Hisan betyder häst

Igår blev jag inspirerad av stallägarinnan som åkte iväg och tränade dressyr för sin tränare. Det i kombination med att jag var minst sagt deprimerad över det kassa underlaget som erbjuds utomhus just nu och att jag var desperat efter något ridhus att vara i gjorde att jag slängde iväg ett mail till Nina och frågade om träning.
Det hela föll ut så väl att hon hade tid med mig idag och alltså löstes ridningen till det absolut bästa. Kalasfint och instruktör av klass i ett... kan man önska sig mer?

Hisan var på superhumör. Jag var lite rädd för att gårdagens brallande skulle ha smittat av sig till idag men lyckligtvis var det inte så.
I stället var Hisan samlad och villig till att arbeta. Inte så att han bjöd till och gjorde jobbet själv men det gick att rida honom ordentligt och han tog drivningarna rätt utan protest. Jag är inte bortskämd med det under senare delen av förra året om man säger så.

I vart fall red jag fram själv i skritt och trav. Hisan var påverkbar och pigg. Dock är ju inte det samma sak som att han är framme vilket jag får bevisat för mig gång på gång. Nu var det inte det som var problemet idag utan det gick fint att få fram honom, men inte utan att jag fick jobba... mamma mia jag trodde att jag skulle dö av ansträngningen. Men som sagt det gick att driva. Och driva fick jag göra.

Jag hade graman på honom idag och jag undrar om den inte är på något sätt förlösande ibland. Jag är ju inte så förtjust i att ta hårt i den så oftast hänger det bara där men det har i vart fall någon psykologisk inverkan i så fall för det är alltid lättare att rida ihop honom... sitta ner... etc.

Den får nog hänga med ett litet tag tills vi kommer vidare lite så att fokus kan hamna på rätt saker.

Det var inte bara Hisans matte som fick jobba sig blå utan Hisan också. Bra för honom att få jobba igenom sig och bra för mig som också fick välbehövlig motion.

Nina var mycket nöjd med honom och det kändes super. Det skall nog kunna bli ordning på oss i båda disiplinerna under året det har jag på känn.

Frågan blir nu bara vad vi skall hitta på i morgon. Jag får nog sova på saken och kanske hinner det tina lite till så att det till och med blir ridbart ute.

Jag tränar för lite dressyr. Hisan behöver bli lydigare och jag behöver lära mig att rida bättre... så enkelt det låter...

I vart fall fick jag äntaligen till en träning för Nina. Det var evigheter sedan sist... eller i vart fall sedan före jul.

Denna gången blev det uppe i det där fina ridhuset i Hardeberga som det var helt snorigt dyrt att köpa kort i när det byggdes... eller om man skall säga stört omöjligt att få rida i. Nu håller i vart fall Nina till på den gården och då är det en annan sak.

Nina satt och skrittade sin fina Ajax Två medan hon instruerade mig. Hisan var på bra humör trots gårdagens vila. Vi är helt klart på rätt spår nu.
Men han var långt i från genomriden vilket i och för sig inte var någon hemlighet heller för mig. Snön och tiden begränsar oss.
Träningen fokuserades på att han skulle gå fram och våga ta stöd på bettet. Ingen fokus på form alls denna gången.

Bitvis rundade han sig fint men han gick också emot en massa.

Mot slutet av träningen gjorde vi små serpentiner i trav med avstaktning vid medellinjen där Hisan inte skulle stå sig fri utan enbart sakta av och bibehålla sin öppna form. Jag förklarar dåligt men vanligtvis oavsett form brukar han kasta upp huvudet i avsaktningarna nu var målet enbart att han skulle sakta av utan protester. Lika dant i alla övningar vi gjorde. Han skulle fram för skänkeln utan protester, fatta galopp utan protester. Det låter enkelt men ibland verkar det som om vi fastnar i protester och då kommer vi ingen vart alls. Passet slutade med en Hisan som i och för sig gick i en öppen form men som var framme för skänkeln och då avbröt vi.

Om jag bara hade en snöfri paddock nu så skulle jag kunna bygga vidare på detta... det är tur att jag får mitt släp tillbaka på söndag så att vi kan åka till ridhus obehindrat för nu skall det trimmas.

Förresten. Nina har en teori att hon nos skulle kunna göra dressyrryttare av mig. Jag undrar om hon inte var lite väl snäll när hon sa så, he he.

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar men jag har inte orkat, och så har jag faktiskt varit lite orolig för Hisan.

I torsdags vilade han ju. Han brukar vila en dag i arbetsveckan och det är mer för att jag skall orka med än för att han behöver vilan just nu. I och med att hagen är liten måste han ju få ut mer energi någonstanns. Men det var ju det där med att jag skulle orka med också. Jag har haft eller har en riktig down-period när det gäller energi just nu... men hade jag inte haft häst hade jag nog mer eller mindre inte orkat med något alls. Hästen både ger och tar energi. Jag hade mer ork förra vintern även om det blev jättemotigt då också. Det är tur att det går mot ljusare tider snart, då har jag i alla fall något att se fram emot.

I fredags hade jag bokat in träning för Nina igen. Jag var full av förhoppning, det gick ju så bra sist. Nu gick det verkligen inte enligt plan. Jag var sen hem från jobbet, stressade till stallet, stressade iväg och kom fram percis i tid.
Hisan verkade först inte stressad, han har varit med förr om man säger så och det är inte första gången jag kommer med andan i halsen till en träning. Men det brukar aldrig vara bekymmer. Denna gången var det dock det. Jag tror knappt att jag har känt honom så motig och spänd överallt. Bogarna sköt han ut och ställningen åt höger fanns inte, dessutom var fokus på de andra i ridhuset. Vilken feltajming på allt. Och vi som skulle träna och visa att vi minsann hade börjat komma på rätt köl på riktigt... tji fick jag och jag skämdes faktiskt massor för denna mediokra uppvisning.
Traven var bitvis ok, men galoppen var rent ut sagt skit. Vi avbröt och jag trimmade ett tag själv i ridhuset innan jag åkte hem.

Kontentan är heltokigt upplägg men inte skall väl en dags vila kunna påverka så negativt. I tisdags när jag red senast hade jag inte alls den upplevelsen.

På lördagen plockade jag fram bommar och ställde ut cavaletti i padocken enligt en övning i senaste ridsport. Lösgörande för galoppen. Det kunde ju inte bli sämre än dagen innan. Denna dagen fungerade galoppen men inte traven. Ideligen omslag och bakutsparkar. Fortfarande mycket låst i bogarna men det blev bättre. Mot slutet av passet kunde jag öka och minska galoppen och så började det släppa i traven.

Söndagen bjöd på uteritt. Det blev nog den sista under den kommande perioden. Vi har nu minusgrader och det fryser stadigt på. Det började bli hårt i markerna men det gick att rida. På Flyinges galoppbana hade det annars så lösa underlaget antagit en bättre fason är vanligt. Jag och stallägaren lät hästarna galoppera på. Lite för kul sa Hisan som brallade så jag var framme vid öroen och vände men lyckades hålla mig kvar i sadeln på något konstigt vis. Hästarna var mycket nöjda och vi avslutade ritten med att gå genom vattnet på fälttävlansbanan Hisan skrittade lugnt och skäptiskt genom vattenet. Skrymslan galopperade igenom så det stänkte och stod härliga till. Superkul sa hon. Hisan var nöjd med att få beröm för att skritta försiktigt, nästa gång skall han också galoppera. Och nästa gång vi är där och det är tort väder skallt vi gå över bron, den hade frostskorpa nu och det såg inte så säkert ut att bege sig över en träbro med stålskodda hovar då.

Idag har jag trimmat själv i Cafoordhallen på Flyinge. Det var ingen träning idag. Piia tyckte inte underlaget var bra, för hårt sa hon. Det var dock mjukare där inne än ute i padocken vilket var vårt alternativ och det är skillnad på med och utan hinder.
Jag höll ändå inte på att komma iväg. Jag var ju duktig igår och städade ur släpet så fint och låste det men transportlåset. Idag hade det frusit och jag bröt givetvis av nycken. Det fick därför sågas upp. Det är inte min dag idag. Jag jobbade hemifrån innan och mitt under jobb bestämde sig min gamlad laptop för att stänga av... det rispade om den när jag försökte slå på den och den säger att det inte finns något operativsystem... oroveckadne... tur att jag köpte ny dator igår.

Tillbaka till Hisan. Trots mycket sparkade i början när jag bad om öknning i trav och när jag sedan bad om samling i galoppen fick jag en bra känsla tillslut. Sparkarna avtog och jag kunde kräva mer utan protest. Ställningen gick att få igenom och det blev inga protester när jag bad om öppna till höger. Vi är på rätt väg igen. Det har bara tagit hela helgen.

I morgon blir det massören till Hisan. Sedan blir det skritt onsdag, fast då är det inte jag som skall rida. Sedan får vi ta vid igen och försöka få en hållbar utveckling så gott det går nu när kung bore verkligen tagit en rejält grepp om Skåneland.

Igår var jag elak mot Hisan. Jag iklädde honom vita lindor lindade på värsta dressyrvis ner till halva kotan och lastade honom inför träning för Nina Bengtsson på Torns.

Hisan gillade inte denna finess utan levde rövare i släpet hela vägen dit, och inte blev det bättre av att det var rejäl kö på ringvägen i Lund.
Väl framme ville han ut! Sedanvar det inga direkta protester mot lidorna förrän passet var slut för då skulle de av... helst på studs. Han har åsikter den, men han var så stilig så. På hemvägen stod han så fint så fint i släpet med nakna ben.

Själva träningen då. Jag trodde faktiskt att Nina skulle bli besviken på oss för det har inte känts så stablt när jag har ridit själv hemma.
Jag satt och tittade igenom mina sitstränigsinlägg för att komma ihåg och så tittade jag igenom mina filmer från sitsträningarna. Kanske var det bidragade eller så är det så att jag måste betala dyra pengar för att skärpa mig till att rida ordentligt.

I vart fall gick Hisan super. Han var stabil i formen och övergångarna satt bra mycket bättre än jag hade vågat tro. Han ramlade i och för sig iväg i skänkelvikningarna åt vänster men det gick hyfsat att stävja det med ytterhjälperna.
Framför allt svarade han bra på min hjälpgivning och så stabil i formen och med med ryggen på ett mycket trevligt sätt.

Kanske blir det en ny träning till nästa fredag, jag hoppas på det.

Det som gör mig mycket stolt är att faktiskt Nina gillar honom som "dressyrhäst". Hon tror till och med att han skulle kunna bli rikigt bra. Man skulle nog kunna säga att piloten begränsar honom ganska mycket här. ;)
Men kanske, kanske vikan våga oss ut lite på dressyrtävlingsbanorna till våren.

Det uppenbarade sig en möjlighet att träna dressyr för Nina idag och jag hoppade genast på.

Det bar alltså av till Torns efter jobbet.
För att vara säker på att Hisan kunde fokusera på mig fick han longeras lite innan sadel och träns åkte på. Det var dock inget bus i honom idag utan han galopperade snällt och harmoniskt på linan.
I ridhuset var han pigg men fortsatt fokuserad vilket gjorde att vi snabbt kom till jobb.

Efter en läng skrittuppvärming där jag koncentrerade mig på att få honom att först flytta undan skänkeln och sedan i trav med ökningar och minskningar varvat med öppna. När jag sedan började rida för Nina var det idel beröm för Hisan. Han var bra mycket stabilare i formen än tidigare och detta trots att jag (med flit) hade glömt gramanen hemma. Vi red övergångar där vi koncentrerade oss på att behålla formen så att han inte slog sig fri.

Sommarens träningar för Lindah har gett resultat även om vi nu har haft lite hinder på vägen i form av sårskador.
De förändringar jag har gjort i utrustningen verkar också bidra till detta steg framåt.

Det var inga protester mot skänkeln idag heller utan endast svansen gick när det blev till att jobba.
Inte heller några bus och brall så jag är mycket stolt över honom måste jag säga. Det verkar som om vi har kommit över flera trösklar. Först den som kommer med varje igångsättning numera där Hisan är mer än lovligt störig och inte kul alls och den som mer utbildningsmässig i dressyren. Håller trenden i sig skall jag definitivt våga mig på en dressyrstart i höst.

En riktigt bra start på helgen med andra ord!

Måndag och tisdag har jag varit ledig för att kunna rida dressyr dagtid. Lite lyxigt kan man tänka men jag har verkligen inte alls haft mycket semester och knappt varit sjuk så ibland månste man kunna vara ledig ju.

Nina Bengtsson har varit på Torns och hållit lektioner.

Igår hade vi först ett pass där vi red mycket i trav, fokuserade på att han skulle gå fram för skänkeln. Man får verkligen tjata på honom för så fort man inte säger till så lägger han av och bara lunkar på. Detta är ju mitt genomgående problem så det är ju inte så konstigt om det märks i dressyren också. Hon tyckte ändå att det var mycket bättre än sist och det var ju trevligt. Det var ju ett bra tag sedan jag red för henne... eller för dressyrtränare alls typ. Vi avslutade passet med förvändgalopp och bakdelsvänningar.

Idag red vi i stället förkortade steg i alla gångarter med beibehållen energi. Hisan var mycket lättare att jobba med idag men protesterade också mera (mycket motsägelsefult). Framför allt kom det protester mot höger skänkel. Det gjorde han innan också när han satt fast i bogen. Det där måste jag klura på... I vilket fall kom han snabbt till att bli sådär rikigt mysig att sitta på idag, nästan som en soffa ;). Synd att den känslan typ aldrig vill infinna sig när det är tävling på g. Då blir alltid han och jag spända... det är nog jag som spänner mig och fortplantar det. Nog om det nu.
Vi fick i alla fall massor av beröm idag och Nina undrade om jag aldrig hade tänkt på att sälja honom som dressyrhäst... "fast han hoppar kanske bra också?" sa hon. Hisan är i och för sig inte till salu och tanken har inte slagit mig. Dock får jag en lite kul blid i huvudet om hur en stackars "dressyrtant" tycker att hon skall skritta honom i ridhuset ett par gånger i veckan vintertid... she will never know what hit her... typ.
Jag är mycket stålt över min lilla Hisan och i morgon blir det vila för hans del

Framåt kvällen var jag ute hos Annette och pysslade lite med Lena. Lena tycker att jag är bra onödig som skall på och borsta och greja... "ingen borstar haren" säger hon. ;)
Hon har i vart fall blivit mycket finare över ryggen efter behandligen. Dock står hon och lyfter sitt högra bakben ibland ändå. Men framstegen hon gör är ändå enorma. Så är det när man tar sig an en trasig häst, man får glädjas åt de små förändringarna.

Annette och jag tog en härlig tur i vårvädret när hon körde Håvard och jag red Dina. Dina hade betslats ner och det fungerade fint. Vi tog en runda på grusvägarna bortom Annettes fält. Dina hade aldrig varit där tidigare så det var mycket att titta på. Att lägga ner henne i en rundare form var därför lättare sagt än gjort. Det skall tydligen göras på bekant mark. En trevlig tur fick vi i alla fall.


Från converastion pieces blogg

Idag startade jag tidigt och morgonfodrade hästarna. Det skulle bli träning av och jag var semiledig (jag har varit inne på Malmö kontoret för möte trots att jag hade bett mig fri idag) från jobbet.
8.20 var jag på plats på LCR för ett dressyrpass. Hisan jobbade på bra och fick mycket beröm. Idag var dessutom jag och Nina överens om vilken sida som var svårast att ställa och böja, det vill säga fortfarande vänster. ;) Jag har gått på honom ganska kraftigt på ytter (höger skänkel) vilket har resulterat i ett skav. Jag noterade att pälsen såg lite annorlunda ut där innan jag klippte honom men efter klippningen har skavet kommit fram. Hisan blir med all rätt mycket sur på mig när jag går på honom med den skänkeln. Sporre eller inte sporre han blir helt klart irriterad när man skänklar honom. Det blir till att vila lite gran så att skavet kan gå bort tror jag minsann.

Det som gjorde mig absolut gladast idag var ändå att Hisan inte betedde sig illa i släpet på vägen hem. Sedan flytten ut till Torna Hällestad har det varit ett evigt strulade från Hisans sida när vi har åkt. Värst har det varit på hemväg när vi svänger ner på uppfarten. Han har då levt rullan i släpet oavsett om det har rullat eller stått sitlla. Igår han jag ut ur bilen och halvvägs fram till släpet när han började väsnas. Och det smäller inte lite då vll jag lova. Jag har helt sonika valt att ignorera honom och låta honom stå kvar där inne tills han har stått fint nu på slutet, först då får han gå ut. Idag stod han som ett ljus och jag formligen kastade mig ut ur bilen för att ta ut honom fort som attan och han fick massor av beröm. Jag hoppas att det skall kunna fortsätta såhär nu. Anledningen till att jag valde att bara ignorera och låta honom lugna sig var att detta beteende bara kom när vi var hemma. Alla andra stallplaner och parkeringar som vi har stått på har han inte sagt ett knyst på. Så det kändes som om det var en fix idé. Jag blev i art fall mycket glad över att han uppförde sig då bra.

Efter mötet inne i Malmö, där jag fick reda på att vårt kontor kommer att flytta in där efter nyår, åkte jag in till Jägers för att gå en runda med hingsten. Han hade sprungit provlopp i morse och tydligen skött sig bra. Han var stel och trött så jag koncentrerade mig mest på att vi bara skulle gå rakt fram och inte göra några kompicerade saker alls. Avslappninge kom fint mot slutet. Tidigare gånger har han inte gått sådant jobb just innan och det fungerar nog bäst om man inte lägger de olika sakerna på samma dagar. Tyvärr fungerade det inte för mig att åka dit någon annan dag i denna veckan så det fick bli så.

Jag tyckte att jag hade planerat denna veckan riktigt bra. I tisdags regnade det och då vilade Hisan så påpassligt... i fredags var det också kasst väder och ja just det... vila var inplanerad. Men idag blev det nog inte fel på planeringen... idag var det ju del två av träningen för Nina.

 

Vi packade snabbt in oss i transporten och så bar det av. Det regnade verkligen mycket och på den korta tiden som det tog att lägga på Hisan sadeln blev vi riktigt blöta.



Själva träningen idag koncentrerade vi oss på att Hisan skulle vara mer självgådende och jobba mer possitivt framåt. Jag blir lätt så att jag sitter och skänklar på Hisan hela tiden. Efter ett tag slår han dövörat till och struntar i mig för jag är ju bara jobbig som tjatar... detta skall jag verkligen fokusera på framöver. Jag ber om trav och trav skall det vara i det tempot som jag har sagt... jag får inte tjata om det utan tempot skall hållas. Dessutom lyckas jag inte fullt ut med att vinkla om mina fötter (sigartterna...) jag är fortfarande mycket Charlie Chaplin när jag rider. Detta kommer nog efterhand men förljden av det just nu är att jag har lite för lätt att sticka in sporren i sidan på stackars Hisan... reaktionen kommer direkt... Hisan blir sur och sparkar mot skänkeln. Jag förstår honom... matte får skärpa sig och bli bättre.
Hisan var jättefin idag och vi fick ännu mer beröm.  :D Passet avslutades med att jag fick rida förvänd galopp. Piia brukar låta oss göra det på uppvärmingen till hoppträningen. Jag har oftast mest problem i vänster varv... och så var fallet även idag... höger varv fungerade perfekt... misstänker en koppling till att jag kan få ihop vänstergaloppen mycket mer än högergaloppen.

Det var ett väldigt kackel i stallet när jag kom dit i morse. Följ länken och se varför...

Det var snart ett halvår sedan jag sist tränade för Nina... hon har ju fått fart på sin karriär och är väldigt upptagen hela tiden.  De senaste träningstiderna som jag har fått för henne har dessutom alla gått om intet på grund av olika saker som förkylning eller liknade. Så nu var det dax i dagarna två dessutom.

Först serverades lunch i stallet... ett mycket trevligt initiativ måste jag säga och det är trevligt att pratas vid utan i lugn och ro utan häst också.
Därefter var det 40 minuters genomkörare för både mig och Hisan. Han kom mycket snabbt till jobb idag men så fort han samlar sig så lixom försvinner bjudningen frammåt och det blir till att riiiida för att det skall bli bra. Det är lite av vårt dilemma tror jag, samma problem finns i hoppningen men där tar den ju sig annat uttryck. Jag antar att detta delvis kan bero på bristade styrka hos Hisan och han försöker komma undan genom att bli trög. Men jag tror också att mycket kan bero på att jag lätt luras när det går i undertempo och tror att det är bättre än det är. Frågan är om Hisans energi kommer av sig självt när styrkan finns där eller om något annat också skall till... mer energi i maten kanske? Jag har inte riktigt koll på hans foderstat måste jag säga... fast jag tycker att han har blivit finare i hullet än på länge just nu... många frågor och få svar.
Hisan och jag fick mycket beröm idag i alla fall och det är ju inte fel. En grej som han gjorde idag var att stoppa i bakdelen åt vänster i vänster varv. Jag har inte noterat att han har gjort det innan. Nina tyckte att jag skulle tänka öppna för att i stället räta ut honom, usch vilken dålig förklaring det blev.

Väl tillbaka i stallet fick jag ett ryck och slet ut helteckningmattorna som satt på väggen längst fram. Jag undrar fortfarande hur man tänkte när man tyckte att det var en bra idé att ha det materialet i ett släp... ja ja... det blir en del jobb innan det blir snyggt även utan mattor.



Nu sitter jag i TV-soffan med en stor god latte och vilar upp mig inför morgondagens prövningar.

I natt formligen vinglade jag hem på cykel genom halv Lund. Lite nöjd är jag faktiskt att jag lyckades att undvika att krocka med killen som ramlade med kundvagnen utanför studentkvarteren här. Jag måste säga att den styrförmågan om jag hade då var inte så mycket att hänga i julgranden direkt. Hem kom jag i alla fall utan att trilla av cykeln vilket var tur.
Idag vaknade jag således med en hangover som hette duga och jag hade precis blivit lite mer människa till klockan 13 när jag skulle infinna mig på ridskolan för att bygga dressyrstaket.
Som vanligt är min tajming med olika grejer lite dålig, för att inte säga helt kass. Dagen innan en sådan här övning som jag gjorde idag är det inte helt optimalt att vila lilla Hisan. Igår vilade han trots detta eftersom jag var och roade mig på sittning. Hisan brukar i princip alltid bli mera spänd än vanligt när han har haft kort vila. Jag är inte skicklig nog att rida honom avslappnad i de fallen. Kontentan av detta var att han som vanligt inte var framme för skänkeln när vi väl red programmet... detta börjar kännas tjatigt nu. Problemet när han är spänd inför ett dressyrprogram är att jag absolut inte kan sitta ner på honom i traven då. Det stutsar något fruktansvärt och det leder ofelbart till att vi båda spänner oss och gissa vad som då händer... jo inte blir det bättre resultat inte. Det är också därför som det blir en ondcirkel i dessa fall. Jag har honom inte fram tillräckligt från början. Dressyrprogrammet kräver att jag sitter ner och följden blir att jag absolut inte kan rida honom fram tillräckligt...
Helt jättekasst var det väl kanske inte, jag fick 55% nu också men jag vet att vi kan så himla mycket bättre och det är frustrerande... den fina känslan från i torsdags ville inte infinna sig alls idag.
Nästa söndag har jag anmält mig till årets sista tävling och det är dressyr, samma program som idag och målet är att höja procenten från idag... Hisan skall på inga villkor vila dagen innan då.

Dagens noteringar:
Jag har blivit av med Hisans svansskydd under flytten. Idag lindade jag svansen men det uppskattades inte och en mycket irriterad Hisan lyckades med att skava svansen rejält ändå i släpet. Han gjorde väl tappra försök att ta av sig lindan kan jag tänka. Nytt svansskydd skall inhandlas på måndag.

I dag var jag hemma hos Nina Bengtsson och tränade. Hennes ställe ligger helt gudomligt vackert vid Trolleholm. Hela stället bara andades inspiration och klätt i vårdräkt var det bara så vackert.

Jag red ett dressyrpass i ett underbart ridhus med eterneller i vaser på ridhusargerna och ridbanans bokstäver var av målad keramik sådan som man kan hitta vid medelhavet, underbart.
Hisan gick fint som vanligt. Nina satt upp och kände på honom. Hennes omdömme var att han var mjuk att sitta på, svarade bra för skänkeln men var starkare i munnen äv vad det såg ut som. Jag fick order om att sitta ner och att inte studsa, he he. Det gick faktiskt bra och han svarade fint. Jag fick nytta av att "strypa tygeln" då vi övade på att bryta av till skritt från galopp vid typ x och fatta ny galopp. Jag fick hemläxa på att se till att han är riktigt fram för skänkeln i galoppen och att hålla armarna in till sidorna.

Tänk vad den ena träningen kan vara upp och den andra ner hela tiden.

Alla hästarna avmaskades idag och släptes sedan i hagen resten av dagen.

Idag var det dax för Nina-träning igen. Hon är jätteinspirerande som dressyrtränare, även om hon brukar köra med mig så dant att jag nästan trillar ihop när lektionerna är slut. Fniss...

Hisan blev väldigt lösgjord av gårdagens sitsträning. Han kom direkt till en fin och rund form och jobbade stabilt i traven hela passet. Jag försökte tänka mycket på cigaretterna och paddan vilket nog gav effekt. Han har bara varit så här fin på en träning innan. I galoppen hittade jag inte riktigt badollen så det blev inte riktigt så harmoniskt som det skulle kunna ha blivit. Tillslut fick jag ihop galoppen ordentligt ändå och då är det bara att flyta med, han är så härlig. Mot slutet av passet övade vi på övergångar. Jag har problem med att han spänner sig när vi går från trav till skritt. Nina trodde att jag sätter mig för tungt på honom i avsaktiningen när vi kommer i en större trav och det är det som gör att han spänner sig. När jag i stället rider lätt nästan hela tiden blir han mer avslappnad och stabilare i formen. Jag skall helt klart öva på det för jag tror att jag indirekt spänner mig också inför avsaktiningarna eftersom jag tror att han skall spänna sig... moment 22 alltså. Jag är oerhört nöjd med honom idag! :D

Efteråt red jag ut på Karin tillsammans med Elin på Lillebror. Hon sa att Lillebror var lite mattare än i helgen. Han har vilat någon dag sen han jobbades sist och det var färre hästar med nu, kanske det beror på det. Jag får känna lite på honom i morgon och se var jag tycker. Kanske jogga honom i vagn om inte min axel gör för ont. (Jag har felbelastat mig framför datorn på jobbet, tokknäppt att stillasittande skall göra att man får ont på det viset.)
Karin var pigg och väldigt på efter att jag hade övertygat henne om att allt inte var farligt. När man väl rider henne annat än rakt fram som när jag värmer henne eller i lopp så blir det tydligt hur lite skolad hon faktiskt är. Hon har ju ridits ganska mycket men jämfört med Lena är hon vinglig som bara den. Hon tar inte sidförande skänkel heller. Dessutom går det ju inte att tvinga henne till något med bra resultat så det är till att lirka hela tiden för att få henne dit man vill. Hon var ganska så stel, men det berodde dels på att hon spände sig mycket efter som hon inte är van att ridas ut.
Helt klart är att hon borde skrittas och mjukas upp mera. Det kommer dock att ta lite tid innan man får tillåtelse att mjuka upp henne bara. Hon är ju hästen som inte ens gick att berömma med en klapp på halsen till en början, för det tolererade hon inte. Det får bli ett projekt i sommar.

Jan har joggat och skrittat Leo i vagn de senaste dagarna för att han skall stärka sig ytterligare. Han menar att han behöver jogga i en ordentlig backe för att bli starkare i baken och orka bredda bättre. Dessutom skrittar han inte ordentligt utan han trippar mest. Detta är också ett projekt att ta tag i.

Lite fler timmar på dygnet vore något att uppfinna kanske?

Nu har jag nog tagit i lite med träningen. Jag har ju inte direkt gett mig någon vilodag. ;)

Till dagens dressyrträning kändes Hisan kanon. Möjligen var han lite lat... Vi fick mycket beröm av Nina, men jag höll på att dö under passet. Benen var lixom mer spaghetti och ville inte riktigt lyda. Hur som tränade vi bra trots "problemen". Det känns som om sitsträningen ger resultat även om det är lååång väg kvar till den perfekta sitsen. Hisan blir succesivit stabilare i formen och protesterar mindre och mindre när vi ber honom att jobba. Det är dessutom mycket lättare att komma till riding nu mera än vad det var när vi började med träningarna. Jag har helt enkelt underskattat betydelsen av dressyren... fast det är heller inte helt sant. Det var pengarna som inte räckte till innan. Nu får vi bara hoppas på att vi kan ta med oss detta till hoppningen och bli ännu bättre där.

Nästa torsdag är det dax för träning i den grenen när Piia Pantsu kommer till LCR.

Jan körde Lillebror 10 varv på banan. Det var bra att han fick göra något idag. Stackaren får ofta stryka på foten när tiden tryter. Jag håller tummarna för att senorna håller, det är han värd.

Nu är det dax för lite latin... Nulla dies sine linea