dumma matte som inte begriper tyckte han nog. Han är så söt.
Det blev en lång helg. Nästa vecka skall jag ta det lugnare...
SMHI lovade regn
Och regnigt blev det i Tingsryd... Men innan vi kom dig hann det hända en massa saker.
I morse vaknade jag men en rejäl förkyling, inte konstigt att jag hade ont i huvudet igår. Det värsta är att jag blir sjukt trög i huvudet när jag är förkyld, normalt är jag inte alltid brightast... så tänk då när jag är extra trögtänkt... ja ja. Strax innan jag vaknade drömde jag om loppet. "Jag skrittade på banan och försökte ta på mig handskarna, starten gick och jag han inte upp till startbilen förrän starten gick... inte blev det omstart heller, helt chanslös var jag..." Jag vaknade med ett ryck före utsatt tid...
Väl i stallet var allt i sin ordning, avfärd var beräknad till klockan 8. Jan och hans barnbarn som är blimekare hade grejat med släpet i går för att få det tiptop inför dagens resa. Det är nyligen besiktigat och fick anmärkning på dämparna. Bromsen gick igenom av någon outgrundlig anledning. Mycket var rostigt och dämparna togs bort. Barnbarnet bedyrade att det funkade fin ändå, påsjutsbromsen justerades. Så långt allt väl. Karin lastades och det bar av, vi skulle köra över Gårdstånga där vi skulle tanka. Vi misstänkte att bromsarna inte var OK så vi kollade när vi ändå stannade. Hjulen var rejält varma och när vi körde där i från så såg vi hur det rök från ena hjulet. Vi kom bara ett par hundra meter innan vi blev stående på motorvägspåfarten. Axeln hade vikt sig. I panik ringde vi ut Monika som har ett liknade släp som Karin kan gilla och bad henne komma till vår undsättning. Så där stod vi i vägrenen med ett havererat släp och häst... inte en ideal start precis.
Monika kom och Karin tog det lugnt, travare har underbart psyke. Hon tykte att det var helt OK att spatsera där vid vägen en stund medan vi växlade släpar.
Sedan bar det av på nytt en dryg halvtimmer försenade. I norra Skåne började det regna och väl framme så inte bara regnade det utan det vräkte ner. Min plan var att värma i samband med provstarten bakom bilen och bli av med min nervositet inför starten. Jag fick låna Jans regnjacka för att spara min till loppet, den hade varit genomsur annars.
-Påminn mig om att jag behöver regnkläder... en sådan där genomskinlig kanske hade funkat... färgerna syns ju igenom då.-
Jag hade i vart fall tänkt till och tagit med mig flera vita ridbyxor så att jag hade något att byta med. Värmningen gick bra, starten också och hon gick ett var i 25-tempo helt utan ansträngning. Jag vände upp och här skyller jag på snoret som invaderade min hjärna, ja någon ursäkt får jag väl ha, för jag mötte startbilen och även om det inte var trångt var det ju en dum grej att göra.
Bytte till torra kläder och vägde in. Jag måste säga att mitt bantningsförsök inte slog väl ut. Jag har ätit mycket tråkigt i en hel vecka till ingen nytta... detta är värt att komma ihåg till nästa gång. Jag får försöka gå ner mera långsiktigt i stället med mer motion och mer genomtänkta måltider kanske.
Så var det dax för lopp. Tingsryd hade den absolut snurrigaste defilering och provstart som jag har varit med om. Vi red in ganska snabbt framför publiken, vände och red snabbt tillbaka för att sedan vända till igen till provstarten... det blev tre ruscher i vart fall.
Sedan var det tydligen kort om tid till starten. Startbilen stod inte alls uppställd där den var när jag värmde så, nu skyller jag på snoret igen, jag fick rida till rejält för att komma runt bort till bilen lagom till att den rullade. Karin som är en dam med mycket åsikter blev vldigt uppjagad av detta och hetsade till det så till den milda grad att hon galopperade. Tog ner henne fort och var i trav igen innan bilen släpte, men det blev en tappstart... återkoppling till min dröm här...
Dålig start ger dåligt lopp. Det gick fort till en början, jag kom in mellan hästar men fick ingen bra lucka. Jag försökte trockla mig fram men det var svårt från mitt dålig utgångsläge, 17,3 blev tiden. Galoppen står med i resultatet, hur den kan göra det begriper jag inte riktigt eftersom starten inte hade gått och hon ställde sig innan bilen släppte... Inga pengar och blöta och skitiga blev vi.
Närmare sex var vi tillbaka i stallet efter alla strapatser och turligt nog hade maskinstationen pressat halmen som kom in. Jan och Fredrik åkte för att se om det gick att köra hem släpet vilket resulterade i att det nu står i vägrenen på E22:an i stället. Hjulet är så snett att det inte går att köra det alls. Pysslade om Hisan lite och påbörjade behandling av hans ink med xxterra salva. Han står mycket vid grinden och tittar nu... han har inte börat stå där och väva än i vart fall. En vecka till måste han vila...
En lång dag är nu till ända och i morgon väntar jobb igen...
I morse vaknade jag men en rejäl förkyling, inte konstigt att jag hade ont i huvudet igår. Det värsta är att jag blir sjukt trög i huvudet när jag är förkyld, normalt är jag inte alltid brightast... så tänk då när jag är extra trögtänkt... ja ja. Strax innan jag vaknade drömde jag om loppet. "Jag skrittade på banan och försökte ta på mig handskarna, starten gick och jag han inte upp till startbilen förrän starten gick... inte blev det omstart heller, helt chanslös var jag..." Jag vaknade med ett ryck före utsatt tid...
Väl i stallet var allt i sin ordning, avfärd var beräknad till klockan 8. Jan och hans barnbarn som är blimekare hade grejat med släpet i går för att få det tiptop inför dagens resa. Det är nyligen besiktigat och fick anmärkning på dämparna. Bromsen gick igenom av någon outgrundlig anledning. Mycket var rostigt och dämparna togs bort. Barnbarnet bedyrade att det funkade fin ändå, påsjutsbromsen justerades. Så långt allt väl. Karin lastades och det bar av, vi skulle köra över Gårdstånga där vi skulle tanka. Vi misstänkte att bromsarna inte var OK så vi kollade när vi ändå stannade. Hjulen var rejält varma och när vi körde där i från så såg vi hur det rök från ena hjulet. Vi kom bara ett par hundra meter innan vi blev stående på motorvägspåfarten. Axeln hade vikt sig. I panik ringde vi ut Monika som har ett liknade släp som Karin kan gilla och bad henne komma till vår undsättning. Så där stod vi i vägrenen med ett havererat släp och häst... inte en ideal start precis.
Monika kom och Karin tog det lugnt, travare har underbart psyke. Hon tykte att det var helt OK att spatsera där vid vägen en stund medan vi växlade släpar.
Sedan bar det av på nytt en dryg halvtimmer försenade. I norra Skåne började det regna och väl framme så inte bara regnade det utan det vräkte ner. Min plan var att värma i samband med provstarten bakom bilen och bli av med min nervositet inför starten. Jag fick låna Jans regnjacka för att spara min till loppet, den hade varit genomsur annars.
-Påminn mig om att jag behöver regnkläder... en sådan där genomskinlig kanske hade funkat... färgerna syns ju igenom då.-
Jag hade i vart fall tänkt till och tagit med mig flera vita ridbyxor så att jag hade något att byta med. Värmningen gick bra, starten också och hon gick ett var i 25-tempo helt utan ansträngning. Jag vände upp och här skyller jag på snoret som invaderade min hjärna, ja någon ursäkt får jag väl ha, för jag mötte startbilen och även om det inte var trångt var det ju en dum grej att göra.
Bytte till torra kläder och vägde in. Jag måste säga att mitt bantningsförsök inte slog väl ut. Jag har ätit mycket tråkigt i en hel vecka till ingen nytta... detta är värt att komma ihåg till nästa gång. Jag får försöka gå ner mera långsiktigt i stället med mer motion och mer genomtänkta måltider kanske.
Så var det dax för lopp. Tingsryd hade den absolut snurrigaste defilering och provstart som jag har varit med om. Vi red in ganska snabbt framför publiken, vände och red snabbt tillbaka för att sedan vända till igen till provstarten... det blev tre ruscher i vart fall.
Sedan var det tydligen kort om tid till starten. Startbilen stod inte alls uppställd där den var när jag värmde så, nu skyller jag på snoret igen, jag fick rida till rejält för att komma runt bort till bilen lagom till att den rullade. Karin som är en dam med mycket åsikter blev vldigt uppjagad av detta och hetsade till det så till den milda grad att hon galopperade. Tog ner henne fort och var i trav igen innan bilen släpte, men det blev en tappstart... återkoppling till min dröm här...
Dålig start ger dåligt lopp. Det gick fort till en början, jag kom in mellan hästar men fick ingen bra lucka. Jag försökte trockla mig fram men det var svårt från mitt dålig utgångsläge, 17,3 blev tiden. Galoppen står med i resultatet, hur den kan göra det begriper jag inte riktigt eftersom starten inte hade gått och hon ställde sig innan bilen släppte... Inga pengar och blöta och skitiga blev vi.
Närmare sex var vi tillbaka i stallet efter alla strapatser och turligt nog hade maskinstationen pressat halmen som kom in. Jan och Fredrik åkte för att se om det gick att köra hem släpet vilket resulterade i att det nu står i vägrenen på E22:an i stället. Hjulet är så snett att det inte går att köra det alls. Pysslade om Hisan lite och påbörjade behandling av hans ink med xxterra salva. Han står mycket vid grinden och tittar nu... han har inte börat stå där och väva än i vart fall. En vecka till måste han vila...
En lång dag är nu till ända och i morgon väntar jobb igen...
Lång dag
Började dagen med stormockning i stallet. Därefter var det start för Lena inne på Jägers.
Hon var lite rastlös på morgonen men det botades med en liten promenad. under värmningen på slingan var hon lugn och snäll och väldigt lyhörd. Jag testade att rida i den lilla sadeln för att "träna upp" lite balans inför nästa start. Jag upplever det som en stor skillnad på att ha brösta eller förbygel på den när det gäller stabiliteten. Lena travade fint och kändes fin.
Inför starten var hon faktiskt lugnare än vanligt. Hon stog snällt på stallgången utan att konstra eller steppa. Väl i loppet såg det bra ut till en början. Hon fick först dödens men kunde släppa till ett annat ekipage. På bortre långsidan började hon sakta in och kastade sig sedan i galopp. Hon kan göra så i bland när hon är uppgiven. Vårt träningsupplägg eller snarare brist på träning har inte fungerat alls. Vi har inte tränat eftersom vi har varit rädda för att ha sönder henne. Att inte träna funkar riktigt dåligt, det har vi ju bevis på nu.
Kusken trodde att hon fick känningar och att det var därför som hon galopperade... det kan faktiskt vara som så att hon är slut som travhäst nu. Jag tycker att hon skall gå till avel, men vi får se. Den lilla svarta såg i vart fall väldigt nöjd ut när hon kom ut i hagen på eftermiddagen.
I och med att jag var ledig från jobbet och vädret var så fint så hade jag beslutat att åka iväg och bada med Hisan. Jag hade bestämt med Djurjouren att åka till Klagshamn för att låta hästarna plaska i vattnet. Djurjouren har en ung islandshäst som verkligen gillar vatten. Ett perfekt sällskap till Hisan som har nojor för att gå i.
Det var lite tång i vattnet i strandkanten men när vi väl hade övertygat hästarna om att det inte var farligt så kom de i och tyckte att det var latjo lajban att plaska i det grunda vattnet. Hisan fick trava och galoppera och jag blev genomblöt av allt stänk där uppe på ryggen. Man känner riktigt hur hästarna tar i och blir bäriga i sina gångarter när de går i vatten, det är häftigt. Nyttig träning är det också och man borde göra det oftare.
Klagsman hade också en terrängbana så jag hoppade några språng innan vi åkte hem. Hindren var ganska slitna och de låt i en sandgrop så det var riktigt tungt för honom att galoppera. Dessutom hade jag klätt på honom den stora galoppsadeln med långa stigläder för att inte riskera förstöra min vanliga. Det funkade hyfsat att hoppa i den även om den erbjuder noll stöd. En härlig ritt blev det i alla fall och det var mysigt att vara ute och rida med sällskap på ett nytt och spännade ställe.
Dagen var inte slut med det utan vi hade bestämt att köra ett pass med Karin och Lillebror. Fram tills nu har det ju stadigt gått framåt för hans del och han har bara blivit trevligare och trevligare att köra och han har dessutom börjat prestera bra. Idag körde vi intervaller i 30-22 fart på banan hemma. Lillebror var mycket lätt att reglera och jag behövde kanppt driva honom. Dessutom travade han fint i svängen alla gånger. Han har haft tendens att dra innåt i svängen men inte idag. Säg det roliga som varar. När vi väl var klara och vände för att skritta hem var han rejält halt. Skadorna på senorna hade gått upp igen. Vi satte honom direkt på kylning och sedan får vi se hur allvarligt det blev. Han som var i princip färdig för att kunna kvala och starta... *ledsen*
Hon var lite rastlös på morgonen men det botades med en liten promenad. under värmningen på slingan var hon lugn och snäll och väldigt lyhörd. Jag testade att rida i den lilla sadeln för att "träna upp" lite balans inför nästa start. Jag upplever det som en stor skillnad på att ha brösta eller förbygel på den när det gäller stabiliteten. Lena travade fint och kändes fin.
Inför starten var hon faktiskt lugnare än vanligt. Hon stog snällt på stallgången utan att konstra eller steppa. Väl i loppet såg det bra ut till en början. Hon fick först dödens men kunde släppa till ett annat ekipage. På bortre långsidan började hon sakta in och kastade sig sedan i galopp. Hon kan göra så i bland när hon är uppgiven. Vårt träningsupplägg eller snarare brist på träning har inte fungerat alls. Vi har inte tränat eftersom vi har varit rädda för att ha sönder henne. Att inte träna funkar riktigt dåligt, det har vi ju bevis på nu.
Kusken trodde att hon fick känningar och att det var därför som hon galopperade... det kan faktiskt vara som så att hon är slut som travhäst nu. Jag tycker att hon skall gå till avel, men vi får se. Den lilla svarta såg i vart fall väldigt nöjd ut när hon kom ut i hagen på eftermiddagen.
I och med att jag var ledig från jobbet och vädret var så fint så hade jag beslutat att åka iväg och bada med Hisan. Jag hade bestämt med Djurjouren att åka till Klagshamn för att låta hästarna plaska i vattnet. Djurjouren har en ung islandshäst som verkligen gillar vatten. Ett perfekt sällskap till Hisan som har nojor för att gå i.
Det var lite tång i vattnet i strandkanten men när vi väl hade övertygat hästarna om att det inte var farligt så kom de i och tyckte att det var latjo lajban att plaska i det grunda vattnet. Hisan fick trava och galoppera och jag blev genomblöt av allt stänk där uppe på ryggen. Man känner riktigt hur hästarna tar i och blir bäriga i sina gångarter när de går i vatten, det är häftigt. Nyttig träning är det också och man borde göra det oftare.
Klagsman hade också en terrängbana så jag hoppade några språng innan vi åkte hem. Hindren var ganska slitna och de låt i en sandgrop så det var riktigt tungt för honom att galoppera. Dessutom hade jag klätt på honom den stora galoppsadeln med långa stigläder för att inte riskera förstöra min vanliga. Det funkade hyfsat att hoppa i den även om den erbjuder noll stöd. En härlig ritt blev det i alla fall och det var mysigt att vara ute och rida med sällskap på ett nytt och spännade ställe.
Dagen var inte slut med det utan vi hade bestämt att köra ett pass med Karin och Lillebror. Fram tills nu har det ju stadigt gått framåt för hans del och han har bara blivit trevligare och trevligare att köra och han har dessutom börjat prestera bra. Idag körde vi intervaller i 30-22 fart på banan hemma. Lillebror var mycket lätt att reglera och jag behövde kanppt driva honom. Dessutom travade han fint i svängen alla gånger. Han har haft tendens att dra innåt i svängen men inte idag. Säg det roliga som varar. När vi väl var klara och vände för att skritta hem var han rejält halt. Skadorna på senorna hade gått upp igen. Vi satte honom direkt på kylning och sedan får vi se hur allvarligt det blev. Han som var i princip färdig för att kunna kvala och starta... *ledsen*
Lång helg med funderingar
I fredags red jag en kort tur i skogen för att rasta Hisan lite innan tävlingen. Han var pigg och glad och vi hade det mysigt.
I lördags bar det av upp till Fjälkestad norr om Kristianstad för en "derbylik" tävling. Det skulle alltså ingå specialhider så som vatten, pulvermangrav och bank. Hisan brukar hoppa bra på sådana hinder och det gjorde han denna gången också.
Han hoppade dock sämre på de vanliga hindren...
På framridningen var det mycket osäkerhet. Jag blir stressad av alla som höjer och höjer och Hisan blir springig. Med Emmys hjälp, hon var med som skötare, så kunde jag slappna av och fåtill det. Piia hade sagt att jag nog skulle hoppa fram ordentligt så att jag slappnade av och det gjorde jag.
Inne på banan 1m så kom vi fel på en vanlig oxer som vi rev grovt och ytterligare ett hinder åkte ner på slutet.
I 1.10 klassen fick jag ett stopp på grund av att jag missade vägen lite och styrde på mycket plumt. Innan hade jag fått ett dumt stopp till och något hinder ner plus tidsfel. Det var inget roligt resultat.
Vad man kan säga om ritterna var att flytet saknades. Vi brukar kunna rulla på i en bra galopp och då brukar avstånd och sådant bara stämma när vi väl är inne på banan. Nu stämmde inget alls.
Emmy hade med sig sin fina kamera så det blev i alla fall fina bilder.
På söndagen var det final och jag åkte upp igen. Vilket kanske var dumt men jag tänkte nog att det skulle gå bättre när han hade sett alla hinder. Det gick ännu sämre. Finalen låg på 1m och det skall inte vara något problem, jag tränar ju på bra mycket högre höjder än så.
Framhoppningen gick som en dans och han kändes kanon fin. Men på tredje hindret inne på banan ville inte Hisan hoppa. Han snubblade till lite mellan hinder två och tre men tappade inte så mycket galopp ändå. Visst red jag en dålig väg men det är låga hinder och i nästa anridning ville han inte heller. Jag utgick då från klassen. Jag hade förstått om det hade gällt stora hinder eller liknade där jag spänner mig massor men nu står jag villrådig.
Jag har tränat massor, försökt att få ordning på min sits, etc. Och visst har jag massor kvar men detta är ju fel utveckling. Jag föröker lära mig mer men det går bara sämre och sämre när det borde gå bättre ju mer man lär sig ju.
Kanske gör jag för stor affär av det för i allt markarbete känns han som en miljon, Mjuk och smidig och studtals mycket bärig. Han tränar även bra i hoppningen. De problem vi har haft där har alltid haft en logisk felkälla. (Matte är rädd för höga hinder eller ytterbogen flyter ut, dålig galopp eller liknade.)
Eftersom jag inte bara kan köpa att det är problem utan att analysera sönder det så... här kommer en lista på tänk bara orsaker:
Matte rider kasst - detta jobbar vi ju på och ibland är det orsaken till vissa problem... men ju mer träning jag lägger ner ju bättre borde det ju bli...
Gräsbanan är hård - i år har det varit tort och därför hårt. Mestadels av tävlingarn ajag har åkt på på sistonne har varit på gräs, vi tränar på grus. Kanske känner Hisan av något litet som gör att han blir ovillig ta i och hoppa... Tidigare har jag upplevt problem med att han har varit för hårt broddad... lite brodd måste han ju ha på gräs med detta var inte problemet nu sist.
Bromsar - Det var otroligt mycket bromsar på tävlingsplatsen. De stör Hisan otroligt mycket. Till vardags brukar jag inte ha flygmedel på eftersom vi inte har så mycket sådana hemma. Nu är det åtgärdat i alla fall. Han Switchades igår...
Träningen - Kan jag ha tränat för mycket och han är "trött" på att hoppa
+Eller så tränar jag för lite... Kanske har jag tävlat för mycket? Men förra året tävlade jag mera och då gick det super bra. Vi plockade ju rosetter som bara den. Skilladne från förra året är att jag har gått upp till avdeling A och rider klasser med omhoppning. Vi har nollat flertalet rundor i år också men på dåliga tider så det har inte gett placering. Jag tävlade mer varierat förra sässongen när det gäller underlaget.
Press - Jag har tidigare sagt att jag känner att jag har prestationsångest eftersom det gick så bra tidigare. Nu har det ju blivit mycket tävligar så den borde ju släppa... tycker man ju.
Jag har nu bokat in en tid hos vetrinären i nästa vecka för att se om det är något som stör honom innan jag ändrar träningsupplägg eller så. Fram tills dess tränar jag på som vanligt, han känns ju fräsch så det borde inte vara något men man vet ju aldrig. Kanske borde han bara vila?
I lördags bar det av upp till Fjälkestad norr om Kristianstad för en "derbylik" tävling. Det skulle alltså ingå specialhider så som vatten, pulvermangrav och bank. Hisan brukar hoppa bra på sådana hinder och det gjorde han denna gången också.
Han hoppade dock sämre på de vanliga hindren...
På framridningen var det mycket osäkerhet. Jag blir stressad av alla som höjer och höjer och Hisan blir springig. Med Emmys hjälp, hon var med som skötare, så kunde jag slappna av och fåtill det. Piia hade sagt att jag nog skulle hoppa fram ordentligt så att jag slappnade av och det gjorde jag.
Inne på banan 1m så kom vi fel på en vanlig oxer som vi rev grovt och ytterligare ett hinder åkte ner på slutet.
I 1.10 klassen fick jag ett stopp på grund av att jag missade vägen lite och styrde på mycket plumt. Innan hade jag fått ett dumt stopp till och något hinder ner plus tidsfel. Det var inget roligt resultat.
Vad man kan säga om ritterna var att flytet saknades. Vi brukar kunna rulla på i en bra galopp och då brukar avstånd och sådant bara stämma när vi väl är inne på banan. Nu stämmde inget alls.
Emmy hade med sig sin fina kamera så det blev i alla fall fina bilder.
På söndagen var det final och jag åkte upp igen. Vilket kanske var dumt men jag tänkte nog att det skulle gå bättre när han hade sett alla hinder. Det gick ännu sämre. Finalen låg på 1m och det skall inte vara något problem, jag tränar ju på bra mycket högre höjder än så.
Framhoppningen gick som en dans och han kändes kanon fin. Men på tredje hindret inne på banan ville inte Hisan hoppa. Han snubblade till lite mellan hinder två och tre men tappade inte så mycket galopp ändå. Visst red jag en dålig väg men det är låga hinder och i nästa anridning ville han inte heller. Jag utgick då från klassen. Jag hade förstått om det hade gällt stora hinder eller liknade där jag spänner mig massor men nu står jag villrådig.
Jag har tränat massor, försökt att få ordning på min sits, etc. Och visst har jag massor kvar men detta är ju fel utveckling. Jag föröker lära mig mer men det går bara sämre och sämre när det borde gå bättre ju mer man lär sig ju.
Kanske gör jag för stor affär av det för i allt markarbete känns han som en miljon, Mjuk och smidig och studtals mycket bärig. Han tränar även bra i hoppningen. De problem vi har haft där har alltid haft en logisk felkälla. (Matte är rädd för höga hinder eller ytterbogen flyter ut, dålig galopp eller liknade.)
Eftersom jag inte bara kan köpa att det är problem utan att analysera sönder det så... här kommer en lista på tänk bara orsaker:
Matte rider kasst - detta jobbar vi ju på och ibland är det orsaken till vissa problem... men ju mer träning jag lägger ner ju bättre borde det ju bli...
Gräsbanan är hård - i år har det varit tort och därför hårt. Mestadels av tävlingarn ajag har åkt på på sistonne har varit på gräs, vi tränar på grus. Kanske känner Hisan av något litet som gör att han blir ovillig ta i och hoppa... Tidigare har jag upplevt problem med att han har varit för hårt broddad... lite brodd måste han ju ha på gräs med detta var inte problemet nu sist.
Bromsar - Det var otroligt mycket bromsar på tävlingsplatsen. De stör Hisan otroligt mycket. Till vardags brukar jag inte ha flygmedel på eftersom vi inte har så mycket sådana hemma. Nu är det åtgärdat i alla fall. Han Switchades igår...
Träningen - Kan jag ha tränat för mycket och han är "trött" på att hoppa
+Eller så tränar jag för lite... Kanske har jag tävlat för mycket? Men förra året tävlade jag mera och då gick det super bra. Vi plockade ju rosetter som bara den. Skilladne från förra året är att jag har gått upp till avdeling A och rider klasser med omhoppning. Vi har nollat flertalet rundor i år också men på dåliga tider så det har inte gett placering. Jag tävlade mer varierat förra sässongen när det gäller underlaget.
Press - Jag har tidigare sagt att jag känner att jag har prestationsångest eftersom det gick så bra tidigare. Nu har det ju blivit mycket tävligar så den borde ju släppa... tycker man ju.
Jag har nu bokat in en tid hos vetrinären i nästa vecka för att se om det är något som stör honom innan jag ändrar träningsupplägg eller så. Fram tills dess tränar jag på som vanligt, han känns ju fräsch så det borde inte vara något men man vet ju aldrig. Kanske borde han bara vila?
Diskad
Lena startade idag och jag lät Jessica rida på Hisan.
Åkte ut till stallet ganska tidigt och pysslade med Lena inför starten. Gick med henne en liten sväng och jobbade lite men träningen med bommarna i hopp om att hon skulle bli lite lugnare i loppet.
Värmingen gick super. Jag red henne på det tvådelade på slingan och hon höll sig lugn hela vägen trots att vi var inne på Jägers. Mina ben tyckte dock at det avr superjobbigt att rida i galoppsadeln, det är en månad sedan jag satt i den sist. Lena travade bra även om jag inte lät henne gå fort.
Hon höll sig lugn i stallet men stressade till det lite när hon stod i stallet med vagnen innan start. Niklas kom och körde ut, hon såg hyfsat lugn ut i detta läget. I provstarten såg man dock hur hon eldade på och blev het.
Hon laddade rejält i starten och låg på i rygg så att Niklas kvickt fick styra ut henne i andra spår. Väl där såg det ut som om det skulle gå bra men loppet gick fort och eftersom Lenas ben inte är helt kuranta så bryter hon gärna ner när hon går i doseringen. I det läget när hon måste styras ut för att inte falla ner mot innerspår föll hon i galopp och det loppet var över.
För att hon skall kunna gå ett bra lopp måste hon tydligen gå på innerspår. Kruxet är bara att hålla henne lugn där så att hon slappnar av och inte pullar och nästan springer upp i vagnen framför. Klurigt det där.
I morgon får vi se hur hon tog detta loppet och sedan får vi se hur vi skall gå vidare.
Åkte ut till stallet ganska tidigt och pysslade med Lena inför starten. Gick med henne en liten sväng och jobbade lite men träningen med bommarna i hopp om att hon skulle bli lite lugnare i loppet.
Värmingen gick super. Jag red henne på det tvådelade på slingan och hon höll sig lugn hela vägen trots att vi var inne på Jägers. Mina ben tyckte dock at det avr superjobbigt att rida i galoppsadeln, det är en månad sedan jag satt i den sist. Lena travade bra även om jag inte lät henne gå fort.
Hon höll sig lugn i stallet men stressade till det lite när hon stod i stallet med vagnen innan start. Niklas kom och körde ut, hon såg hyfsat lugn ut i detta läget. I provstarten såg man dock hur hon eldade på och blev het.
Hon laddade rejält i starten och låg på i rygg så att Niklas kvickt fick styra ut henne i andra spår. Väl där såg det ut som om det skulle gå bra men loppet gick fort och eftersom Lenas ben inte är helt kuranta så bryter hon gärna ner när hon går i doseringen. I det läget när hon måste styras ut för att inte falla ner mot innerspår föll hon i galopp och det loppet var över.
För att hon skall kunna gå ett bra lopp måste hon tydligen gå på innerspår. Kruxet är bara att hålla henne lugn där så att hon slappnar av och inte pullar och nästan springer upp i vagnen framför. Klurigt det där.
I morgon får vi se hur hon tog detta loppet och sedan får vi se hur vi skall gå vidare.
All time low och avsittning
Jag åkte ju som bekant på tävling ändå till slut...
Svullnaden var nere och vetrinären hade inget att anmärka på vid besiktningen. Däremot fick matte ett av sina vanliga hjärnsnörp lagom till när första klassen började.
Framridningen gick bra och jag hade full koll på ridhusets tak för att inte titta ner. Framhoppningen kändes super och Hisan hoppade utan att tveka och kändes kanon.
Väl inne på banan föll mitt fokus på att räta upp mig (trycka ut ryggraden) och att hålla blicken rakt fram. Min hjärna kunde visst inte processa mer än det så tydligen glömde jag att jag skulle rida också... *suckar djupt*. All energi försvann ur galoppen och Hisan som undrade vad hans matte sysslade med där uppe med blicken i fjärran tyckte nog att han inte behövde hoppa det där läskiga hindret med "Tinas fötter" skrivet på som var nummer ett och slog på en tvärnit i absolut sista sekund. Matte fick hoppa hindret själv, och det var den klassen. Det var bara att slokörad knalla ut med hästen från banan och banna sig själv för att man är så urbota dum.
Jag bestämde mig för att inte lämna in handduken helt utan att starta i nästa klass ändå. Om det var ett smart beslut vet jag inte. Men sagt och gjort jag skulle starta 1.20 efter fösta klassens kapitala misslyckade.
Jag red fram annorlunda med fokus på energi och att Hisan skulle fram till varje pris.
Han var jättefin på framridningen och hoppade kalas igen men med mycket mer tryck.
Inne på banan hoppande han bra, han rev tyvärr nummer två och hoppade utan problem de 5 första hindren. 5:an var en trippelbarr som var 1.60 bred som jag tyckte var lite stor men det var inget problem. Mot nummer 6 som var ett hindermed vatten gav jag honom en mycket dålig och vinglig anridning och jag tar helt på mig skulden till att han stannade. I nästa anrindning hoppade han utan problem men jag tappade fokus och det blev ett stopp till på kombinationen som var näst sista hindret vilket medförde uteslutning.
Upplägget (mycket skritt och mindre jobb än vanligt) inför denna tävling var dåligt och jag red inte så fokuserat (eller fokus på fel saker...) som jag brukar. Därav det dåliga resultatet. Men måste jag göra något nytt konstigt fel varje gång?
Föresten såg jag finnen som Djurjouren tyckte red så bra på tävlingen. Han red helt klart de mest harmoniska ritterna jag har sett på länge. Kul att se, tyvärr gick det ändå inte så bra för honom.
Tillbaka i stallet hade vi en massa skor att spika på travhästarna som tyckte att det var bäst att ställa dem i hagen.
Jag hade lite mental träning med Lena som snabbt var med på noterna om hur hon skulle gå i bomövningen. Hon hade lättast för att få till övningen när hon böjde sig åt höger... stelare i vänster typ, och det kan ju kanske stämma med att det är i den sidan som hon biter sig fast om hon får.
Dessutom hann vi med stormockning i stallet.
Svullnaden var nere och vetrinären hade inget att anmärka på vid besiktningen. Däremot fick matte ett av sina vanliga hjärnsnörp lagom till när första klassen började.
Framridningen gick bra och jag hade full koll på ridhusets tak för att inte titta ner. Framhoppningen kändes super och Hisan hoppade utan att tveka och kändes kanon.
Väl inne på banan föll mitt fokus på att räta upp mig (trycka ut ryggraden) och att hålla blicken rakt fram. Min hjärna kunde visst inte processa mer än det så tydligen glömde jag att jag skulle rida också... *suckar djupt*. All energi försvann ur galoppen och Hisan som undrade vad hans matte sysslade med där uppe med blicken i fjärran tyckte nog att han inte behövde hoppa det där läskiga hindret med "Tinas fötter" skrivet på som var nummer ett och slog på en tvärnit i absolut sista sekund. Matte fick hoppa hindret själv, och det var den klassen. Det var bara att slokörad knalla ut med hästen från banan och banna sig själv för att man är så urbota dum.
Jag bestämde mig för att inte lämna in handduken helt utan att starta i nästa klass ändå. Om det var ett smart beslut vet jag inte. Men sagt och gjort jag skulle starta 1.20 efter fösta klassens kapitala misslyckade.
Jag red fram annorlunda med fokus på energi och att Hisan skulle fram till varje pris.
Han var jättefin på framridningen och hoppade kalas igen men med mycket mer tryck.
Inne på banan hoppande han bra, han rev tyvärr nummer två och hoppade utan problem de 5 första hindren. 5:an var en trippelbarr som var 1.60 bred som jag tyckte var lite stor men det var inget problem. Mot nummer 6 som var ett hindermed vatten gav jag honom en mycket dålig och vinglig anridning och jag tar helt på mig skulden till att han stannade. I nästa anrindning hoppade han utan problem men jag tappade fokus och det blev ett stopp till på kombinationen som var näst sista hindret vilket medförde uteslutning.
Upplägget (mycket skritt och mindre jobb än vanligt) inför denna tävling var dåligt och jag red inte så fokuserat (eller fokus på fel saker...) som jag brukar. Därav det dåliga resultatet. Men måste jag göra något nytt konstigt fel varje gång?
Föresten såg jag finnen som Djurjouren tyckte red så bra på tävlingen. Han red helt klart de mest harmoniska ritterna jag har sett på länge. Kul att se, tyvärr gick det ändå inte så bra för honom.
Tillbaka i stallet hade vi en massa skor att spika på travhästarna som tyckte att det var bäst att ställa dem i hagen.
Jag hade lite mental träning med Lena som snabbt var med på noterna om hur hon skulle gå i bomövningen. Hon hade lättast för att få till övningen när hon böjde sig åt höger... stelare i vänster typ, och det kan ju kanske stämma med att det är i den sidan som hon biter sig fast om hon får.
Dessutom hann vi med stormockning i stallet.
Att jag aldrig lär mig!
Lördagens tävling gick fel på en massa vis. Först glömde jag mina stövlar hemma. Tog mina jodpur och shortchaps i stället. Problemet är bara att de skorna inte är ingångna, och visst fick jag skoskav...
När vi kom fram till tävlingsplasen på eftermiddagen kände jag mig äckelhungrig och beslutade att äta efter första klassen. Det var inte heller så smart, jag måste ha haft en riktig "dum-dag", för jag blev aldeles matt och nästan lite yr strax innan ritten. Skuttade över det rättuppstående hindret några gånger utan problem men när vi skulle hoppa oxern var det en massa folk där och fipplade med den så jag blev osäker vilket medförde att Hisan vägrade. Vi kom över en gång med fick sedan problem igen. Typiskt nog står Jens Fredriksson där och undrar om han inte skall sänka åt mig eftersom han ser att jag har problem. Mycket trevligt och eftertänksam men ändå pinsamt jobbigt för mig, varför kan inte allt klaffa när en kändis står och tittar på framhoppningen?? Vi kom över tillslut och det kändes bra.
Väl inne på banan så står Hisan emot framför ett hinder (nummer två på bilden nedan) där det är jord framför och inte gräs. Jag som är matt eftersom jag inte har ätit ordentligt har lång reaktionsförmåga och vi får ett stopp. Vi styr på igen och han hoppar resten av banan utan problem.
Till nästa klass såg jag till att få mat i magen och mådde mycket bättre. Jag hade förra tävlingens 2 tidsfel i färskt minne så jag såg till att Hisan var ordentligt framme och började gasa långt innan startlinjen. Tyvärr kom vi fel på första vilket resulterade i ett nedslag. Resten av banan hoppade han super i ett friskt tempo.
Så kan det gå när inget riktigt vill sig och jag gör en massa missar.
På förmiddagen innan vi packade in Hisan i transporten hann jag med att köra ett jobb med Lillebror tillsammans med Jan och Karin. Jag hade Leos höga sulky eftersom den vanliga är på tillfixning i Jans garage och vi ville se om han blev hjälpt av sidostängerna när det går lite snabbare. Han har haft en tendens att springa lite med baken åt vänster.
Det var en mysko känsla att sitta så högt bakom en så liten häst kan jag lova. Det kanske kan liknas lite vid ponnykörning? Jag såg verkligen hela ryggen på hästen vilket i och för sig var intressant.
Han gick någon intervall i 20-tempo och visst hjälpte stången massor, han var fin men låg på mot stången rejält i svängen. Nästa jobb blir inne på Jägers i nästa vecka. Vet dock inte när än.
Idag har varit en vilodag. Jag har fixat och donat i stallet men hästarna har fått vila likom mina stackars muskler i armar och ben.
När vi kom fram till tävlingsplasen på eftermiddagen kände jag mig äckelhungrig och beslutade att äta efter första klassen. Det var inte heller så smart, jag måste ha haft en riktig "dum-dag", för jag blev aldeles matt och nästan lite yr strax innan ritten. Skuttade över det rättuppstående hindret några gånger utan problem men när vi skulle hoppa oxern var det en massa folk där och fipplade med den så jag blev osäker vilket medförde att Hisan vägrade. Vi kom över en gång med fick sedan problem igen. Typiskt nog står Jens Fredriksson där och undrar om han inte skall sänka åt mig eftersom han ser att jag har problem. Mycket trevligt och eftertänksam men ändå pinsamt jobbigt för mig, varför kan inte allt klaffa när en kändis står och tittar på framhoppningen?? Vi kom över tillslut och det kändes bra.
Väl inne på banan så står Hisan emot framför ett hinder (nummer två på bilden nedan) där det är jord framför och inte gräs. Jag som är matt eftersom jag inte har ätit ordentligt har lång reaktionsförmåga och vi får ett stopp. Vi styr på igen och han hoppar resten av banan utan problem.
Till nästa klass såg jag till att få mat i magen och mådde mycket bättre. Jag hade förra tävlingens 2 tidsfel i färskt minne så jag såg till att Hisan var ordentligt framme och började gasa långt innan startlinjen. Tyvärr kom vi fel på första vilket resulterade i ett nedslag. Resten av banan hoppade han super i ett friskt tempo.
Så kan det gå när inget riktigt vill sig och jag gör en massa missar.
På förmiddagen innan vi packade in Hisan i transporten hann jag med att köra ett jobb med Lillebror tillsammans med Jan och Karin. Jag hade Leos höga sulky eftersom den vanliga är på tillfixning i Jans garage och vi ville se om han blev hjälpt av sidostängerna när det går lite snabbare. Han har haft en tendens att springa lite med baken åt vänster.
Det var en mysko känsla att sitta så högt bakom en så liten häst kan jag lova. Det kanske kan liknas lite vid ponnykörning? Jag såg verkligen hela ryggen på hästen vilket i och för sig var intressant.
Han gick någon intervall i 20-tempo och visst hjälpte stången massor, han var fin men låg på mot stången rejält i svängen. Nästa jobb blir inne på Jägers i nästa vecka. Vet dock inte när än.
Idag har varit en vilodag. Jag har fixat och donat i stallet men hästarna har fått vila likom mina stackars muskler i armar och ben.
Rosett och tidsfel
Igår tog jag in en Hisan från hagen som givetvis hade tappat ena bakskon också. Himla bra dagen före tävlinge. Skall det fortsätta såhär får jag mycket träning i att slå på tappskor. ;) Efter lite bök med att hitta en passande sko så fickjag på den och satte i lite extra söm i de andra. Därefter red jag och Jenni ut. Vi tog Billebjärsrundan.
Berra håller ett lite för högt tempo över lag, det bli lite för mycket fläng för att hänga med. Jag brukar ju "rida" även när jag rider ut och har min ställen där jag rider i kortgalopp och där jag bryter av och gör övningar. Inte så att det behöver följas slaviskt men jag brukar ha en plan i alla fall. I Skrylleskogen lät Jenni honom galoppera på i ett raskt tempo, jag tycker att vägen är för hård för den farten och det blev inte så harmoniskt för Hisans del eftersom han inte fick följa med i kompisens takt. Han uppför ju sig men han gillar inte när han inte får springa.
När vi var tillbaka plåstrades damerna om och fick sig en promenad på travbanan. Karin fick sluta sin streptoselin behandling och fick vara utan bandage. Det går framåt. Lena fick ha sina Back-on-track på, de brukar ju hjälpa henne.
Idag har det varit tävling Från början hade jag tänkt att stryka mig till förmån för licenslopp med Lillebror men eftersom vi inte var säkra på hans fräschör så blev det hoppning. Jag var sen ut till stallet och kom sent till tävlingsplatsen. Hastade på broddarna och med skonas skick så blev det inte mer än en brodd per sko (isbroddar fram och gräs bak, jag har inte hittat tillräckligt korta gräsbrodd än). De ropade upp mig till framhoppningen innan jag var klar med all utrustning, jäktigt. Han dock rida fram något så när innan det var min tur. Hisan verkade tycka att det var lagom med fäste för han hoppade som en gud. Bjöd på hindren och det blev rytmiskt och fint. Vi nollade i första klassen.
Till andra klassen blev det lugnare och framridningen kändes kanon. Inga tendenser till att vägra som i början av året. Inne på banan hoppade han också fint men jag höll honom i ett för långsamt tempo. Det blev 2 tidsfel även om jag red för mig vågade vägar. Tidsfelen kostade mig placeringen, jag låg som 12:e placerad ända till sita ryttaren kom in på banan. Han red bra och puttade ner mig till fösta utanför. Surt, men sådant är livet...
Skrittade sedan damerna. Båda uppförde sig hyfsat dåligt och hoppade och for i grimskaftet. I morgon skrittas Lena uppsuttet och Karin i vagn så skall det nog bli andra bullar av.
Berra håller ett lite för högt tempo över lag, det bli lite för mycket fläng för att hänga med. Jag brukar ju "rida" även när jag rider ut och har min ställen där jag rider i kortgalopp och där jag bryter av och gör övningar. Inte så att det behöver följas slaviskt men jag brukar ha en plan i alla fall. I Skrylleskogen lät Jenni honom galoppera på i ett raskt tempo, jag tycker att vägen är för hård för den farten och det blev inte så harmoniskt för Hisans del eftersom han inte fick följa med i kompisens takt. Han uppför ju sig men han gillar inte när han inte får springa.
När vi var tillbaka plåstrades damerna om och fick sig en promenad på travbanan. Karin fick sluta sin streptoselin behandling och fick vara utan bandage. Det går framåt. Lena fick ha sina Back-on-track på, de brukar ju hjälpa henne.
Idag har det varit tävling Från början hade jag tänkt att stryka mig till förmån för licenslopp med Lillebror men eftersom vi inte var säkra på hans fräschör så blev det hoppning. Jag var sen ut till stallet och kom sent till tävlingsplatsen. Hastade på broddarna och med skonas skick så blev det inte mer än en brodd per sko (isbroddar fram och gräs bak, jag har inte hittat tillräckligt korta gräsbrodd än). De ropade upp mig till framhoppningen innan jag var klar med all utrustning, jäktigt. Han dock rida fram något så när innan det var min tur. Hisan verkade tycka att det var lagom med fäste för han hoppade som en gud. Bjöd på hindren och det blev rytmiskt och fint. Vi nollade i första klassen.
Till andra klassen blev det lugnare och framridningen kändes kanon. Inga tendenser till att vägra som i början av året. Inne på banan hoppade han också fint men jag höll honom i ett för långsamt tempo. Det blev 2 tidsfel även om jag red för mig vågade vägar. Tidsfelen kostade mig placeringen, jag låg som 12:e placerad ända till sita ryttaren kom in på banan. Han red bra och puttade ner mig till fösta utanför. Surt, men sådant är livet...
Skrittade sedan damerna. Båda uppförde sig hyfsat dåligt och hoppade och for i grimskaftet. I morgon skrittas Lena uppsuttet och Karin i vagn så skall det nog bli andra bullar av.
Hopptävling - back to basic
Jag kan verkligen inte bedömma när min start skall vara på tävling. Idag var jag på plats ca 1h för tidigt. Att jag aldrig lär mig *suck*.
Jag hade ju anmält mig till de lägsta klasserna för att få självförtroende. Och 90 kändes verkligen lågt. Det tyckte nog Hisan också. Han hoppade kanon och vi dubbelnollade efter en hermonisk runda. Jag slutade 12:a där de 10 fösta var placerade. Lite surt men det är nollorna som räknas.
Foto: Emmy Persson
I en meter var det stilbedömning. Det var en av de avgörade orsakerna till att jag faktiskt anmälde mig till denna tävlingen. Det var bra länge sedan jag var med i en stilhoppning. Det måste ha varit på ett SAM senast tror jag, i Göteborg kanske. Hur som skulle det bli kul att få sin ritt bedömd.
Hisan hoppade jättebra och vi nollade grunden. Vi hade bara en liten komunikationsmiss inför hinder nummer 5 men det spelade ingen roll. Jag rätade upp mig och Hisan tog det som en förhållning (klumpigt av mig). Vi klarade hindret med hoppet blev lite kantigt. I omhoppningen lyckades jag göra ett par riktigt fina svängar men så när vi kom till sista hindret trodde jag nog att jag hade även denna omhoppning i hamn så jag slutade rida och då gick det ju som det gick. Hisan sa: Hidret är jätteGUUULT matte, ihhh! Och så fick vi ett stopp. Vi hamnade ändå i top 20 på resultatlistan av 58 startande så jag är nöjd ändå. Jag behöver dock jobba mera med flåset känner jag.
Foto: Emmy Persson
På stilprotokollet står det:
Ryttarens sits - mellan hinder: 7
Ryttarens sits - över hinder: 7
Vägval: 7
Tempo och balans: 6
Sammanlagt helhetsintryck: 7
Summa: 34 av 50.
Gräsligt
Årets gräsdebut skedde idag på Södra Sallerups gräsbana. Framridningen och framhoppningen gick som en dans. Jag rätade på mig, Hisan hoppade med ett enormt självförtroende och alla våra tidigare problem med stopp på framridningen var som bortblåsta. Han hoppade helt underbart.
Väl inne på banan fick vi ett kanonsprång över första. Han hoppade väl över med mycket rygg. Inför nästa blev det som en gång innan i Dagstorp. Broddarna bet i gräset, distansen stämde inte och hoppet blev konstigt. De två näst kommande sprången kändes likadant. Hisan galopperade på men han lixom fastnade i varje språng. I svängen till hinder nummer 5 stämde det således inte alls och han kunde inte hoppa. Ny anridning och inga problem. I svängen mot 7:an hände samma sak igen och vi var uteslutna. Dock hoppade han 7:an igen innan jag lämnade banan.
De stoppen vi har haft problem med på träningarna var inte alls av samma karktär som de idag. Kanske var han för hårt broddad? Ryttarfel igen? Något annat som spökar? Ingen aning faktiskt.
Hur som strök jag mig från 1.20 för att inte utsätta oss för för svåra utmaningar. Nu tänkte jag dra mig tillbaka från tävlingarna till förmån för träning. Nästa gång jag anmäler oss till tävling skall det vara med självförtroendet sprutande ur våra öron och då kommer vi att vara svårslagna. :D
Väl tillbaka i stallet blev det spontangrilling och öldrickande i det underbara vädret. Den ursprungliga planen var ju att fixa med elstängslet men öl är ju så mycket godare.
Medan vi nyktrade till hann med att anmäla Lena till Halmstad med spårförbehåll i alla fall. Vi får se om vi kommer med i loppet i morgon.
Upp som en sol och ner som en pannkaka
Igår var det hoppträning med Hisan. Den en gången känns det underbart rätt. Det bara stämmer, Hisan hoppar och mitt självförtroende är på topp. Nästa träning har jag problem redan vid första hindret på ca 60cm. Det måste bero på min inställning på något vis. Eller kan jag rida så illa ena dagen och tydligen ganska ok nästa?
Helt klar är att jag har problemet accentueras det sista språnget språnget innan hindret. Bertil säger att jag kniper med knäna och säpper stödet i tyglarna. Jag gör detta ganska omedvetet eftersom jag varge gång jag rider an tänker "ha hästen framför mig, håll kontakte och hålla om med benen". Likväl gör jag samma grej gång på gång. När det tydligt brister hos mig så känns det ibland hopplöst och då gå självförtroendet i botten. Bertil gav en talande liknelse: Han säger att jag säger åt Hisan här kommer hindert, hjälp mig. Hisan säger där är hindret nä hjälp du mig. Detta leder till moment 22... Jag behöver nog mental hjälp här. Jag är inte rädd för hoppningen men jag är osäker, orutinerad och har en motsägelsefull sits. Hisan är en klippa dock och det är helt rätt av honom att stanna när jag överger honom, min förhoppning är att jag skall kunna stötta honom mera. Träningen avslutades med en bana som kändes bra, när han klipper i i sprången känns han helt enkelt underbar.
1 maj spenderades på Jägersro. Det var nog första gången sedan jag flyttade till Lund som jag inte befann mig på AF-borgens tak för att lyssna på studentsångarna och dricka champagne. Trist men jag hade lovat att ställa upp på Gentlemannadagen. Förmiddagen spenderades med att dela ut program och godis till besökarna. Vid lunch åkte vi tillbaka till stallet för att hämta Leo som startade. Jan jagade Leo och Lillebror medan jag tog en tur på Lena. Jag fick en av mina vanliga infall. Det spöregnade och jag ville skona lädersadeln så monté grejerna och red ut i skogen. Vissa av mina infall är mindre lyckade men detta föll ut väl. Lena var avslappnade och härlig. Magin med det nya bettet infann sig. Hon har hängt sig lite på bettet på sistonne men idag var hon brai munnen och tog bara ett mjukt stöd. Jag testade att "strypa tyglen" när jag red och hon svarade bra. Förutom att hon har väldiga problem att stanna ordentligt. Men det är ingen nyhet i och försig. Jag försökte stå med rumpan nära sadeln och det var nog nyttigt för mig. Jag behöver rida mer i den sadeln för att utvecklas. Lena är dessutom en bra kandidat att träna på. Hon är van att ridas nu och är minimalt tittig vilket gör att man slipper oroa sig för tvära kast. Vi kom tillbaka hyfsat blöta efter en mysig ridtur i hällregnet.
Leo galopperade tyvärr i loppet och blev diskad. Enligt kusken fick han inte fäste i den nylaggda och blöta banan så även om han sprang kom han inte framåt. Blött och tugnt passar honom tydligen inte alls. Han var mycket trevligare att skritta av i vagn än tidigare i alla fall så långsamträningen hemma har gett något resultat i alla fall. ;)
Helt klar är att jag har problemet accentueras det sista språnget språnget innan hindret. Bertil säger att jag kniper med knäna och säpper stödet i tyglarna. Jag gör detta ganska omedvetet eftersom jag varge gång jag rider an tänker "ha hästen framför mig, håll kontakte och hålla om med benen". Likväl gör jag samma grej gång på gång. När det tydligt brister hos mig så känns det ibland hopplöst och då gå självförtroendet i botten. Bertil gav en talande liknelse: Han säger att jag säger åt Hisan här kommer hindert, hjälp mig. Hisan säger där är hindret nä hjälp du mig. Detta leder till moment 22... Jag behöver nog mental hjälp här. Jag är inte rädd för hoppningen men jag är osäker, orutinerad och har en motsägelsefull sits. Hisan är en klippa dock och det är helt rätt av honom att stanna när jag överger honom, min förhoppning är att jag skall kunna stötta honom mera. Träningen avslutades med en bana som kändes bra, när han klipper i i sprången känns han helt enkelt underbar.
1 maj spenderades på Jägersro. Det var nog första gången sedan jag flyttade till Lund som jag inte befann mig på AF-borgens tak för att lyssna på studentsångarna och dricka champagne. Trist men jag hade lovat att ställa upp på Gentlemannadagen. Förmiddagen spenderades med att dela ut program och godis till besökarna. Vid lunch åkte vi tillbaka till stallet för att hämta Leo som startade. Jan jagade Leo och Lillebror medan jag tog en tur på Lena. Jag fick en av mina vanliga infall. Det spöregnade och jag ville skona lädersadeln så monté grejerna och red ut i skogen. Vissa av mina infall är mindre lyckade men detta föll ut väl. Lena var avslappnade och härlig. Magin med det nya bettet infann sig. Hon har hängt sig lite på bettet på sistonne men idag var hon brai munnen och tog bara ett mjukt stöd. Jag testade att "strypa tyglen" när jag red och hon svarade bra. Förutom att hon har väldiga problem att stanna ordentligt. Men det är ingen nyhet i och försig. Jag försökte stå med rumpan nära sadeln och det var nog nyttigt för mig. Jag behöver rida mer i den sadeln för att utvecklas. Lena är dessutom en bra kandidat att träna på. Hon är van att ridas nu och är minimalt tittig vilket gör att man slipper oroa sig för tvära kast. Vi kom tillbaka hyfsat blöta efter en mysig ridtur i hällregnet.
Leo galopperade tyvärr i loppet och blev diskad. Enligt kusken fick han inte fäste i den nylaggda och blöta banan så även om han sprang kom han inte framåt. Blött och tugnt passar honom tydligen inte alls. Han var mycket trevligare att skritta av i vagn än tidigare i alla fall så långsamträningen hemma har gett något resultat i alla fall. ;)
Det är dumt att göra det som tränaren säger att man inte skall göra...
Min gamla tränare uppe i Kalmar, Loppan, brukade säga att inte var ett psykologiskt dåligt ord. Enligt henne uppfattar inte hjärnan negationer. En tanke som lyder "jag är inte rädd" uppfatts av hjärnan som "jag är rädd". I stället borde tanken vara "jag är modig". Nåväl, i torsdags avslutade Bertil hoppträningen med att säga: tryck nu inte av honom inför hindren. Och vad gjorde jag? På nästsista hindret i första klasen som var ett titthinder tryckte jag givetvis av Hisan och han fick ett frambensfel. Ryttarfel med stort R med andra ord.
I andra klassen rev vi hinder nummer två. Han har varit i och knackat i de första hindern på banan ett tag nu. Jag antar att det beror på att jag har honom dåligt fram för skänkeln i början av banan.
Jag skulle vilja kunna rida som Meredith Michels Beerbaum, hon har alltid hästen fram för skänkeln när hon hoppar och hela hästen framför sig. Det vore något att lära sig...
Nästa tävling blir utomhus i Södra Sallerup på gräs. Jag gillar att rida utomhus, det är mycket lättare att få hästen att gå fram ordentligt då. Jag måste komma ihåg att köpa nya broddar bara... jag tappade de gamla på Övedsklosters jaktritt förra året.
Nu skall jag slappa i värmen på balkongen med mina nyinköpta växter...
I andra klassen rev vi hinder nummer två. Han har varit i och knackat i de första hindern på banan ett tag nu. Jag antar att det beror på att jag har honom dåligt fram för skänkeln i början av banan.
Jag skulle vilja kunna rida som Meredith Michels Beerbaum, hon har alltid hästen fram för skänkeln när hon hoppar och hela hästen framför sig. Det vore något att lära sig...
Nästa tävling blir utomhus i Södra Sallerup på gräs. Jag gillar att rida utomhus, det är mycket lättare att få hästen att gå fram ordentligt då. Jag måste komma ihåg att köpa nya broddar bara... jag tappade de gamla på Övedsklosters jaktritt förra året.
Nu skall jag slappa i värmen på balkongen med mina nyinköpta växter...
Vi hade i alla fall tur med vädret...
Uppe i ottan och start på resan från stallet klockan 06.00.
Damerna gick snällt upp och var nog lättade att få vara tillsammans. Karin som annars står och skrapar stod som ett ljus hela vägen precis som Lena. Jag fick dessutom utnytja mitt fina BE-körkort och agerade chaufför.
Vi anledde som en av de första till banan eftersom resan bara tog 3 timmar (en korrekt tidsangvelse som jag fick av Annette ;) och som "ingen" trodde på). Karin som hetsar upp sig lite lättare fick en kort promenad för att lugna nerverna. Hon lyckades dock att skygga för en man som kom ut från toaletten så att hon fällde mig, begriper inte riktigt hur hon lyckades stoppa in ena hoven som krokben mellan mina ben... nåja.
Först ut till ridvärming var Karin. Jag hade fått veta att det fanns en slinga där uppe. Den var ömsom ok och ömsom djup och stora stenar fanns i sanden. Ingenstanns som man låter hästen springa på i full kareta direkt. Karin slappnade av bra när hon hade fått titta lite på alla transporter som stod parkerade utmed en del av slingan. Värmingen avslutades med en tur fram och åter på rakbanan i friskt tempo.
När Karin var klar var det bara att snabbt sadla om och ut med nästa.
Lena var grymt het att värma. Hon brydde sig inte ett dugg om omgivningen utan låg på som bara den. Inte en tanke på att ta en repa med henne på rakbanan, för då skulle jag vara rädd att jag inte hade fått stopp förrän vi kom fram till Jönköping faktiskt.... ;)
Jag lyckades lugna ner henne lite men så het har hon inte varit att värma innan. (Jag diskuterade pullade hästar med Lindah på kvällen, kan det ha varit den djupa sanden som gjorde henne het? Känningar i bakknäna? *Spekulerar*)
Karins lopp gick hyggligt fort som ett sprinterlopp bör. Hon brukar vara startsnabb men var inte med i den första ruschen utan kom bra med i ryggar. I sista sväng sa Forsgren sedan att hon hade problem med travet men att hon tog fatt när hon kom ur svängen. Hon fick sista pengarna (2000kr). Efter loppet upptäkte jag i duschspiltan att hon hade slagit på sig på höger framknä. Hon brukar aldrig gå på sig när hon är barfota annars. Nästa lopp blir med knäkappor...
Lenas lopp blev bara pankaka. Innan loppet frågade Jan om Forsgren tyckte att Karin pullade mycket... Sedan sa han att Lena var värre... om han bara hade anat vad som skulle komma.
Han tog det lugnt i defilering och provstart. När väl loppet gick (spår 12) kom fältet iväg långsamt och han hade ingen annanstanns att ta vägen än sist. Där blev han direkt instängd. Lena pullade för att det gick för sakta och var nästan på väg upp i vagnen framför. Forsgren låg ner i sulkyn och fick skrika till kusken utanför att släppa ut honom för att undvika att en olycka skulle ske. Tror ni att tokan slutade pulla? Nädå, inte förrän i sista sväng lugnade hon sig och då var kusken rätt så mör. ;)
När hon kom in var hon knappt svettig och drog inte en suck efter andan, den svarta dåren. Det ända possitiva var väl att hon inte galopperade kanske. Tror ni att Forsgren vill köra henne igen? ;) Nästa start för begge damerna är beräknad till Halmstad den 19 maj.
Så böjade resan hem. 18.00 var tiden för träff med tjejerna inna på Jägers för tjejkväll. Strax efter 18 anledde en mör Ullis med andan i halsen. Kvällen blev rolig med mycket hästsnack lite spel och nya bekantskaper. Jag tror inte att något av det jag har satsat på i dag har gått in... men jag hade i alla fall tur med vädret!
Damerna gick snällt upp och var nog lättade att få vara tillsammans. Karin som annars står och skrapar stod som ett ljus hela vägen precis som Lena. Jag fick dessutom utnytja mitt fina BE-körkort och agerade chaufför.
Vi anledde som en av de första till banan eftersom resan bara tog 3 timmar (en korrekt tidsangvelse som jag fick av Annette ;) och som "ingen" trodde på). Karin som hetsar upp sig lite lättare fick en kort promenad för att lugna nerverna. Hon lyckades dock att skygga för en man som kom ut från toaletten så att hon fällde mig, begriper inte riktigt hur hon lyckades stoppa in ena hoven som krokben mellan mina ben... nåja.
Först ut till ridvärming var Karin. Jag hade fått veta att det fanns en slinga där uppe. Den var ömsom ok och ömsom djup och stora stenar fanns i sanden. Ingenstanns som man låter hästen springa på i full kareta direkt. Karin slappnade av bra när hon hade fått titta lite på alla transporter som stod parkerade utmed en del av slingan. Värmingen avslutades med en tur fram och åter på rakbanan i friskt tempo.
När Karin var klar var det bara att snabbt sadla om och ut med nästa.
Lena var grymt het att värma. Hon brydde sig inte ett dugg om omgivningen utan låg på som bara den. Inte en tanke på att ta en repa med henne på rakbanan, för då skulle jag vara rädd att jag inte hade fått stopp förrän vi kom fram till Jönköping faktiskt.... ;)
Jag lyckades lugna ner henne lite men så het har hon inte varit att värma innan. (Jag diskuterade pullade hästar med Lindah på kvällen, kan det ha varit den djupa sanden som gjorde henne het? Känningar i bakknäna? *Spekulerar*)
Karins lopp gick hyggligt fort som ett sprinterlopp bör. Hon brukar vara startsnabb men var inte med i den första ruschen utan kom bra med i ryggar. I sista sväng sa Forsgren sedan att hon hade problem med travet men att hon tog fatt när hon kom ur svängen. Hon fick sista pengarna (2000kr). Efter loppet upptäkte jag i duschspiltan att hon hade slagit på sig på höger framknä. Hon brukar aldrig gå på sig när hon är barfota annars. Nästa lopp blir med knäkappor...
Lenas lopp blev bara pankaka. Innan loppet frågade Jan om Forsgren tyckte att Karin pullade mycket... Sedan sa han att Lena var värre... om han bara hade anat vad som skulle komma.
Han tog det lugnt i defilering och provstart. När väl loppet gick (spår 12) kom fältet iväg långsamt och han hade ingen annanstanns att ta vägen än sist. Där blev han direkt instängd. Lena pullade för att det gick för sakta och var nästan på väg upp i vagnen framför. Forsgren låg ner i sulkyn och fick skrika till kusken utanför att släppa ut honom för att undvika att en olycka skulle ske. Tror ni att tokan slutade pulla? Nädå, inte förrän i sista sväng lugnade hon sig och då var kusken rätt så mör. ;)
När hon kom in var hon knappt svettig och drog inte en suck efter andan, den svarta dåren. Det ända possitiva var väl att hon inte galopperade kanske. Tror ni att Forsgren vill köra henne igen? ;) Nästa start för begge damerna är beräknad till Halmstad den 19 maj.
Så böjade resan hem. 18.00 var tiden för träff med tjejerna inna på Jägers för tjejkväll. Strax efter 18 anledde en mör Ullis med andan i halsen. Kvällen blev rolig med mycket hästsnack lite spel och nya bekantskaper. Jag tror inte att något av det jag har satsat på i dag har gått in... men jag hade i alla fall tur med vädret!
Är det alltid blött och lerigt i Eslöv?
Det är andra året i rad som jag tävlar i Eslöv, och det har varit blött och regnit båda gångerna. Jag åkte tillbaka för att jag gillade banan och organiskationen var bra. Till och med bätte i år än förra året.
Efter lite panil i stallet när jag fick för mig att vi hade brottom kom vi fram i perfekt tid inför första klassen. Ett kvickt besök i sekriteariatet, vetrinärbesiktning och sadling direkt. För övrigt är det första gången som jag har varit med om att någon har kollat Hisans identitet mot passet, spännade.
Framridningen ute på gräs var under all kritik, dvs snorhalt, men de hade öppnat upp det lilla ridhuset i stället. Hisan har på senare tid börjat vägra på oxern på framridningen. Han vägar 5-6 meter innan. Vi har kommit fel på den någon gång men han överreagerar något extremt. Jag måste rida med ett enormt tryck för att komma över. När detta hinder väl avklarat gick framhoppningen som en dans. Jag planerar att bara hoppa låga oxrar tills detta släpper och vi kan hoppa den normalt. Troligen har han tagit mer illa vid sig på någon framhoppning än vad jag har förstått.
Väl inne på banan i första klassen var han lite loj mot första hindret men efter lite påmaning av matte så hoppade han hela banan felfritt. När grundomgången var slut så missförstod vi varandra rejält vilket ledde till en tokigt lång väg till omhoppningens första hinder. Detta kostade oss med all sanolikhet en plasering. Jag slutade 11, de 8 första var placerade.
Inför klass två 1.10 red vi fram i det dammiga lilla ridhuset och mjukade upp med skänkelvikningar, öppna och tempoväxlingar. Hisan svarade jättefint och kändes kanon. På framhoppningen var han okomplicerad frånsett oxern och inne på banan la jag upp ett bra tempo. Hisan svarade och hoppade högt över alla hinder. Jag tror att vi trivs bäst på utebanorna. Det är lättare att rida i en bra galopp ute och det känns att det bara stämmer.
Vi placerade oss tyvärr inte i 1.10 heller trots att vi dubbel nollade denna klassen också. Men jag är ändå jättenöjd med resultatet. För mig räknas nollorna mycket, placeringarna kommer i sinom tid och mitt mål är inte en vinst i lätta klasser utan att bygga upp ett ömsesidigt förtroende så att vi kan klättra i klasserna och där tror jag att vinsterna kommer.
Hisan är en härlig häst att tävla med, det känns att han tycker att det är kul.
Innan tävlingen hann jag med en tur på Lena i skogen. Hon kändes fin och possitiv. Jag skall försöka rida lite mer lösgörande arbete på henne innan nästa start förutom ett snabbjobb som troligtvis blir på onsdag.
Efter lite panil i stallet när jag fick för mig att vi hade brottom kom vi fram i perfekt tid inför första klassen. Ett kvickt besök i sekriteariatet, vetrinärbesiktning och sadling direkt. För övrigt är det första gången som jag har varit med om att någon har kollat Hisans identitet mot passet, spännade.
Framridningen ute på gräs var under all kritik, dvs snorhalt, men de hade öppnat upp det lilla ridhuset i stället. Hisan har på senare tid börjat vägra på oxern på framridningen. Han vägar 5-6 meter innan. Vi har kommit fel på den någon gång men han överreagerar något extremt. Jag måste rida med ett enormt tryck för att komma över. När detta hinder väl avklarat gick framhoppningen som en dans. Jag planerar att bara hoppa låga oxrar tills detta släpper och vi kan hoppa den normalt. Troligen har han tagit mer illa vid sig på någon framhoppning än vad jag har förstått.
Väl inne på banan i första klassen var han lite loj mot första hindret men efter lite påmaning av matte så hoppade han hela banan felfritt. När grundomgången var slut så missförstod vi varandra rejält vilket ledde till en tokigt lång väg till omhoppningens första hinder. Detta kostade oss med all sanolikhet en plasering. Jag slutade 11, de 8 första var placerade.
Inför klass två 1.10 red vi fram i det dammiga lilla ridhuset och mjukade upp med skänkelvikningar, öppna och tempoväxlingar. Hisan svarade jättefint och kändes kanon. På framhoppningen var han okomplicerad frånsett oxern och inne på banan la jag upp ett bra tempo. Hisan svarade och hoppade högt över alla hinder. Jag tror att vi trivs bäst på utebanorna. Det är lättare att rida i en bra galopp ute och det känns att det bara stämmer.
Vi placerade oss tyvärr inte i 1.10 heller trots att vi dubbel nollade denna klassen också. Men jag är ändå jättenöjd med resultatet. För mig räknas nollorna mycket, placeringarna kommer i sinom tid och mitt mål är inte en vinst i lätta klasser utan att bygga upp ett ömsesidigt förtroende så att vi kan klättra i klasserna och där tror jag att vinsterna kommer.
Hisan är en härlig häst att tävla med, det känns att han tycker att det är kul.
Innan tävlingen hann jag med en tur på Lena i skogen. Hon kändes fin och possitiv. Jag skall försöka rida lite mer lösgörande arbete på henne innan nästa start förutom ett snabbjobb som troligtvis blir på onsdag.
